Att vara med om nånting galet (och ha målat klart).

      Det. här. är. så. galet! Ni vet att jag hetsat de stackars islänningarna med färg till Buses rum? Och fick ta emot tre påsar märkta Palladio utanför Emporia av deras förtjusande son som ändå var i krokarna och kunde tänka sig att agera kurir åt en småbarnsmamma med en väl utvecklad barnrumspsykos. […]

Att ha målningsfrenesi.

      Buses nya rum, alltså. Det gör mig sömnlös. Fast på ett bra sätt – på det där kreativa, rastlösa, fladdrande sättet som gör mig smått tokig och får mig att vanka av och an här hemma över golvplankorna och svära över Posten som ska ta så förbenat lång tid på sig att […]

Att ge Buse ett nytt rum.

      Som ni vet har ju Buse sovit på ovanvåningen sen han kom till världen. Han har ett litet rum där med snedväggar och vackert randig tapet. Men nu har han blivit så stor att han snart kan klättra ur sin spjälsäng, och att ha en rörlig tvååring på en våning som inkluderar […]

Att bege sig mot Tyskland.

      Det är fredag, det är isande kallt utanför dörren och på matbordet ligger en fullpackad handväska och väntar på den taxi som ska komma och hämta mig och köra mig till flygplatsen. Jag ska ju till Tyskland idag med jobbet, det blir en tidig morgon och en sen kväll – landar strax […]

Att visa lite vardagsrum också.

      Och så vårt vardagsrum. Vilket väl egentligen är husets nyaste del; det blev tillbyggt nån gång på sextiotalet och är det enda rum vi har som har högre i tak än 2.10 m. En skånelänga har sin charm, men någon takhöjd har vi inte att skryta med. Mer än här inne då. […]