Att bege sig.
Okejrå. Nu drar vi till stan och inkasserar en lunch och planerar stordåd. Och sånt.
Okejrå. Nu drar vi till stan och inkasserar en lunch och planerar stordåd. Och sånt.
Idag är en dag då det händer saker. Jag ska in till stan och urbanisera mig en aning; först blir det kramkalas på kontoret, lunch med min chef (ja, konstigt nog, nån är the boss of me) och sen ska jag ta ett möte angående det-där-jag-ännu-inte-kan-berätta-men-som-kommer-få-er-att-skratta-tills-ni-dör-litegrann. Ho, ho, ho. Spänningen stiger. Och just ja! Skottår! […]
Alltså, tjejer… Jag tror att jag är en smula död nu. Fy helvete vad jobbigt det var! In kommer jag och Svåra Lena och är de enda av totalt fyra personer som ska skaka rumpa ihop med hjälp av en a) supergullig tjej som så att säga ”har rytmen i blodet” och b) en påpälsad […]
Det blev vår igen! Jag har kunnat ha dörren öppen mest hela dagen, och Tooka har suttit nöjd i solen och kisat ut över åkrarna utan att fruset dra in svansen mellan benen en enda gång. Själv? Själv tittar jag på sånt här och blir aningen orolig. Det lär ju vara mer än bara le […]
Lycka är att öppna ett skåp och längst in hitta förra årets mest uppskattade present. En vansinnigt hårdhänt och högljudd massagegrunka som man bara fick avnjuta i en vecka innan man fick reda på att man var preggo, och som man sen dess glömt bort att man äger. Som att vinna på lotto, litegrann.