Den 20:e oktober åker jag till Umeå för att göra Umeå Fashion Week tillsammans med Petra. Yay! Jag har aldrig varit i Umeå så det ska bli vansinnigt kul att se staden, och så kan jag möjligtvis ha lovat att bjuda på en (skabbig) catwalk också åt Creative Lounge. Det kan med andra ord bli riktigt minnesvärt.

Men iallafall.

Om ni bor där eller är i närheten vore det himla kul att träffas, även om det mest är lite mingel. Så kom förbi vetja! Så kan vi kramas lite och prata oväsentligheter.

Men nu ska jag laga hel kyckling i ugn med vitlök och rosmarin och en snutt rödvin på toppen. Mum mum mum. Det ska va gött å leva.

 

Vi startar långsamt här idag, jag och busen. Äter frukost, leker med en traktor, läser en bok. Han är på sitt allrafinaste morgonhumör och delar ut blöta pussar med öppen mun och det gör mig marshmallowmjuk och kärleksfånig inombords och får mig att vilja ta upp honom och hålla honom i hundra år eller så utan att släppa. Men det går ju såklart inte. Man måste ju släppa taget någon gång.

Idag ska jag fixa lite med byggandet av Fuffes nya hemsida; ladda upp bilder och fundera på text och allt annat som Smelink behöver. Och så ska jag kalasförbereda, plocka undan i köket, klura ut nåt gott att äta till middag ikväll och dämpa alla idéer en aning – just nu trängs det i skallen och det är inte rätt tid, inte ännu, så jag måste hålla mig. Och så ska jag njuta av att det är höst och att det kan stå ljus mest hela dagen och dofta chai i mitt vardagsrum medan jag lever vardag och Spotify spelar Leonard Cohen och busen delar ut pussar med öppen mun.

 

 

Det är ju faktiskt fortfarande söndag.

Så här blir det pepparchips, mannens pasta, X-factor och en stor kopp té. Och raggsockor, såklart.

Skönaste hemmakvällen väntar.

 

Vet ni?

Nu har jag nog tankat energi och själsvärme så det räcker iallafall till jul. Minst. Nu kan jag åka hem och flytta runt på saker i vardagsrummet och pussa flickorna och trösta Tooka som tycker att det är f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-t att hon inte fått följa med på minihelg och som kommer sloka nåt alldeles förskräckligt med öronen tills hon fått kyckling och öronklappar och en liten stund på husses mage ikväll i soffan.

Ja.

Det här håller jag mig på länge.

 

 

Igår levde jag ganska länge på de där sconesen med russin, det får jag väl säga, men tillslut var det ändå dags för middag. Jag älskar att äta tillsammans hemma, men det är ändå något speciellt med restaurang sådär en lördagskväll. Det kan man inte komma ifrån.

(Klänningen kom med som en överraskning från tjejerna på Greta & Anna i mitt senaste paket tack! så den var jag ju bara tvungen att lufta, och jag älskar att jag känner mig vansinnigt kulturell i den, som en hundraprocentande konstfackstudent eller så).

 

 

Vi hade först tänkt ta lite spa men var ute i sista minuten så det fanns inga tider. Men det gjorde inget. Vi satte oss på golvet i duschen med busen istället och lät honom plaska sig lycklig så länge han bara ville, så när det var dags för middag så var vi nog alla lite spamöra och varma i musklerna i vilket fall.

 

 

Och sen åt vi. Massor. Kyckling och pannacotta och surdegsbrödsbullar och nån äggtjofräs, och när vi var klara fanns det knappt rum att prata. Så då satt vi tillbakalutade på varsin stol och nickade mot varann istället, sträckte fingertopparna mot varann över bordet och enades om att vi var belåtna.

 

 

Och sen drog vi oss tillbaka på rummet, satt omfamnade av kuddar och såg en medhavd film på laptopen och pratade viskande med varann mellan scenerna

och konstaterade att det hade varit en faslig fin lördag, det här.