Idag gör jag rödbetor med chévre, värmer fötterna i raggsockor och sjunger med Melody Gardot i köket. Det här är en dag som ska avslutas precis så – men getost och choklad och en filt i fleece runt mina axlar framför nån film jag aldrig sett förut och med ljudet från septembervinden precis utanför rutan.

Receptet hittar ni här. Mig hittar ni i fåtöljen; frusen och lite matt med en saluki på ryggstödet och höst utanför.

Det är torsdagskväll, på alla sätt, och jag är redo för lugn.

kjol/zara (gammal), bak-och-fram-koftan/boss, stjärntröja med krage/maison scotch, stövlar/modesto

 

Igår var jag inne i stan och såg ut såhär och förberedde en massa inför nästa vecka. (I nästa vecka kommer ni veta iallafall en av de sakerna jag svamlat om ett tag, för övrigt, så håll bara ut ett litet tag till). På onsdag ska jag hålla en kurs i sociala medier för Fuffe och hans peeps och det ska bli vansinnigt roligt och framförallt bra, för då kan jag hålla nerverna lite i schack inför torsdagen och kanske hålla mig till den dagen utan att bli tokig. Kanske.

Så igår rusade jag runt på stan (älskar stövlarna från Modesto – jag kan gå i timmar utan att få ont i fötterna) med andan i halsen och hade depåstopp på olika kontor och var inom Factory och hämtade en sak till en tävling som snart kommer på bloggen (kan bara hinta om att det är Missoni wau wau wau!) och försökte hela tiden hålla harhjärtat lugnt. Lugna, fina slag. Pratar ni nånsin med er själv? Jag gör det hela tiden, och särskilt när jag är nervös. Det kommer gå bra mumlar jag du kan det här. Lite som Bruce Willis när han är med i Vänner ni vet och dejtar Rachel och peppar sig själv framför en spegel? Lite så.

Förlåt att jag svamlar. Men idag är en svamlande dag och nästa vecka är en stor grej för mig.

Så glad att ha er med.

 

Och så kom det sig att jag dukade upp till höstfest ute i trädgården med de härligaste doftljusen som finns. Lavendel och pastellporslin och kastanjer och vippande silkestofsar samsades på vårt slagbord medan regnet föll och jag stod hukad med kameran och trotsade vinden.

Jo. Nog det roligaste fotoprojektet på länge. Och nu vill jag ha fest!
Tur att det snart är dags för busekalas.

Fler bilder kommer nog snart på Reunionhomes hemsida här eller på deras facebooksida här. Hoppas ni tycker om dom, ni också. 

 

Det har slutat regna, efter timmar av hällregn och en natt av blåst, och hela trädgården doftar höst och får flickorna att lyfta tassarna högt, högt när de går – som små ballerinor i gräset.

Och här inne sitter jag i onepiece och har huvudet fullt av bilder. Jag ska fotografera de underbara doftljusen åt reunionhome idag och har en ganska bra hum om hur jag vill göra; jag kommer att få ta över hela köket här hemma under tiden och få klampa runt ute i trädgården ett tag för att hitta rekvisita, men jag tror att det kan bli bra. Om ljuset i köket bara är nog, vill säga. Vi får se.

Men nu startar vi den här dagen med chai, kanelbullar och rekvisitainsamling! Och sen tar vi onsdag så det bara skvätter om det, tycker jag.

 

Den här dagen gick vansinnigt snabbt för att ha varit en tråktisdag och allt. Hux flux blev det kväll och mannen är hemma och har regnhår och busen klättrar i byxbenet och på köksbänken väntar ingredienser till en soppa med så mycket chili att jag hoppas elda ut förkylningen ur kroppen. Man får ju iallafall försöka. Så nu ska jag koka soppa och ta ett glas rött och titta på höstmörkret och klura ut hur jag på två månader dubblar något i antal, hur jag kan vara briljant när jag utbildar utan att vara för vass, hur man får majskrokar ur håret och huruvida en vespa är nånting att satsa på eller inte.

Tisdagskväll. Vi bara gör’t.