Att vara tokig i linne.

Lutande Huset

 

Jag får många frågor om vår soffa och nu ska vi se om jag kan bena ut det lite. Den är härifrån ILVA och är en Howard-aktig modell, och vi passade på när de hade en rabatt motsvarande momsen för sisådär ett halvår sen kanske? Som ni kanske minns köpte vi ju en soffa till när vi hade Sigge, den sålde vi alltså (det blev tråkigt att ha två likadana, de tog för stor plats i rummet) och köpte den här istället. Den är lik, men inte likadan. Hur bra som helst.

 

 
(När vi byggde walk in closeten så sålde vi mannens gamla svindyra garderober och då passade vi även på att skaffa en ny matta, en Gan härifrån, som jag tycker är så himla vacker i sitt mönster och passar perfekt i storlek under bordet).

Men bäst av allt är nog ändå kuddarna!

Jag är helt tokig i linnetyger den här hösten och har bytt i princip alla textilier till detta matta, skrynkliga, ruffa material. Det är det som är fördelen med att ha mycket kuddar tycker jag – det är så himla lätt att byta stämning i rummet bara genom att byta ut kuddomtagen. Samtliga omtag kommer ifrån H&M som har så mycket snyggt nu att man blir lite knäpp. Därifrån kommer också pläden i soffan.

För någon månad sen snubblade jag över påslakan i lin i en butik inne i Malmö. Galet vackra, men snordyra. Så jag blev minst sagt happy när jag såg att H&M även sportade dom här i sortimentet. Mycket humanare pris, men lika vackert skrynkliga.

Så ja, för mig är det linne som gäller i höst. Överallt!
Det är härligt att få förändra sig lite ibland.

Att ha kalasat.

Livet

klänning/darling, stövletter/alberto fermani

Igår var ju vi på kalas hemma hos mannens syster som nyss fyllt trettio och tyckte att det vore på sin plats med lite baluns. Det är ju alltid på sin plats med lite baluns kan man ju tycka. Särskilt när man fyllt trettio.

Ska vi ta en liten titt på kvällen?

 

 

Hon bor i hamnen tillsammans med Folkpartisten (som absolut har ett riktigt namn också, det har bara inte fastnat så som Folkpartisten gjort) och ni som hängt med ett tag vet att de träffades på min möhippa. Det är helt galet egentligen. De kände inte varann, de träffades på min möhippa och nu är de ihouppa och bor i lägenhet och är gravida.

’Livet är så fint på det sättet. Man vet aldrig vad som väntar.

 

 

Här är hon! Den vackra, aningen gravida, värdinnan. Bästa svägerskan i världen om man nu får skryta lite, och det får man ju.

 

 

De hade dukat upp med mängder av mat som Folkpartisten varit duktig nog att svänga ihop. Där fanns minipajer och gurkstavar och röror och snurror och sallader och bröd och det absolut bästa – ugnsgratinerade rödbetor med ett tjockt täcke av chevré. Jag dör så gott.

Men det absolut absolut bästa var ju såklart inte maten, utan att få träffa mina älskade vänner samlat. Det finns inget som slår det.

Och nästan alla var där!

 

 

Som den finaste Miso:n i hela världen.

 

 

Och Mathilda, snygg så man smäller av.

 

 

Och Svåra Lena, såklart. Ingen fest är komplett utan en Svåra Lena – det vet alla som träffat henne. Jag kan inte för mitt liv begripa hur jag har lyckats hitta så himla fina vänner som jag har fått uppleva så mycket med och fått följa genom såna kringelikrokar att det inte är klokt. Jag blir alldeles blödig när jag tänker på det.

(Och sen fanns där såklart en himla massa annat löst folk som jag inte kände och som pratade danska och hade coola glasögon och var medicinare hela bunten – men de kan jag inte lägga upp här för de vet ju inte vad jag håller på med).

 

Och busen var såklart med och njöt i fulla drag av uppmärksamheten. Det var bara danskarna han var lite skeptisk mot. De hade han ju inte träffat innan.

Men visst är där någon som fattas?

 

 

Jamenvisst! Hon kom med mörkret, världens mest älskade piratprinsessa. Min Nelly. Och sen var det liksom komplett, då kunde vi sitta där ihoptryckta allihop på balkongen och prata med en man som såg ut som Ken Paves och diskutera allehanda blekningar, vaxningar och filmproduktioner och skratta så balkongbordet hoppade.

 

 

Och sen gick vi in och satte oss på golvet istället och pratade nittiotalet och Buffaloskor och linnen i storlek 98, tills tårtan (javisst – där fanns tårta!) var uppäten och det var dags att åka hem.

Världens bästa kväll helt enkelt. Med världens finaste människor.

Med såna är man aldrig ensam.

Att ha tagit lite bilder åt Folk.

Livet

 

Hade ju lite bilder på höstnyheter att ta åt Folk, och den här tunikan gillade jag verkligen! Jag kan ha lite svårt för Odd Molly annars, kan tycka att jag liksom drunknar i plaggens alla utsmyckningar, men den här var alldeles lagom och var högljudd utan att ta över. Jag gillar’t.

Men nu är vi omsvidade och redo för att åka på kalas (gud jag hoppas det finns tårta, det var evigheter sen jag åt tårta) och krama folk vi inte sett på länge, så nu måste jag hitta skorna och packa skötväskan och pussa flickorna på nosen.

Men vi ses ju imorgon igen. Såklart.
När det är söndag och man är helgtrött och förhoppningsvis har lite roliga bilder att visa från kvällen.

Att ha en dag av regn och kalas.

Livet

 

Idag är det som om solen aldrig ens gått upp; det är grått och mörkt och hänger regn i luften och jag njuter av det svala litegrann i smyg och kurar på kontoret i raggsockor och mannens tröja – det vara bara i morse den bröt igenom och hittade in genom våra fönster. Ikväll vankas det kalas; mannens syster har ju fyllt trettio och ska firas ordentligt och det ska bli så himla roligt att träffa alla igen.

Och annars? Annars är det nästan som vanligt. Busen sladdar runt på golven i imponerande tempo, hundarna ligger utslagna efter en stor springa-så-man-stupar-runda i blött gräs, mannen kokar kaffe som doftar i alla rum och det har hänt en sån sinnessjuk! grej som jag bara inte kan riktigt förstå ännu (bra sak, bara bra sak) och som jag ska berätta för er så fort (eller snarare om) jag bestämt mig för att tacka ja. Jag behöver bara lite tid att vanka fram och tillbaka och säga men oj oj oj och skratta och fundera ett litet tag. Och jag veeeet att det inte finns något värre än att bara säga A men jag kan ju samtidigt inte heller låtsas som ingenting för det är jag så sanslöst dålig på, det med, så förlåt för bara A men –

hu, hu, huuuu det är lite galet.

Så.

Nu ska jag försöka ta mig lördag med kalas och regn och raggsockor och långväga förslag.

Hoppas ni får världens bästa dag, där ute, vad ni nu än ska hitta på.

Att ha laddat färdigt.

Livet

 

Nä vet ni vad. Nu startar vi helgen.

För vår del innebär det ost (alltid ost, klarar mig inte utan) och lösgodis och chips och ostbågar och glass (kan ha handlat när jag var hungrig, ja) i en djup soffa framför nån film vi ändå inte kommer orka se hela utan tassa upp och somna ifrån när det är 40 minuter kvar. Jag tycker att det är så fantastiskt skönt! att bara kunna kura ihop sig bland filtar och kuddar och veta att nu startar två dagar av tillsammans-tid framför allt det andra. Och med socker och kolhydrater och möjligtvis ett glas vin på toppen så blir känslan nästan euforisk.

M-hm.

Återigen; det är fredag. Den har startat nu.