grekinspirerad klänning/allsaints, skor/chie mihara, armband/icon

 

Igår var vi ju på hotellets grekiska BBQ och åt som vanligt helt fantastisk mat och helt fantastiskt mycket mat. Tyvärr har jag lite ont om tid att skriva, så bilderna får tala för sig själva.

Det brukar gå bra det med.

 

 

Ja.

Det var grekisk mat och grekisk dans och grekisk musik och en miljö så vacker att det är svårt att beskriva ens med bilder tror jag. Och idag åker vi hem, så nu måste jag återgå till sista-minuten-packandet –

och så ses vi igen när jag är hemma i lutande huset med flickorna.

 

Idag treatade jag mig själv med lite spa och det var gudomligt.
Aningen märkligt, men gudomligt.

 

 

Jag valde nåt som hette tension relief för det tyckte jag lät semestrigt och bra och som nåt som säkert var avslappnande så det bara tjongade om det. Det hörde man ju på namnet.

Först fick jag dricka nån liten hälsodryck och fylla i ett formulär där jag intygade att jag var vid mina sinnes fulla bruk, typ.

 

 

Sen fick jag gå in i världens snyggaste omklädningsrum och svida om till morgonrock och nån form av tangatrosa som osökt fick mig att tänka på Susanne Lanefelt.

 

 

Sen fick jag gå in i själva spa:et som var hur läckert som helst. Guld- och svartrutig mosaik ser man inte varje dag, det är en sak som är säker. Jag bara gapade. Och sen fick jag gå in i en kolsvart hamambastu med stjärnhimmel (!) där jag satt med en hink is som de skickat med mig. Is, liksom. I en bastu. Its good for you menade spaterapeuten och vad vet jag. Så det var ju bara att lyda. Så där satt jag i min stjärnhimmelsbastu och skvätte krossad is på mig själv med viss tveksamhet tills jag fick komma ut.

 

 

Och sen väntade den härligaste behandling jag kunde tänka mig, där jag blev inpackad i lermask och inrullad i folie och masserad och knådad och dragen i och inoljad och hårtrasslad och när hon var klar en timme senare var jag yr och hade frossa av välbehag. Varför gör man inte sånt här oftare?!

Och nu har vi ätit BBQ och är tillbaka på hotellrummet och ska börja det där med att packa för morgondagens hemfart.

Hemfart, alltså.

Ja, vi säger väl det då.

klänning gunilla/spira, flippisar/lindex, väska/hamptons

 

Och så var den här då. Sista fulla dagen.
Det är vemodigt såklart eftersom vi är i paradiset, men vi har ju flickorna som väntar där hemma och garderobsbygget och en spännande höst. Men ändå.

En vecka till skulle inte göra ont.

 

 

Men vi kramar ut det sista ur den här dagen. Badar, solar, pussar buse, njuter av allt det iögonfallande.
Och jag har bokat spa! Det känns som en avslutning värdig den här veckan. Spa och sen bbq på hotellets vackraste restaurang ikväll, och sen kommer vi väl sova som stockar tills imorgon när det är dags att gå upp och åka till flygplatsen.

Så ja, snart ska vi åka hem.

Men fortfarande; resten av dagen kvar. Många timmar kvar att minnas.

blus/Lindex, kjol/h&m, armband/good habit, väska/michael kors, skor/chie mihara

 

Igår var vi lite äventyrliga och flyttade på oss. Hotellet hade rekommenderat en asiatisk restaurang som låg på ett hotell i närheten (Elounda Blu) och vi var verkligen sugna på asiatiskt så vi virrade oss dit. Och my god vad gott det var! Och miljöombytet gjorde mig så inspirerad att jag tydligen gick lite bananas med kameran (det är ju så vackert överallt, var man än kommer, så vansinnigt vackert) så jag hoppas att ni är redo för en kavalkad nu.

Låt oss ta en liten titt, vetja.

 

armband/good habit, väska/michael kors, blus/lindex

 

Först gick vi bara runt och kikade lite och försökte se ut som om vi bodde där. Det låg uppe på berget det här också så man hade en lika vacker utsikt över havet och fiskebåtarna och den grunda stranden som ligger som ett glänsande snöre längs med vägen, och man såg Spinalonga mer från kortsidan och de svarta flaggorna som vajade i vinden.

 

 Och sen var det dags för mat!

Mannen tog kycklingspett och fisk, och jag gick loss på små knyten fyllda med krabbkött och ost till förrätt och nån helt magisk huvudrätt med Singapore-nudlar, curry och räkor. Det var så gott att man var tvungen att hålla sig i bordet när man åt.

 

 

Och sen var det dags att åka hem igen och låta busen få sova vidare i spjälsängen istället, och vi satt ett tag på balkongen och tittade på havet i mörkret och filosoferade innan vi beslutade att det nog var bäst att gå och lägga oss trots att klockan bara var nio.

Bästa näst-sista-kvällen jag kunde önska mig.
Och nu börjar sista dagen –

och vi ska fylla den med precis så mycket härligt som det bara går.

 

Ja, vad kan man säga?

Det är vid såna här tillfällen jag får fågelhjärta och måste ta tag i mannen och säga händer det på riktigt? innan jag kan återgå till att hänga över jacuzzikanten och stirra ut över allt det där blåa och vita och sandfärgade och påminna mig själv om att andas andas andas för det är så vackert att jag annars glömmer bort hur man gör.

Ikväll ska vi ta skinnklädestaxi till en restaurang rekommenderad av hotellet och jag ska tråckla mig i en klänning och håret kommer bli fuktigt i nacken av kvällsvärme –

men just nu finns det mest det här faktiskt.
Och inget mer kan jag begära.