Idag har vi hänt på stranden. I timmar har vi suttit under skugga från cypress och olivträd och njutit så mycket att de små håren på armarna rest sig och flera gånger har jag nästan varit tvungen att nypa mig själv för att se om det verkligen är på riktigt.
Att vi är här.
Stranden här är varken särskilt vräkig eller särskilt bred, men den är nästan bara vår och den är stilla. Den ligger avskilt och vattnet har knappt vågor och busen kan plaska sittande i vattenbrynet och samtidigt skuggas av träden – vattnet är overkligt klart och har små, snabba fiskar som pilar över ens fötter när man vadar ut och luften doftar sött av cypress.
Så, ja. Vi har varit på stranden idag och suttit under skugga och flera gånger har jag nästan varit tvungen att nypa mig själv för att se om det verkligen är på riktigt.
Att vi är här.
























