Att ha hängt på stranden.

Livet, Resor

 

Idag har vi hänt på stranden. I timmar har vi suttit under skugga från cypress och olivträd och njutit så mycket att de små håren på armarna rest sig och flera gånger har jag nästan varit tvungen att nypa mig själv för att se om det verkligen är på riktigt.

Att vi är här.

 

 

Stranden här är varken särskilt vräkig eller särskilt bred, men den är nästan bara vår och den är stilla. Den ligger avskilt och vattnet har knappt vågor och busen kan plaska sittande i vattenbrynet och samtidigt skuggas av träden – vattnet är overkligt klart och har små, snabba fiskar som pilar över ens fötter när man vadar ut och luften doftar sött av cypress.

 

 

Så, ja. Vi har varit på stranden idag och suttit under skugga och flera gånger har jag nästan varit tvungen att nypa mig själv för att se om det verkligen är på riktigt.

Att vi är här.

Att vinna lika mycket Beach House som medaljer.

Tävlingar

Ja, nu kommer den utlovade tävlingen och nu får ni hålla i er lite igen. För i samarbete med Beach House tävlar jag nu nämligen ut en potentiell dunderladdning av deras fantastiska produkter – allt beroende på hur det går för Sverige i OS. Ni kan vara en vinnare, sju vinnare, arton vinnare (eller? hur många medaljer kan man ta hem?) – det är bara vårt lands idrottsliga skicklighet som sätter gränsen.

Så hur funkar det?

Jo, den här tävlingen är bara öppen i 24 timmar så nu får ni skynda er. Jag vill att ni svarar på följande frågor:

1. Vilken är din närmsta Beach House-återförsäljare?
2. Vilken är din favorit-återförsäljare bland webbutikerna?

Och sen då?

Tävlingen stängs imorgon klockan 14:00, sen gäller det att ni håller tummarna för Sverige. För att:

* varenda gång Sverige tar en guldmedalj dras en vinnare av ett påslakan och örngott Fold Stripe – deras sjukt snygga höstnyhet som ni kan se på bilden.

* varenda gång Sverige tar silver dras en vinnare av deras fluffiga morgonrock Softie och

* varenda gång Sverige tar en bronsmedalj dras det en vinnare till ett Bell Smoke-nattlinne

Galet, jag vet!

Man har alltså stor möjlighet att vara en vinnare så fort Sverige norpar åt sig en medalj. Så svara på frågorna nu och sitt sen lugnt i båten och invänta prisregn. Jag uppdaterar på bloggen så snart vi har en vinnare.

Lycka till!

Tävlingen är stängd 🙂

Att vakna upp i paradiset.

Livet, Resor

 

Alltså.

Vad ska jag säga? Jag har vaknat upp i paradiset. På riktigt i paradiset. När vi kom igår var allting becksvart på det där sättet det bara blir i länder som det här, så jag såg inte så mycket. Men idag! Oh my.

Jag tror jag dör litegrann.

 

 

Jamen, ni ser ju. Är det inte nästan så att det gör lite ont?
Bilden ovanför här; det är vår ena balkong. Där vill jag sitta mest hela dagen och bara stirra ut över havet och inte fatta att jag är här. Ungefär så.

 

 

Och busen är också nöjd, såklart, och flinar stora leenden och säger dä! och blir alldeles till sig av allt nytt som finns att banka på, och alldeles snart ska vi smörja in oss och vandra ner till stranden och jag ska försöka förstå att vi är framme

att vi är här nu

och att jag ska få stanna här i en vecka.

Att vara på flygplatsen.

Livet

 

byxdress/zara, smycken/icon.  

Nu är vi här. På flygplatsen.
Det blev alltså ingen Sverigesemester. Jag har fått kycklingsallad och brownies och har plöjt igenom taxfreen och sagt ooooo och varit full av förväntan. Och ja, nu vet jag vart vi ska nånstans.

Kreta! Tadaaaa!

Kunde helt enkelt inte blivit bättre! Nu är jag bara  spänd förväntan över vart vi ska bo. Kreta är ju ganska stort. Men mannen är fortfarande en mussla och hummar mest nöjt för sig själv och säger du får se.

Så ja. Jag får väl se. Men jag älskar’t redan.

Att inte ens veta vad man ska skriva.

Livet

 

Jag hade trott att jag skulle kunnat rädda den här bloggdagen med en Beach House-tävling, bara för att sen komma på att just -f-n den ska in imorgon. Så. Nu sitter jag här och stirrar tomt framför mig och kan inte för mitt liv komma på vad tusan jag ska skriva om. Jamen, ni fattar. Jag springer ju runt här hemma som en yr, hysterisk höna och drar i min resväska och gapar det här MÅSTE ju vara mer än tjugofem kilo va? va? va? känn! och stimmar som en gammal tant och ojar för mig själv och försöker andas lugnt. Men det är inte lätt. Det är ju alltid jag som gör såna här grejer. Alltid. Jag har kidnappat min man till både Island och Prag när han fyllt år utan att han haft den blekaste aning om att vi ens skulle ut och resa. Och när vi åkt någonstans fullt medvetna om destinationen båda två har det ändå varit jag som fixat allt. För det är det jag gör. Jag är en fixare. Jag är alltid en fixare.

Men inte den här gången.

Så. Nu ska jag försöka verka cool och avslappnad och inte det minsta nervig fram tills jag håller biljetten i min hand. Eller inte bara biljetten! Fram tills jag landat på hotellet för tusan. Jo. Det ska jag. Jag försöker åstadkomma detta genom att visualisera allehanda flygplatsers taxfreebutiker och då går det ganska bra. Taxfreeeeee mumlar jag för mig själv och målar upp genomskinliga kassar fulla av burkar och cremer och en himla massa annat som lovat att göra mig snygg, tight och minst sexton igen.

Hrm.

Vi ses på flygplatsen, då. Antar jag. Vet inte riktigt när, men under eftermiddagen? Och på Instagram (attvaranagonsfru) och fejan innan dess såklart. Och sen åker vi väl på lite spontanflygning då. Möjligtvis till Tallin. Eller ingen flygning alls utan en cykeltur till Schweiz som Ekomorsan föreslog (vilket kan bli riktigt spännande då jag funderar på om jag inte skulle ta och åka i min nya fräsiga byxdress eftersom jag tycker att jag ser så fasligt jet set ut i den).

Men. Överraskningsresa, alltså. Inga konstigheter.

(Taxfre-e-e-e-e-e-e).