Väskorna är packade, fjärilarna i full gång i magen och Tooka ligger i soffan och ser svår ut och surar över att hon ska få bo på pensionatet en tid (Tant bryr sig aldrig, hon är konstant glad) och själv har jag väl nånstans landat i att jag imorgon ska iväg nånstans utan att veta vart. Det enda jag vet är att vi åker ganska sent på dagen och det är ju skönt. Resten ordnar väl sig.

Så jag sitter och sätter ihop en Beach House-tävling som ska ut imorgon (yaaaay), lyssnar på Damien Rice, viftar på tårna och funderar på om grillad lax inte vore förbaskat gott till kvällsmat ändå. Och så pratar jag med flickorna, säger ni ska inte vara där så länge, vi kommer och hämtar er snart på det där sättet jag aldrig kommer kunna sluta med. Och så rynkar jag på näsan som blivit lite bränd av solen idag och njuter av den smått svidande känslan ni vet, den av hud som längtat så länge efter ljus.

Och så andas jag fortfarande långa, djupa andetag
och har semester. S-e-m-e-s-t-e-r.

Är det inte den bästa känslan i världen, så säg.

 

 

Och så är det dan före dan till Den Hemliga Resan och mitt kontroll-jag tycker att det är så jobbigt att inte veta vart vi ska att jag drömt helmärkliga drömmar hela natten om hur mannen tagit mig till en paradisö där jag opererat pelikanen (ni vet den där dubbelhaksflärpen som binder ihop hakan med halsen) och sen vandrat omkring hög på post-operationspiller och hållit fest för bloggare. Jodå. Sunt.

Men idag verkar det iallafall bli en lika vacker dag som igår; solen ligger varm över gräsmattan och jag ska snart passa på att smeta in mig med solskydd och gå ut och slänga mig i en stol, men först vankas det frukost med mannen, rastning av hundarna, pussning av buse och ett eller annat försök att skaka ur min äkta hälft vart tusan det är vi ska egentligen.

Dan före dan! Fy satan vad nervöst det börjar bli.

ny favoritklänning/Lindex eller här (deras ta 2 betala för 1-rea, hell yeah), solglasögon/principessa, ring/lite kalabalik

 

Idag har vi hängt med svärföräldrarna och haft det hur bra som helst. Det bjöds på grillad oxfilé och världens godaste sallad och en ostbricka man tuppade av lite för, och så avslutades hela kalaset med hallon och vaniljglass. Nu är jag med andra ord så mätt att jag mår lite, lite illa. Men det var det värt.

 

 

Efter middagen tog vi en promenad ner till havet med hundarna och busen och tittade på alla de små, små badstugorna och njöt av vädret och konstaterade att det var fantastiskt skönt att äntligen kunna gå ute på kvällen vid sjutiden och vara lite för varm, och flickorna gillade stranden såklart men fick inte släppas lös och rocka loss så som de säkert skulle velat.

 

 

Och sen kramades vi hejdå och packade in oss i bilen och åkte hem igen till ett hus som doftade fantastiskt gott från de senaste Voluspa-pinnarna från Modesto (jamen hur smidigt är det inte – doftar lika gott som ljusen, men man kan åka ifrån dom utan att vara rädd för att huset ska brinna ner) och nu sitter vi här i soffan och pustar ut efter all mat och slötittar på en massa nya fräsiga kanaler vi fick med parabolen, och är eniga om att idag var en riktigt, riktigt bra dag.

Sommar, alltså. Mer av den varan, tack.

 

Men jag smäller av vilket härligt väder!

Som gjort för att hänga i trädgården och bada i plaskpool och dricka isté och mumsa Allerum xo och säga men jag smäller av vilket härligt väder! och humma medhållande åt varann.

Såhär ska det ju vara, precis såhär.
Häpp!

Nu åker vi till svärföräldrarna och grillar.

 

Idag är det varmt, på riktigt, och jag öppnar alla dörrar ut mot trädgården och går i mannens skjorta och dammsuger och måste lyfta på håret med jämna mellanrum för att inte svettas ihjäl i nacken. Och så försöker jag packa utan att veta vart jag ska vilket inte är det lättaste, mannen bara flinar nöjt när jag fiskar efter ledtrådar och alla som känner min man vet också att jag inte kan vara det minsta säker på att det är utomlands vi ska. Han kan precis lika gärna ha bokat nån slags fjällvandring i Norrland där hans version av ta med dig klänning och sånt innebär ta med dig nåt du kan slänga på dig när vi råkar befinna oss i närheten av nån form av timmerstuga som serverar våfflor. Så spänningen är på topp. Och jag älskar det.

Idag ska jag röja hallen och ta emot en parabolinstallerare innan vi åker till svärföräldrarna för lite strandhäng och grillning och vädernjutande – de bor nästan precis nere vid stranden så vi tänkte passa på att gräva ner fötterna i sand och få lite hemma-semester-känsla.

Och ja. I övermorgon åker vi.