Att vara lite snurrig.

Livet

Idag har hela morgonen gått åt till att göra såntdär jag inte alls är bra på. Egentligen. Sånt som får mig att lägga pannan mot skrivbordet och muttra svordomar och skicka mail till Rolf och hetssms:a Emma mitt i frukosten. Trots att det är söndag och allt.

Men nu är jag klar. Äntligen.

Så nu ska jag vika resten av dagen åt sånt jag faktiskt är bra på. Betsa vindskydd, handla terrass-stuff, äta österlenost, pussa Silkesapa. Övertyga mannen om vikten av att bygga oss en ny säng, en sån som kräver komplett ommöblering av sovrummet.

Ja. Ni vet. Såna saker.

Att äntligen vara klar.

Lutande Huset

Sådärja! Då är det äntligen uppe! Det ska ju naturligtvis inte vara obehandlat så som det ser ut nu, och själv räcket ska jag måla i samma grått som vi har runt fönsterna idag, men nu sitter det iallafall där och skyddar mot både insyn och vind och det är fantastiskt skönt.

Själva terrassen är nu belamrad med plankbitar och redskap så det var svårt att visa hur det ser ut ”från insidan” men jag lyckades hitta en hörna som var fri och där ni kanske kan se hur även utsidan kommer bli sen. Plankorna betsade jag med vad jag hade hemma vilket råkade vara mörk ek – och det funkar riktigt bra med alla olivernas grönmatta blad.

Så ja; äntligen är vi färdiga! Nu kan det roliga pillandet börja igen.

Att ha dålig budgetkarma.

Shoppi Shoppi

Alltså. Precis när jag har maxat den här månadens göra-sig-själv-snygg-budget så trillar de här in hos Tintin (och ja, vi pratar maj månads göra-sig-själv-snygg-budget, jag brukar inte vara så duktig på att … eh… hushålla). Jag. dör. Ett par knalliga Minnetonkisar med klack! Perfekta för en medelålderskrisande småbarnsmamma som fortfarande har hopp om att snart kunna gå i klack igen utan att se kissnödig ut.

Suck. Murphys lag kan ta sig nånstans.

Att ha vindskyddsbyggar-lördag.

Livet

Idag ska timmarna mest gå åt en enda sak: vindskyddsbyggande! Vi hann med nästan hela terrassen innan vi åkte, det är bara ungefär sju brädor kvar på långsidan och dessa ska upp idag och sen – sen är det äntligen färdigt. Och de blåvita fanskapen är borta och vinden är stoppad och alla är nöjda och glada.

Själv är jag fortfarande uppe i högvarv och behöver nog en dos gammalt hederligt kroppsarbete för att coola ner mig lite – jag satt igår kväll och skickade långa mail till Niklas på Smelink (och han svarade! en fredagskväll! de är fasiken otroliga) och skrev spretiga anteckningar på ett kollegieblock och skissade strukturer i Gimp. Så i veckan ska jag påbörja något jag tror kan bli en jäkla resa.

Men nu behöver jag ett vindskydd klart och en stund i min terrass-oas och Leonard Cohen på hög volym.