Okejrå. Jag bjuder på det här.
Men vad tror ni tjejer, vad kan man ta? Femhundra per DVD? Med möjlighet att delbetala såklart. Inklusive långkalsonger och måltidsplan. Och såna där fotavtryck man klistrar fast i golvet för att lära sig stegen; kommer nog krävas en hel del såna ja.
Japp. Här har ni dom – mina sjuttioprocents kanske-stuprör-kanske-pojkväns-jeans. Måste säg att Please kan det där med att göra brallor, alltså. Trots att de är så tighta att de knakar när jag sätter mig ner så känns de ändå helt okej. Och de töjer väl sig. Tillslut. Kan liksom fortfarande inte släppa tanken på att de ska vara hängigare egentligen och att jag lallar runt och är helt ute.
Men! Jeans och Spira-tröja för 600 spänn.
Nu börjat det likna nåt.
Båda från Vindåkra – har ni nära så åk dit för tusan!
Jag har träningsvärk. En högst ofrivillig sådan, måste jag tillägga. Det är inte så att jag har börjat köra hardcore bootcamp här hemma med kettlebells och neonfärgade hopprep och såntdär fräsigt pannband i frotté. Nejdå. Men snudd på.
Silkesapan har upptäckt Babybjörnen. Och inte bara den! Han har upptäckt fuldans också. Och varför sluta där, liksom. Så nu är det Babybjörnen i kombination med fuldans som rockar hans värld totalt, och vem är jag att förvägra honom det? Allt som får honom att garva är jag beredd att göra, och om det innebär att strappa fast honom i Babybjörnen och skaka långkalsongsrumpan i köket till Britney Spears tills han kiknar så är jag all for it. Så varje dag tar vi oss en svängom i köket och han garvar glatt och sen slocknar han som ett ljus (hur fasiken man nu kan somna när man guppar runt sådär) och jag kan säga att fuldansa i en halvtimme med en sexochetthalvtkilosbebis på magen gör en hel del åverkan på en otränad lekamen.
Fortsätter det såhär kan jag snart ge ut en träningsvideo.
The mean lean Silkeasapan machine – Fuldansversionen! Långkalsonger följer med på köpet om du ringer inom två timmar. Och en folder med bilder på väldigt tighta människor.
I shit you not. TV-Shop nästa.
Den här bilden har florerat på Facebook en tid och jag kan fortfarande inte smälta den. Det tar ett litet tag innan man hittar det. Men sen!
Jävlar i min lilla låda.
Henne skojar man inte med.
Åh ni lyckliga, lyckliga människor som kan gå dit! En Ewa i Walla-outlet, alltså. Nästan värt att ta ett tält och burkskinka och parkera sig utanför i dagar bara för att få komma in först. Kanske till och med tillverka en skylt som det står Aaaaastrid! Aj lav jo! på med glittriga bokstäver. Som en förälskad tonåring på en Backstreetboys-konsert. Eller vad de nu lyssnar på nuförtiden. Ungdomarna.
Ja, ja. Vad är en bal på slottet.
(Ni får visa allt fint ni hittat sen så jag kan vältra mig i avund).