Att lyssna på regnet.

Livet

Alltså vad är det för väder ute egentligen?! Missförstå mig rätt; jag älskar hösten, men att ha domedagsregn och full storm typ en vecka innan julafton känns fel på det där sättet att man vill gå med i nån slags rädda-naturen-organisation och klä sig i pingvindräkt och uppmärksamma växthuseffekten genom att dansa Happy Feet framför riksdagshuset.

Nåja. Jag och silkesapan är vakna och ligger och trycker under duntäcket med flickorna och lyssnar på vinden och undrar hur i helvete det gick för mannen i morse – han som envisas med att cykla till tåget nu för tiden. Det är nån ny grej han har för sig nu när värmepumpen fungerar igen; nu ska han tydligen gilla cyklar och hänger på cykelforum istället (doktor slang?) och surfar amerikanska cykelsidor efter flashiga små reservdelar han ska importera hem för att sprida ut i huset under tiden han bygger ihop sig nåt flådigt. Jag har hysteriskt roligt åt det här och mobbar honom ganska intensivt, och det känns som om en sånhär dag är naturen lite på min sida i vår interna fight.

Men nu får man väl pallra sig upp, för idag vankas BVC-besök och påhälsning av Carl-Otto, och kanske även en sväng in för att kolla eventlokalen.

Och kameraprovning såklart!
(Tror ni jag har prestationsångest med den där kameran nu eller? nej nej ooooonej).

Ni som har frågat om kappan som det inte fanns några kvar av; Tindy hittade två svarta på lagret idag – en xs och en large eller xl. Ring Folk!

Att ha varit ute och luftat sig.

Livet

Idag var vi ju som sagt inne i stan så jag fick lufta mig lite och vistas bland folk ett tag. Vi sprang i fotoaffärer och fikade på Espresso House (kolla hur jag krampaktigt håller i min chai – det var liksom ett tag sen man drack en sån och jag var nog beredd att morra åt alla som kunde tänkas närma sig för att ta den) och så var jag inom Gina Tricot ett tag och kände mig fasligt gammal eftersom jag mest gick runt och drog i saker och mumlade är det såhär man ska se ut nu för tiden? och skakade uppgivet på huvudet.

Och nu är vi hemma igen och jag kan knappt vänta tills det blir imorgon och ljuset kommer så att jag kan få börja svära åt att jag inte förstår ett dugg av min nya kamera och att ingenting sitter där jag är van vid att det ska sitta, sådär som jag alltid gör med nya saker eftersom jag kategoriskt vägrar att läsa bruksanvisningar.

Så ja. Världens bästa onsdag har det varit.

Om ni mailar mig och inte får svar, eller skriver en kommentarsfråga jag inte svarar på – påminn mig! Min amningshjärna är katastrofal och ibland läser jag mail och kommentarer vid nattmatningen och tänker ”det där svarar jag på imorgon” och sen är det liksom bara puts väck ur hjärnan. Så det är aldrig med mening, okej? Jag ignorerar ingen, det lovar jag.

Att ha mer tur idag.

Livet

Ja, idag behövdes inga politiska artiklar alls. Kan bero på att mannen är hemma på pappaledighet och doftar kaffe och delar ut skäggpussar och hummar för sig själv. Älskar onsdagar, just därför.

Idag ska jag se till att ni får era bekräftelser under eftermiddagen med biljettnummer och var vi ska va och så, och för er på reservlistan ska ni få besked om huruvida jag har lyckats trycka in er eller inte. Men först ska jag moffa i mig sovmorgonsfrukost, göra mig anständig och åka in till stan för att se om jag kanske kan hitta ett nytt objektiv – det jag har börjar kännas lite trött och jag har varit sugen på ett nytt ett tag. Inte för att jag har den minsta aning om vad jag är ute efter (som vanligt) men det brukar ordna sig på vägen.

Och hörrni. Det är så himla roligt att ni är här inne och delar allt med mig. Allt som oftast slår det mig vilken tur jag har – och nu ska dessutom snart få träffa en del av er live.

Som jag längtar!