Älskade, älskade lilla mormor.
Som hon fattats mig.

Tänk att ha lyckats samla så många människor att tycka om på en och samma arbetsplats. Jag är så tacksam för det, för den där känslan av att komma hem när man stiger in i ett rum med människor man inte sett på tre månader och verkligen saknat. Det är ju så stor del av arbetsglädjen det där, att det verkligen är en glädje, och den kommer av att de man delar arbetsvardagen med är såna som får en att skratta så man gråter och som får det att fladdra lite extra i bröstet av glädje. Jag kan ta mig an nästan vilken arbetssyssla som helst, bara jag vet att det är de här personerna jag delar den med.

Nu sitter vi och äter frukost (alltid dessa pepparkakor) och laddar för att göra något riktigt jobbigt idag som jag har dragit mig länge för. Men det är ju så det är i livet. Man måste ta de sakerna också. Och det kommer att ha varit riktigt bra att ha fått det gjort.

Så vi hörs lite senare i eftermiddag, allihop.

Tills dess kan jag tipsa om att jag såg på nyhetsmailet att C’est la vie har 25 % på ALLT (även reavaror) med koden ”advent12”. Det var riktigt bra för det sista julklappsfixet.

Men nu; mer pepparkakor!

Och vad det gäller biljetterna så finns det ju tyvärr bara 100 stycken, så det blir först till kvarn som gäller. På söndag att komma ut en länk till ett formulär där man anmäler sig. Där kan ni också välja hur många biljetter ni vill ha – det går alltså utmärkt att skaffa till sig själv och en vän (eller hela släkten för all del) om man vill.

Melontvål, colanappar och en förnöjd silkesapa – så mycket mer behövs faktiskt inte för en lyckad fredag. Här hemma har vi spenderat dagen med planeringar, Criminal Minds, halvstorm och skyfall – vintern vägrar verkligen att komma hit i år och jag är djupt avundsjuk på alla som har snö. Vid den här tiden förra året var det väl ett jäkla snöoväder i Skåne? Nåja. Det kommer väl.

Ikväll ska jag en snabb visit på kontorets julfest. Det ska bli underbart att få se alla igen och ha kramkalas för att sen åka hem och på sedvanligt fredagsvis däcka i soffan med en gigantisk påse lösgodis och en film.

Mer spänning än så behöver jag bannemig inte i vardagen längre. Och oj vad skönt det är.