emma51 Comments

Att ha en årskrönika.

Livet

Min blogg har gått lite bananas. Bilder från typ vartannat, vart tredje inlägg de senaste veckorna har bara raderats och jag fattar ingenting. Eller ja, bara och bara, det är säkert jag som tryckt på något. Jag kan bara inte komma på vad.

Trots att jag skjutit upp ettårsfirandet ett tag tänkte jag att det kunde vara kul att se hur det senaste bloggåret varit:


December 2010. Jag lagar pannacotta och Tant chillar framför öppna spisen.


Januari. Det är smällkallt ute, jag åker till Trysil med jobbet, och så blir jag gravid. Inte i Trysil, dock. Det hade varit bökigt.


Februari. Första gången jag får se silkesapan, som då var döpt till Bönan (och jag var övertygad om att det var en tjej).


Mars. Årets första grillning äger rum, staketet kommer upp och jag är berusad av att ha en trädgård.

Och så blir det April. Vi bokar resa till Kreta, jag äter kopiösa mängder pasta med ädelostsås, upptäcker dokumentären Tre mil norr om Molkom och planterar allt jag kommer åt i trädgården.

Maj. Vi åker en vecka till Kreta, jag får utveckla min fiskfetish och jag tycker själv att jag ser ofantligt gravid ut. Nu när jag ser bilderna skrattar jag ihjäl mig, eftersom det mest bara ser ut som om jag ätit för mycket ädelostpasta.


Juni. Mannens syster blir färdig läkare, jag har nestinghysteri och Bönan växer.


Juli. Årets kanske bästa månad. Hade älskade Malena här, rodde ihop en bloggträff, växte så det knakade och åkte till Helsingborg och förälskade mig lite mer i Anna-Malin.


Augusti. Jag får ännu större hobbit-fötter, fixar tvättstugan och äter bruschetta. Vi får för oss att köpa ett skabbigt renoveringsobjekt trots att jag är höggravid. Tack och lov gick det inte så bra.


September. Jag börjar toucha 90 kilo, är rastlös och ser ut som Tommy Körberg. Får världens finaste babyshower och tröstar mig med vackra kläder.


Oktober. Leo Elias Anders Jacobsson föds. Vad kan vara större än det? Inget.


November. Oj vilken intensiv månad. Vi åkte till Mamagalan, käkade pizza i sängen och hälsade på min bror. Jag vann Ranlelid, bestämde mig för att starta ett Bloggevent och satte igång. Och silkesapan är fortfarande och alltid det största som hänt oss.

Ja. Ett år. Tänk att det kan gå sådär fort ändå.
Var är vi i december 2012?

Nånstans alldeles fantastiskt. Det är jag säker på.

emma30 Comments

Att välja årets julklapp.

Livet, Shoppi Shoppi

Om jag skulle välja årets julklapp så skulle det bannemig bli den där nattlampssköldpaddan jag hade med i julklappstips för baby. Iallafall årets julklapp till föräldrar. Alltså, ni ser ju! Trots att detta är en ganska sunkig bild eftersom det är snudd på omöjligt att fotografera i mörker tror jag att ni får en ganska bra hum om hur mysig den där sköldpaddan är. Man ställer den bara på golvet och sätter igång den och sen har man en komplett stjärnhimmel i taket. Vem kan inte älska det?!

Ja, alltså, Leo är ju på tok för liten för att bry sig det minsta om det där. Hans föräldrar är det däremot inte. Vi kurar ihop oss i sängen på kvällen och glor nöjt på vår stjärnhimmel och låtsas att det såklart är för silkesapans skull den är igång. Såklart.

Så visst, har man en baby hemma köper man den nog mest för sig egen skull (rekommenderas). Men för lite större barn är den ju perfekt. Vem vill inte somna under en stjärnhimmel liksom? Dessutom är det riktiga stjärnbilder, så man kan lära ungarna karlavagnen och gud vet vad när man nattar dom.

Dessutom är den inte dunderdyr heller. Fem tummar upp, alltså. Minst. Älskar’t!

Går att köpa i barnbutiker, eller här eller här eller här (oh! till kampanjpris!).

emma37 Comments

Att fråga Kakan, del 1.

Okategoriserade

Jag tror att det absolut första du måste göra är att sluta be om ursäkt för jobbet. Förstår du hur jag menar? I hela inlägget finns det inbäddade ursäkter (”inget fancy”, ”inte ett jobb för mig” och så vidare) och jag tror att du först och främst måste skaka av dig den där känslan av att det inte är för dig. Var stolt istället! Tänk; de valde dig. Och nu har du ett jobb. Även om det kanske har gått fort och det inte var riktigt vad du hade sett dig själv göra så har du nu ett jobb – precis vad du var ute efter när du skickade in din ansökan. Bra gjort!

Och sen måste du försöka se förbi den där osäkerheten, den där ”inte kan väl jag”. För du kan visst det. Och du måste lita på det. Människans absolut största fiende enligt mig är hennes förmåga att begränsa sig själv. Försök att göra dig själv större än den där lilla formen du någonstans på vägen skapat åt dig själv att passa in i. För kom ihåg:

det finns väldigt, väldigt få saker i livet som du inte klarar av att göra om du ger dig fan på det – och jag kan garantera dig att köra truck inte är en av dom.

Jag har två frågor som jag alltid ställer till mig själv när jag är osäker eller nervös inför något. Det första är ”hur svårt kan det va?”. Jamen, eller hur. Det finns tusentals människor där ute som kör truck och jobbar på lager, och de klarar ju uppenbarligen av det. Så hur svårt kan det va? Första gången man kör truck – förmodligen ganska jäkla svårt. Absolut. Andra gången lite lättare. Tredje gången förmodligen väldigt mycket lättare än första. Och så vidare.

Försök att minnas alla de där tillfällena du gjorde något första gången och var riktigt nervös. Alla har vi såna tillfällen. Första dagen i skolan, första dagen på jobbet, första intervjun, första arbetsmötet. Man var orolig för hur man skulle klara av det. Och sen någonstans på vägen går det som rutin och man kan inte förstå varför man var så orolig från första början. Eller hur? Det är precis samma sak nu.

Den andra frågan jag alltid ställer mig är ”Vad är det värsta som kan hända?”. Här låter jag mitt katastroftänkande härja fritt och jag kan måla upp de mest bisarra skeenden framför mig – och vet du vad? Om du tar det absolut, absolut värsta som skulle kunna hända och tänker ärligt och kritiskt på det så kommer du att se att du skulle klara av det också. Du skulle verkligen det. Och då finns det inte mycket kvar att vara nervös över.

Så släpp osäkerheten och lita på dig själv. Ha lite roligt. Och framförallt; tillåt dig själv att misslyckas. Du kommer säkert göra en himla massa fel i början för det är sånt börjor är till för, men vet du vad?

Det är okej.

Skratta åt det, se det som en erfarenhet och  försök igen. Det gör ingenting. Och kanske är det som du säger; ingenting du kommer syssla med för all framtid, men då kan du ju iallafall göra det bästa av det under tiden. Varför slösa bort sin egen tid med att dyka upp någonstans över huvud taget i livet och inte göra sitt bästa? Att överträffa sig själv är dessutom det absolut bästa sättet att få tiden att gå. Kanske visar det sig att ditt bästa är så bra att du förvånar dig själv med att trivas som fisken i vattnet och tar över hela lagret efter ett halvår? Vem vet.

Så gå dit, gläns, strula till det, ha roligt och gör ditt bästa de timmarna du tjänar de där extrapengarna du var ute efter från från första början. Funkar det inte kan du alltid sluta. Det är inte svårare än så.

Och jag lovar. Du kommer kick ass på truck.
Ge det några gånger bara.

Nu är det er tur. Vad tycker ni? Hur gör ni för att komma över nervositet och osäkerhet? Vad kan ni ge den här tjejen för tips?

emma27 Comments

Att inte vara den enda som torskar.

Livet

Ha ha ha, minns ni klockan? Jomenvisst, serru. Jag är tydligen inte den enda i familjen som torskar på julklappstipsen. Fantastiskt roligt om ni frågar mig. Blir ju så mycket enklare att förklara alla bloggpåverkade köp i framtiden när även mannen torskat dit så det skvätter om det.

Och om ni tittar i högerkolumnen under ”Kategorier” har jag nu lagt till två nya. Bloggeventet 2012 där alla inlägg som rör bloggeventet kommer att hamna, så att ni snabbt kan hålla er uppdaterade på om det skett nåt nytt. Och så kategorin ”Fråga Kakan” där alla frågor/svar-inlägg som vi pratade om igår kommer hamna. Det var Sofia som tyckte att jag skulle döpa kategorin till Bullen efter det där tv-programmet ni vet, men Bullen var ju redan taget och jag är ju ett stort fan av kakor så det fick bli Kakan istället (ett tag var jag pepp på att döpa den till ”Fråga Aulan” men då är vi nog inne på en helt annan kategori av frågor tror jag, så jag lät bli). Ikväll kommer första dilemmat att läggas ut, och det handlar om den där lilla rädslan i maggropen inför ett nytt jobb.

Yey! Jag har en bra känsla inför det här. Det har jag verkligen.

Lingon var inne på att jag borde ha en kategori som heter ”Emma tipsar” också, för alla doftljus och rengöringsgrejer och pyntsaker och tunikor och stövlar och gud vet vad.
Vill ni ha det?

emma22 Comments

Att ha andra advent.

Livet

Andra advent. Stämmer det verkligen, eller är det amningshjärnan som spökar? Hur tusan kunde det bli andra advent?! Ute är det regnrusk, en del löv klänger sig fast i buskarna och vi har inte ens bestämt riktigt hur vi gör i jul ännu. Jisses.

Idag fick jag sovmorgon deluxe när mannen tog silkesapan och tassade ner i morse och tittade på kulturprogram och berättade för Leo om nödvändigheten med elcyklar och pannlampor och värmepumpar och sånt, medan jag låg kvar och snarkade. Och nu sitter jag och smaskar pepparkaksfil och planerar Bloggeventet (herrejävlar vad kul det kommer bli) och mailar restauranger och personer, med silkesapan i knäet och Tooka bakom ryggen.

Och sen? Sen måste jag nog jobba lite mer på den där julstämningen.
Andra advent,liksom.