Att hellre ta någon annans man.

Livet

Det absolut bästa med den här bloggen är era kommentarer. Jag älskar dom. Den där kärleksfulla dialogen som byggs upp mellan mig och er och varann under inläggen. Men ibland när jag läser och skrattar högt rakt ut av något fantastiskt roligt ni skrivit så slår det mig att vänta! ni kanske inte skojar? och då måste jag läsa igen och så undrar jag om ni verkligen menar det ni skriver, om ni skulle gjort så själva.

Som under inlägget om svanskotan och Göran. Där är ni ganska många som hintar lite att din man är ju läkare, han kan väl? och det får mig att skratta som en get. För det menar ni inte, va? Alltså. Skulle ni gjort så själva? Det är ju sjukt spännande i så fall. Jag tar hellre en hel näve av Göran än ett finger av mannen, det kan jag säga. Scout Valiant må vara läkare men han är ju i första hand min man. Den jag lever med. Den jag försöker bibehålla någon form av romantik med. Göran är någon annans man och har ingen relation med varken mig eller min aula.

Skulle ni verkligen? be er man?

Shit.

Det är kanske jag som är pryd. Men den dagen jag säger ”Älskling, skulle inte du kunna stoppa in ditt finger i min anal ikväll? Hm? Rota runt lite?” är det godnatt med det här äktenskapet. Det kan jag säga. Som att släcka en lampa, liksom.

Natti, natti.

Att ge julklappstips för karlar.

Livet

Okej, då har jag försökt ge mig på det där med julklappstips för män. Sjukt svårt, är det inte?! Men här kommer iallafall några förslag och jag har försökt att hålla mig i lite olika prisklasser. Från vänster:

  1. Tvål på manligt snöre som doftar chili och chai. Skitbra julklapp mest för att man kan sno den själv. Finns här på kampanjpris.
  2. Schetasnygg klocka hittas här och finns i lite olika färger. Kostar egentligen 995 kronor, men det var 15% med koden dwjul. Whoop whoop!
  3. Skor är aldrig fel. De här och typ en miljon till kan man hitta här inne.
  4. Manschettknappar från Skultuna går aldrig ur tiden. Finns bland annat här.
  5. Snajsigt förkläde kanske? Snygga från Lexington finns här inne.
  6. Klart man kan ge en skalbagge i julklapp! Finns att förälska sig i här.
  7. En liten bok av Zlatan har ju fått väldigt bra kritik och här har dom den, bland annat.
  8. Underbart snygga boxarhandskar som jag själv suktar över finns här inne, och kvalar nog in på listan över klappar man kan ge för att man vill ha dom själv.
  9. Flådig sportbag från Lexington skulle han kanske inte tacka nej till. Hittas här.
  10. Ljuvlig, tjock morgonrock för de är tillfällena han vill gå runt och se riktigt dyr ut kan man få tag i här inne.
  11. Ännu en ljuvlig morgonrock som han kan se precis lika dyr ut i, men som kostar mindre och går att köpa här.
  12. Måste ju ha med min mans favoritdoftljus! Finns på kampanjpris inne hos Länna här.
  13. Och när vi ändå är igång så slänger jag in en pannlampa också, för alla er om har lika krispiga män som jag har. Finns en hel uppsjö av såna här inne.
  14. Och slutligen; en dvd-box. Vad kan gå fel där liksom? Finns mängder att välja på här inne.

Sedärja! 14 förslag på klappar fick jag iallafall ihop.
Och hörni, tänk! Bara 26 dagar kar till julafton. Jisses.

Att ta det där med Gud och svanskotan.

Livet, Silkesapan

Alltså. Jag knäckte ju svanskotan under förlossningen som ni kanske minns? Gjorde ont som fan efteråt, i två veckor värkte det och gjorde det omöjligt att ens försöka sitta och det var till och med svårt att somna på kvällarna. Sen lugnade det ner sig. Värker inte konstant längre, inte alls.

Men.

Det är inte riktigt som det ska där inne. Nu har det gått sex veckor och jag känner hur det liksom ”klickar till” i arslet när jag sitter och försöker byta ställning. Och jag kan fortfarande inte sitta rakt upp och ner sådär, utan måste liksom sitta framåtlutad som en hemorrojdpatient (åh! Här kunde jag ju hemorrojdlänkat!) vilket ställer till det en aning. När man ska köra bil och så, till exempel. Och det är inte särskilt skönt, det kan jag väl inte påstå, även om det inte gör sömnlöshets-ont. Och såhär kan jag ju inte ha det. Jag måste ju kunna sitta. Iallafall lagom tills jag ska börja jobba igen och förväntas kunna sitta på en kontorsstol utan ett bildäck under arslet. Ja ni fattar. Så jag googlade vad man ska göra åt en knäckt svanskota och hur länge det förväntas vara såhär.

Mhm.

Jag hittade ett svar som en Göran (specialist i allmänmedicin) hade gett en kille som åkt pulka och gjort illa svanskotan. Pulka, liksom, vad är det mot en förlossning? Men iallafall. Tydligen kan en svanskota få en fraktur och då ska de göra ont ett litet tag, och sen läker den ihop igen och så är allt frid och fröjd. Om inte. Om inte svanskotan läkt ihop fel. Mhm. Så som min förmodligen gjort, det är därför den sitter där och klickar. Och vad gör man då? Om den läkt ihop fel? Såhär svarar Göran:

”Dels brukar man vid en undersökning i ändtarmen rätta till felställningen om svanskotan ligger fel, och dels töja ut muskler som inte sällan blivit strama efter en sådan skada” Jaha. Ja det verkar ju logiskt. Och en undersökning, liksom. Hur bökigt kan det va? Tydligen bökigt utav bara helvete. Det här är vad Göran föreslår:

”Denna behandling utföres med behandlarens pekfinger inne i ändtarmen, vilket förstås kan vara obehagligt och göra ont för stunden. Efteråt känns det dock oftast bättre och besvären försvinner snabbare.”

Alltså.

Seriöst? Hur arg är Gud på kvinnan, egentligen? Inte nog med att jag ska skvätta fostervatten på Dag, vråla hjäääälp! hjääälp! när jag nästan föder i ett bäcken, klämma ut en 35centimetersskalle ur vajajnan (numera kallad aulan) och bli sydd lite hippsomhapp utan bedövning. Det hade jag liksom kunnat ta. Jag har bearbetat allt det där.

Men nu? Nu ska jag tydligen behöva gå till nån Göran också, som ska stoppa upp ett finger i mitt arsle och rätta till min svanskota.

Jomenvisst, förstår ni. Det är rättvisa det.

Att kolla läget.

Livet

Oj vad det har blåst! Igår låg vi i sängen och lyssnade på stormen och var mycket skeptiska till huruvida allting skulle sitta kvar över natten. Det är något med stormar som gör att man som husägare automatiskt ställer in sig på att det blir dyrt det här. Som strössel på glassen ringde min mamma dessutom igår och hetsade upp mig totalt – hon verkade rusta för någon form av undergång och fick mig att irra runt i huset och tvinga mannen att koka vatten och ladda telefonerna och hitta ficklampan och parkera om bilen så den inte stod under nåt träd. Problemet är bara att hela innergården är ett träd och att brassa ut min Opel på en åker var han mindre sugen på, så den fick stå kvar där den stod, och den enda ficklampa vi hade i familjen var nån liten tysk sak som min man tydligen köpt när han haft någon form av vanföreställningar om spiontjänstgöring i Ryssland – säkert jättebra att snitsa med i fickan men knappast något man har för att lysa upp en skånelänga.

Men Berit kom och gick utan att vi förlorade strömmen, och vad jag kan se är bilen intakt och jag har sneglat lite försiktigt ut genom fönsterna för att försöka upptäcka eventuell skadegörelse men inte hittat något uppenbart. Så nu blir det frukost här sen ska jag ut och studera framfarten. Det finns ju vissa saker man önskar att Berit tagit hand om men sån tur har man väl inte.

Nåja. Vi överlevde iallfall.

(Mycket tack vare dig, mamma).

Att ha tampats med Berit.

Livet

Det var omöjligt att fotografera idag, stört omöjligt. Berit flexade musklerna och Tindy fnittrade och jag vrålade slappna aaaaav! för att höras genom vinden, men efter bara en halvtimme kom regnet och satte punkt för dagens aktivitet. Det går helt enkelt inte att fotografera med blöt lins. Det var bara att ge upp.

Men lite hann vi med. Det var första gången jag fotograferade Becky, fast jag har velat göra det sen första gången jag såg henne. Hon har nåt trumpet ”Alice i underlandet” över sig som jag inte kan stå emot, på samma sätt som Tindy har sitt älvlika. Och visst förbannar jag Berit som skulle komma och störa precis när vi kommit igång – men vad ska man göra? Bara att gå hem och torka kameran och hoppas på bättre väder nästa gång. Och nästa gång blir det Tindy framför kameran igen, henne hann vi inte med idag.

Men vi har ju en hel julkalender att fylla och många dagar att fylla den på. Så jag vinner nog över Berit i slutändan ändå, hoppas jag.

Styling: Tindy. Alla kläder finns hos Folk.