emma206 Comments

Att starta med en tävling.

Livet

Jamen godmorgon!

Idag är det minsann lördag och vad passar då bättre än att fira av det hela med en liten tävling? Nä precis. Så här kommer nåt riktigt jäkla bra:

Det är med Blackballoon ni nu kan vinna ett presentkort för 1000 kr att handla ihjäl er för. Hur mycket vackert som helst finns det ju där inne! Och det enda ni behöver göra för att vara med och tävla är:

  1. Gå in på Blackballon och leta upp en julklapp som Tomten jättegärna hade fått komma med i år. Klistra in länken i en kommentar här nere.
  2. Gilla Blackballoon på Facebook här alt. anmäl dig till nyhetsbrevet (nästan längst ner på Blackballoons startsida).
  3. Färdigt!

(Om man vill får man även jättegärna länka till tävlingen från sin egen blogg och sprida kärleken så att säga. Men det får man inget extra för, det gör man bara för att vara snäll och jag har hört att det är bra saker att vara när det är jul. Annars får man en extra bröstvårta av Tomten*).

Tävlingen pågår till på torsdag den 1 december klockan 20:00!

Och pallar man inte vänta kan det vara bra att veta att Blackballoon firar att de har öppet i sitt showroom den här helgen med att ge 10 % på rubbet (reavaror också) till på söndag med koden: SHOWROOM.

Heja!

* = det där lät lite hotfull märkte jag, men det var ju inte meningen. Det är bara ett talesätt från när jag var ung – att om man var elak fick man en extra bröstvårta av Tomten. Vem vill ha tre, liksom. Jag hotar inte med en extra bröstvårta om man inte länkar. Jag tycker bara det är fint att länka och ge fler chansen att vinna. Karma och sånt. Så ring inte Tomte-facket nu.

emma33 Comments

Att eftersöka lite musik.

Livet

Hörni, visst går det att dela hela Spotifylistor? Hade varit så kul om vi kunde samla era favoritlistor här, så kunde man kanske hitta sig lite ny favoritmusik. Så hit me! In med era favoritlistor så sammanställer jag det åt oss sen, okej? Döp dom gärna också, om det är era ”julfavoriter” eller ”fuldanslista” eller ”hemma och deppar och äter glass-musik” eller vad det nu må vara.

Kan bli kul det här.

emma27 Comments

Att vara fredagsredo.

Livet

Jag såg rådjur på promenaden idag. Ser ni dom? Fick både mig och flickorna att stanna upp och hålla andan tills de korsat vägen och försvunnit utom synhåll. Det är något av det bästa med att bo såhär, tycker jag. Att man kan snubbla över rådjur när man är ute och flanerar i vinden.

Våran ”göra ingenting”-dag har gått lysande. Ja bortsett från äggkokningen då som många vill veta hur jag har lyckats att klara mig undan. Ja, vad ska jag säga? Jag kokar liksom aldrig ägg. Äter nog bara kokt ägg på typ hotellfrukostar, och då slipper jag ju koka dom själv. Dessutom har jag ett jäkligt märkligt förhållande till mat som jag skyller helt och fullt på min uppväxt – jag hade en styvpappa som var krögare så jag är uppfödd på restaurangmat och har nog ätit husmanskost färre gånger än vad jag har fingrar. Tål inte husmanskost, det ger mig rysningar. Falukorv, rösti, you name it – jag klöks lite. Och gratänger! Gratänger är guds straff till människan. Gratänger och mimosasallad. Brr.

Men idag var jag av någon märklig anledning sugen på kokt ägg. Så då kokade jag mig fyra stycken och nu vet jag hur man gör. Dessutom har ni ju kommit med världens bästa tips om jag nu framöver vill koka en helvetes massa ägg. Och produkter också! Som det här rock-ägget, till exempel (julklappstips kanske? hysteriskt roligt ju). Och att ett sånt ens har kommit till säger mig att jag inte är ensam om att ha vissa svårigheter med äggkokandet. Pilgrimsmusslor däremot! Det kan jag laga. Och pannacotta. Inget av det passar bra med ägg

Nu väntar jag på att mannen ska komma hem med det senaste jag beställt i inredningsväg. Har hittat världens bästa budgetställe som jag hoppas mycket på, så det ska bli vansinnigt spännande att se produkterna ”på riktigt”. Älskar när man får mycket stuff för pengarna, men det ska ju vara hyfsad kvalitet också. Men iallafall.

Fredag! Det blir inte mycket bättre än så, va?

emma36 Comments

Att ha en dag av ingenting.

Silkesapan

Idag ska jag och silkesapan ha en dag av ingenting har vi bestämt. Ni vet, en såndär dag man gör absolut ingenting vettigt alls. Inte för att jag flänger runt annars, det gör jag inte, men jag är ganska duktig på att flänga runt inne i huvudet. Jag är helt enkelt en sån person som trivs med att ha många järn i elden och eftersom jag välsignats med ett A-barn och man börjat få in sina rutiner finns det ju utrymme till det där hjärnflängandet och då är det ganska lätt att jag spinner iväg på det där.

Men det är skönt. Jag har varit så extremt luddig i hjärnan i så många månader att nu när den börjar vakna så är det som att få tillbaka en gammal vän. Jag har fortfarande långt ifrån alla hemma, men det har iallafall börjat lysa i ett fönster eller två. Tillräckligt för att jag ska kunna bidra med sånt jag tycker är roligt. Fila på lite säljstrategier åt ett företag mest för att det är skoj. Ta ett fotouppdrag och utföra det hemma hos mig eftersom att Leo då kan vara den allrabästa fotoassistenten. Dra ihop ett bloggevent.

Lite som att jobba, säger ni, och det är det kanske. Men med den stora skillnaden att jag kan styra precis allting efter mig och silkesapan. Jag kan inte, vill inte, vara borta från honom. Det gör fysiskt ont. Därför väljer jag bara saker som jag kan göra till stor del hemma i soffan med en silkesapa i famnen, eller på en åker med en silkesapa inklusive silkesapes-pappa bredvid. Och där är möjligheterna egentligen obegränsade. Men jag har glädje av min förmåga att säga nej också och den använder jag mig av vid de tillfällena då andra och jag själv lätt glömmer bort att jag faktiskt födde barn för sex veckor sen. Att min hjärna inte arbetar lika snabbt som innan. Och att jag faktiskt har viktigare saker att tänka på just nu.

Men ibland måste man trycka på paus också och ha dagar av just ingenting. Dagar där man ligger på sidan i soffan och ser en hel skiva CSI och förklarar för sin son varför man inte alls tycker om Horatio Cane. Dagar när man släcker de där lamporna som börjat tändas.

Och det är det vi gör idag.