Ja. Låt oss säga såhär. Att nästa gång vi bestämmer oss för att täta ett tak så ska det inte göras när jag är ett hormonellt städfreak.

Blir nog lite bättre så.

Vi försöker ta det lugnt här hemma. För en del av oss går det aningen lättare än för de andra, om vi säger så. Tant har absolut inga problem med att spendera merparten av dagen just såhär, själv har jag det lite kämpigare. Dels för att jag har två hantverkare i min hall vilket begränsar friheten en aning (jag har fortfarande långkalsonger, oh yes, men det tar emot lite att sjunga högt och prata bebisspråk med hundarna och sånt jag annars sysslar med) men också för att jag helt enkelt inte tycker om att vara strandad. Inte ens i en soffa. Mina skinkor domnar.

Men hey; vi försöker iallafall. Och jag har en ny k-a-r-t-o-n-g bomber i kylskåpet. Jäääääz.

Ja, BM har ju klagat på mitt blodtryck och nu sist hade det stigit lite, lite till plus att jag hade lyckats med det enorma konsstycket att lägga på mig drygt två kilo på en vecka – vilket inte ens hon insinuerade skulle bero på matintag eller Limhamnsbomber. Jag samlar helt enkelt ännu mer vatten än innan, tro det eller ej (alltså, ni skulle se huden på mina handflator, jag ser ut som en salami). Så nu har jag fått order om att vila och att absolut inte hetsa upp mig.

Det där med att hetsa upp är inga problem, det ska enormt mycket till för att hetsa upp mig där jag lullar runt med min grötiga placentahjärna, men själva vilandet kan bli lite problem. Inga promenader, ingen storstädning = inget roligt kvar alls ju. Men det är inte så mycket mer att göra än att foga sig i det hon säger och placera sig på soffan med en Limhamnsbomb på magen och påbörja sitt DVD-maraton. Det är trots allt inte så lång tid kvar nu; jag hade ju tänkt ploppa ut Leo i helgen och har haft ett allvarligt snack med honom om det och vi är relativt överens faktiskt.

Och fotografera sa hon ingenting om! Så det blir soffan, Limhamnsbomberna och en runda hit eller dit med kameran ibland. Mornar som den här behöver jag ju ändå inte ta mig mer än tre steg utanför dörren för att bli helt tagen av hösten.

Ps! Ni som har hund – ni missar väl inte tävlingen?

Oh yes. Förutsatt att jag kan amma har jag förstått att det är avsevärd tid som går åt till just det, därför har jag nu laddat upp. Tre DVD-boxar, minsann.

Fallifall jag tröttnar på Oprah.

Ooooo jag älskar den! Nyförvärvet. Den är så mycket jag – armarna, rosetten i ryggen, det rosa fodret. Allt. Och sen när jag kan knäppa den också kommer den att vara ännu tjusigare.

Aj lav it.