Solen är framme, Stoff&Stil är länsat och sparrisen är redo för att grillas. Nu har jag med andra ord allt jag behöver för den här kvällen. Om några timmar hoppas jag både vara mätt och ha sytt något jag aldrig försökt mig på förut.

Äntligen är det fredag.

Tänka sig! Det är fredag redan och snart, snart är det ledig-tid med plats för trädgårdspåtande, pysselhysteri och förhoppningsvis en aning sol. Förra helgen var ju magisk med sitt väder och jag skulle inte tacka nej till ännu några dagars solvarm lathet på gräsmattan. Det behöver inte vara drypande, bara sådär så att man kan sitta i linne och mannens shorts och pusta lite medan man klipper i tyg och målar projekt och dricker den där eviga Oboy:en. Ni vet.

Vad man längtar efter just nu? Ett paket på väg från C’est la vie, en rullgardin och tapeten som beställdes för vad som känns som en evighet sen. Att hitta en riktigt stor loppis med bara vackra saker. En vända på Stoff&Stil. Sovmorgon. Och, som sagt, en liten gnutta sol över vår gräsmatta i helgen.

Och fred på jorden. Såklart. Man vill ju inte vara ytlig.

Fördelen med att bo såhär? Att man kan ta med sig Svåra Lena ut för en liten runda runt huset och få sig en dos lantliv precis när man kommit hem från jobbet och behöver varva ner.

Idag ville jag hälsa på fåren som går i en liten hage bredvid huset. Svåra Lena var mycket skeptiskt. Ska dom se ut sådär? frågade hon bekymrat och pekade, och inte vet jag. Så vi stod där ett tag och begrundade det hela och tittade på fåren när dom knuffades och tuggade gräs och diade sina lamm och tillslut kom vi fram till att dom nog ska det. Så då stod vi bara kvar och hummade ett litet tag, sen berättade Svåra Lena om fästingar och då kände vi båda att det nog var dags att gå hem igen.

Fast man blir lugnare i själen av sånt här. Det får man ändå säga.