På mornarna verkar jag ibland tro att jag har hur mycket tid som helst. Det har jag inte. Så ibland slutar det med att jag sitter i bilen och äter två knäckebröd och sörplar en smoothie och det räcker liksom inte riktigt för att hålla ett preggo mätt längre än en timme eller två, så då måste jag freestyle:a på vägen till jobbet. Idag blev det ett komplement på en halv melon och en underbar äpple-hallon-björnbär-juice från Salads&Smoothies. Nom nom.

Igår plöjde jag och mannen gallerior efter jobbet på jakt efter klänningar till min nya mage och stödstrumpor inför flygresan (japp, det kommer att vara jag och tanterna) och jag införskaffade en gigantisk grön slokhatt som jag kan sitta och se svår ut under när solen ligger på. Har nämligen läst på lite och förstått att jag definitivt inte ska pressa som jag brukar den här resan eftersom jag redan har pigmentsförändringar (på överläppen, oh yes) och att en Böna inte direkt hjälper till om vi säger så. Och med tanke på att jag inte vill utveckla en ännu kraftigare permanent solmustasch än vad jag redan har så blir det solskyddsfaktor 50 under näsan och en solhatt och sen får folk tycka att jag ser ut som en barbapappaversion av Sofia Loren bäst de vill – här ska vi inte utöka mustaschen nånstans.

Men nu är det iallafall onsdag och sommaren är kvar idag också och snart, snart är det helg. Igen.

Äntligen är den tillbaka! Sommarvärmen. Det gick att lämna jackan hemma i hallen i morse och åkrarna ångade av morgonsolen och alla som väntade på bussen såg lättade ut, som om hela vintern äntligen lyfts från deras axlar. Det är något visst med försommar i det här landet; det är något med färgerna och doften av jord och den där lagomfuktiga luften som möter en när man kliver ut på morgonen. Förstår ni vad jag menar?

Nu är jag snart framme på jobbet och ska ta tag i den här dagen och fnissa lite över att det är en dag närmare semester för det här preggot.

Oj. Jag fastnade visst i en inbjudan i några timmar och vaknade just till liv och kom på att klockan faktiskt är ganska mycket. Jag har hamnat i festgruppen på jobbet igen inför sommarfesten och det kommer att bli en magiskt bra fest! och jag får göra inbjudningskorten vilket kan vara något av det roligaste jag vet. På riktigt. Jag har haft så abstinens sen bröllopet så nu har jag suttit här i tre och en halv timme med gåshud och skapat ett halvt inbjudningskort och hummat för mig själv och jag tror att det kan bli bra det här, tillslut.

Men nu snurrar typsnitt och Veronica Maggio i huvudet så nu måste jag gå och lägga mig innan jag blir sittande hela natten.

Tänk. Nästa vecka åker jag till Kreta och paddar mig på en strand och njuter av vad jag hoppas ska vara fantastisk mat i sju hela dagar. Bara sådär. Det är ju så att man kan bli kollrig för mindre.

Och på fredag är det UL och vi får äntligen se vad det är som gömmer sig där inne. Jag har ju kategoriskt sagt ”hon” om Bönan och det är alltid ”hon” jag och mannen pratar om – men i varenda dröm jag har så föder jag en son, och just för att jag varit så säker på att det är en tjej så slår jag vad om att det är en kille. Inte för att det spelar någon roll, pojke eller flicka är lika välkommet, men oj vad det är spännande. Alla de klassiska myterna är lika tvetydiga dom, min hy tyder på en flicka, ringtestet över magen visade en flicka, men min mage sitter framåt som vid en pojkgraviditet och min maglinje sträcker sig ovanför naveln vilket även det ska tyda på en liten pojke. Som sagt; fasligt spännande. Vad gissar ni på?

Nu ska jag bli klar för att ta mig till jobbet, denna första dag på veckan innan veckan.