Som ni vet så är jag en sucker för rutiner. Verkligen. Och just nu ser varje kväll i princip likadan ut;

äta en liter jordgubbar, duscha, smörja in sig med den där fantastiska oljan (och hålla tummarna för att den funkar), ta ett stort glas oboy, leta på nätet efter mammakläder som inte a) får mig att se ut som jag ska gå med i någon form av fishy samfund eller b) tror att jag helt plötsligt ska bli ett stort fan av jeansshorts bara för att jag gått och blivit preggo, ropa ”vad göööör du?” till mannen som står vid diskbänken och filar på muttrar av någon märklig anledning, dricka lite mer oboy, borsta tänderna, krypa ner och stuva om alla kuddar tills jag ligger någotsånär skönt utan att krossa Bönan, streama en film eller ett serieavsnitt till iPaden och slutligen somna tungt mitt i någon spännande handling med mannens brösthår kittlandes i näsan.

Ja. Ungefär så. Rafflande, jag vet.

Pannkakor med glass och blåbärssylt kan vara den bästa lunchen i världen, faktiskt. Särskilt om man frågar Tant.

Jag vet inte hur det är med er, men såhär ser iallafall jag ut en söndagsmorgon klockan 07:30. Rufsig, osminkad, tokförkyld och med gällivarehäng tassar jag runt och gäspar och nyser och kliar mig på magen i ett semistökigt hem. Jag har inte ens orkat ta bort vinthundstavlan bakom soffan ännu, ser jag. Det får jag göra snart. Tills innan vi får gäster nästa gång.

Näst sista bilden är hysterisk tycker jag. Om ni undrar vad det är för fantastiskt spännande program jag tittar på kan jag bara säga: Dr Phil. Japp. Tydligen får han mig att se ut som Hillary Clinton gjorde på de fejkade vi-fotar-när-vita-huset-tittar-på-anfallet-bilderna. Det är nästan så jag spiller ut min oBoy i ren iver.

Så ja. Här är jag en söndagsmorgon klockan 07:30. Inga konstigheter.

Det är så skönt att alla kan vara med framför TV:n igen; Sigge tar en hel soffa med mannen och så samsas jag och flickorna i en. Alla är nöjda och glada; Tooka med sin sängkammarblick och Tant med sin fjuniga tuppkam och så sist men inte minst ponnyn Sigge med sina pingpong-ögon.

En lite udda familj kanske, men den är min och jag älskar den. Till bitar.

Idag skiner solen men blåsten har kommit den också och får buskarna att böja sig längs med huset. Jag har varit ute min vanliga runda i trädgården med hundarna och vattnat överallt där jag minns att jag har planterat (vilket är kanske 70 %) och trots att det är skönt ute är det svårt att njuta när det känns som att man ska blåsa ut på en åker, så jag tror att en stor del av den här dagen kommer att spenderas inomhus med diverse projekt. Jag behöver dammsuga nätet på mammavänliga greklandskläder, jag har några kiwis kvar att äta och min förkylning sitter envist kvar vilket får mig att andas som en mops och gå runt med en rulle hushållspapper under armen. Mannen, däremot, ska försöka måla klart nock två och jag har lovat att komma ut då och då och utföra hejarrop och bjuda på öl tills det är färdigt. Känns som en ganska bra arbetsfördelning.

Hoppas ni får en vacker lördag med lite mindre blåst och en himla massa trevligheter.