Mannen åkte in till stan för att ha fredagshäng och laga mat med de andra pojkarna, men lämnade mig med Den Ultimata Cravingen. Jag sitter här och stirrar på fatet med stora ögon och kan knappt bärga mig att starta en film och sen metodiskt äta mig igenom detta berg av frukt.

Jag är i himmelriket.

Från början hade vi bara en soffa och en fåtölj. Det funkade ganska bra; det var jag och mannen och en hund i soffan och så en hund i fåtöljen. Inga konstigheter. Men så fick vi en Sigge och märkte ganska snabbt att en Sigge = en hel soffa, kanske kunde en person klämma in sig lite i ena hörnan och ha Sigges huvud i knäet men thats it.

Så vad gör man då? Man köper en soffa till. Så blir alla glada.

Såhär ser det ut när jag lämnar lunchbordet på Lilla Torg. Köttet: kvar. Riset: kvar. Salladen: kvar. Vad jag har ätit egentligen? Naan och sås.

Jupp. Prima Bönancraving.

Och annars? Precis kommit hem, rensat undan tråkiga bankärenden, blivit så förkyld att hela vänstra sidan av ansiktet kliar.

Men nu; Ben&Jerrys och vad-det-nu-var-för-film (jag har glömt vad jag önskat) som dök ner i ett kuvert från Lovefilm idag. Torsdagskoma, alltså. Älskart.

Ja, nu är vi på resande fot igen. Inte riktigt lika tidigt som sist, och med tåg istället för flyg, men likväl på väg. Det blir en vända till Linköping igen för det som vi alltid gör där; möten, trevligheter, skratt och planering, och idag har frosten ersatts av regn vilket enligt mig är hundra gånger bättre trots att jag muttrande gick med på att ställa tillbaka mina ballerina på skohyllan och ta höstkängorna igen. Det går ju åt rätt håll iallafall. Det gör ju det.

Och idag är det torsdag och med det en start på vecka 18 av bönan och bara två veckor kvar till semester, och inget av det där kan jag klaga på. Det minsta.