Det är någonting med mig. Jag blir väldigt sällan småsjuk, ni vet; förkyld eller hängig så att jag måste vara hemma från jobbet. Jag har extremt få sjukdagar. Men när jag väl blir sjuk, då blir jag sjuk utav bara helvete. Som nu.

Är det inte värre att få influensa som vuxen, eller är det bara det att man inte minns hur det kändes när man var barn? Jag ligger som en ojande hög i soffan med flickorna raklånga på varsin sida om mig som förstående, beniga bokstöd. Och att vara preggo och ha influensa måste ta priset (det är nästan värre än förrförra året när jag hade svinis samtidigt som jag skulle träffa mina svärföräldrar först gången – inte att rekommendera). Var femte timme debatterar jag med mannen i en halvtimme huruvida det verkligen är hundra, du måste lova, ge mig fass jag får titta själv säkert att äta Alvedon när man har en nioveckorsböna i magen innan jag tillslut ger med mig och sväljer två och sen njuter av tre timmars nästan feberfrihet.Utöver detta gör jag inte mer än att äta Piggelin och ligga dramatiskt med handen över pannan som om jag väntade på Mr Darcy.

Men hörreni. Tack för alla krya på dig. Ni är underbara. Världens bästa.

Det började på bussen på vägen hem igår; de där klassiska tecknen på att något var på väg. Torra ögon. Kittlande hals. De där små silverfiskarna av kyla som ilar genom kroppen och får håret på armarna att resa sig. Ni vet.

Väl hemma brakade det lös ordentligt och jag låg förpackad som en koldolme i soffan och fick pannpussar av mannen som log mot mig och sa att jag var riktigt chefssjuk eftersom jag väntade till fredag eftermiddag med att få influensan. Och hela natten har jag drömt feberdrömmar om flygplan som jag alltid gör; skrangliga, illa sammansatta flygplan som jag färdas i och landar med på parkeringsplatser och gator istället för på landningsbanor och vid fyra i morse var jag preggohungrig och stod i köket och drack yoghurt och hackade tänder.

Så idag ska jag inte göra så mycket mer än att ligga still och tycka synd om mig själv och förundras över att jag har ont i precis varenda del av kroppen som går att böja. Jag hoppas att ni ska hitta på något aningen roligare än så.

Hittills idag har jag ätit två frukostar (hemma och sen den fina fredagsfrukosten på jobbet) och en lunch på ungefär fem timmar. Det går inte. Jag är så mätt att jag går som en pingvin och stönar hö hö höööö och försöker låta bli att må illa. Just nu skulle jag helst vilja lägga mig raklång och fortsätta hö hö höööö:a på golvet, men något säger mig att det är mindre lämpligt på sin arbetsplats.

Ikväll blir det inte så mycket gjort. Jag planerar att padda mig i vanlig ordning i soffan och låta Bönan förankra sig så bra det bara går där inne. Imorgon blir det Hem & Villa-mässan (känns sjukt vuxet) och på söndag får vi förmodligen besök av den stiliga gråa greyhoundhanen som är Tants stora kärlek och som kanske ska komma att bli en del av familjen framöver. Det ska bli spännande att bara få träffa honom igen och se vad flickorna tycker om att ha en herre på besök.

Vad ska ni göra ikväll?

Vaknade ovilligt i morse, låg alldeles för skönt i värmen under täcket och flickorna höll med.
– Jag vill inte gå uuuupp! ropade jag till mannen och kunde höra hur han log.
Men tillslut kom jag upp och det rostade brödet var lika gott som det alltid är och mannen stod i köket och doftade dubbeldusch och med ens var allting ganska okey ändå.

Hur det har gått med luftvärmepumpen? Jaaa, du. I morse stoppade Scout Valiant en påse med sladdar i jackfickan och mumlade kryptiskt att han skulle ta med dom till ”sin tekniker”. Jag vet inte riktigt vad det är för sladdar och jag vet inte riktigt när han skaffade sig en alldeles egen tekniker men ikväll ska maskinen skruvas ihop igen och det hela är mycket spännande. Jag har antytt lite i förbifarten att jag helst inte vill att han har tokkopplat en massa elektronik i vår värmepump som gör att huset brinner upp och försäkringen vägrar ta det på grund av att det är just McGyver som varit framme och inte en reparatör, men då såg han bara aningen nervös ut så jag antar att allt är lugnt.

Nu? Snart dags för dagens andra fredagsfrukost. Första ska jag bara se vad det är för youtubeklipp som Svåra Lena har skickat och som hon nu sitter och skrattar så intensivt åt att man kan tro att hon är sinnessjuk.