I annonssamarbete med BADKIDDS

emma3 Comments

Att ha Free People!

Annons

 

Free People är ett märke med lite bohemiska, avslappnade kläder – sånt man vill ha på sig när inget ska sitta åt eller skava. Mjuka koftor, sköna jeans, toppar med fall och lite roligare skärningar; precis vad jag är sugen på i höst som komplement till mer strama linjer.

Här är en hel outfit med saker från Free People!

Ska vi kika?

 

 

Kofta med fransar på bara ena sidan hittar man HÄR, toppen med massa vackra detaljer HÄR och jeansen HÄR – och allt är på rea! Och med koden emma20 får du 20% på a l l t inne hos Badkidds (superkul butik om du letar efter märken inte alla har) och ja; det gäller inklusive rean 🙂 Hela utbudet hittar du HÄR.

Idag har jag full rulle på schemat; jag har ett kaos i studion efter en fotografering så den måste jag röja upp, jag måste sortera rekvisita så att det blir mer överskådligt och sen fundera på hur jag lite snabbt kan bygga en bordsskiva till ett jobb som kräver ett lååååångt bord jag inte har.

Hej och hå.

Tråkigt blir det aldrig.

 

I reklamsamarbete med BADKIDDS. Foto Mikael Roos, edit jag.

emma2 Comments

Att ta vanlig lördag.

Livet

 

Lördag igen, alltså?

En helt vanlig lördag att fylla med precis så mycket vanligt eller ovanligt man vill. Själv hoppas jag på att spendera mycket tid med att baka; just kanelbullar har jag ett sånt ENORMT sug efter just nu och att sen hela huset doftar ljuvligt efteråt är bara en bonus. Jag gör alltid mina kanelbullar efter det klassiska receptet på baksidan av mjölpaketet, men jag adderar ett ägg och en burk kesella – helt enkelt för att jag tycker de blir mycket saftigare då och inte alls lika torra. Typiska snurrade kanelbullar är ju gott men på nåt vis blir det lite extra gott när man gör knyten istället? Inte alls mycket bökigare; googla så finns det superenkla tutorials på youtube att följa om man tycker det är knepigt att få till. Så fort man fattar hur man gör går det prick lika fort som vanliga.

Så idahg utropar jag kanelbullens dag!

Varför inte, liksom. Gå och baka du med vetja.

emma5 Comments

Att fortsätta.

Livet

 

Så var var vi nånstans?

Jo just det! På Tivoli var vi. Mannen, pojkarna och jag. En lördag med alldeles klarblå himmel och med en temperatur jag inte alls hade räknat med när jag klädde mig samma morgon. Jeans blir nog bra tänkte jag, och det visade sig vara en riktigt dålig idé – efter någon timme kändes det som om jag absorberade själva jeansen, men vad ska man göra? Bara att fläkta sig, hålla sig i skuggan och påminna sig själv om att den här tiden på året kan sensommar verkligen vara SOMMAR precis som den verkligen kan vara höst.

 

 

Det var ganska mycket köer, tyvärr, som jag redan nämnt.

Men pojkarna höll humöret uppe och det bästa var att nu är Noah så stor att man själv inte behöver knyckla ner sig i de allra minsta attraktionerna; han kan åka själv med Leo eller så kan han och Leo sitta fram och jag och mannen bak. Mycket roligare än att en alltid får stå och vänta. Dessutom använder han ju inte vagn längre vilket underlättar en hel del det också.

 

 

 

Allt är vackert.

Restaurangerna, parkerna, rabatterna, de små husen – till och med karusellerna är vackra! Allt är utsmyckat och sagolikt och passar ihop på ett så himla fint sätt.

 

 

Världens största sockervadd intogs med glädje.

 

 

Karusellerna levererade.

 

 

Och här är ännu en sak jag älskar med Tivoli; helt plötsligt kan det komma en bastant typ vaggande och tigga glass när du äter eller så strosar en påfågel på stigarna och stoppar all gångtrafik sådär nonchalant som bara påfåglar kan. Underbart.

Japp, vi gjorde Tivoli helt enkelt! Det borde du också göra nån gång, om du inte redan gjort, för det är verkligen en så himla fin upplevelse även för vuxna. Ta tåget från Malmö, kliv av och gå bara tvärs över gatan så är du framme – smidigare kan det inte bli. Och så kan du ju passa på att göra Köpenhamn lite också kanske, om du nu inte blir för trött av karuseller, mat och sockervadd.

Fem tummar av fem möjliga.

 

emma4 Comments

Att ha varit på en av livets platser.

Livet

 

 

En lördag med strålande sol stod Noah på perrongen i Hyllie och var såhär pepp; så pepp att båda nävarna var nere i byxorna och han hoppade jämfota. Då vet man.

Det är dags för Tivoli!

 

 

Yeeeeeees – Tivoli!

Även om jag konsekvent brukar vägra Tivoli på annat än vardagar (det blev ganska tydligt varför så snart vi kom in haha; det är s å mycket folk en lördag) så fick vi inte ihop det på en annan dag, och mycket folk på Tivoli är bättre än inget Tivoli alls. Så därför ställde vi oss i kön, tog ett djupt andetag och stålsatte oss för trängsel.

 

 

I väntan på att få komma in upptäckte pojkarna att mina skor var håriga. Det var tydligen extremt spännande, och de spenderade lång tid med att varsamt klappa ovan nämnda skor och fråga om det var en leopard på riktigt.

 

 

Det första man bör göra på Tivoli är att äta. Äta är bra, det håller alla lugna och på gott humör och sen kan man åka karuseller och roa sig utan avbrott tills det är dags att gå hem. Det blev Vapiano för oss; jag drömmer fortfarande om den där räkpastan …

 

 

Wuhuuuu! Färdigätna, insläppta och redo att göra Tivoli i några timmar!

 

 

Finns det, på riktigt, ett vackrare nöjesfält än just Tivoli? Har svårt att tro det, faktiskt. Jag njuter alltid till f u l l o där; inte så mycket av karusellerna men av miljön! Som vuxen är den fantastisk att vandra runt i, oavsett årstid. Om jag tvunget måste välja är nog julskyltningen allra bäst, men mer för mig än för barnen (färre karuseller öppna då, men desto mer pynt och vackert att titta på).

 

Och det finns massa mer att säga om den där dagen, men det får vi ta imorgon! För nu väntar förskola och skola och morgonstress och allt det där andra som kommer med en vardagsmorgon och som kräver min uppmärksamhet. Alldeles, alldeles strax tillbaka med del två ok?

Ta hand om er så länge.

 

emma1 Comment

Att ha haft en pangdag en vanlig tisdag.

Livet

 

En helt vanlig tisdag gjorde vi helt ovanlig och extra, Mathilda och jag, genom att gå till Johan P och unna häcken av oss. För det får man göra om man kan, stort som smått, när det behövs. Och har man dessutom spenderat månader i skogen (jag) startat ett helt nytt jobb (hon) kan man behöva lite tid tillsammans och ge guldkant på en vardag.

 

 

Väldigt mycket guldkant.

 

 

Okej väldigt VÄLDIGT mycket guldkant; men oj det är ju så gott och det är ju inte så ofta man får möjlighet att typ doppa ansiktet i skaldjur så det gäller att passa på.

Vi tar väl skaldjur? sa vi
Hur mycket? frågade dom
Tja… sa vi. Till oss?
En hel och en halv? föreslogs det.

Men nä, två hela. Två hela fick det bli för vi var inte bara sugna på varandras sällskap, vi var väldigt hungriga också.

 

 

Hon är ju Malmös Kardashian, den där.

Dessutom förbaskat rolig, genuint omtänksam och så varsam med människor. Det är det jag tycker allra mest om tror jag, om jag måste välja? Hennes varsamhet. Det är generellt en egenskap jag uppskattar så himla mycket; det finns en möjlighet att vara både kraftfull och samtidigt snäll och de som bemästrar det har min beundran direkt.

 

 

Ja, och där satt vi alltså

en helt vanlig tisdag

och åt två hela och drack bubbel och pratade pratade pratade tills vi märkte att stället var typ tomt och vi fick fråga om de möjligtvis hade stängt? Men det hade dom inte så då tog vi två Bloody Mary också för det är livets dricka när det är kvavklibbigt utanför i sensommarkvällen och man ännu har saker att avhandla.

SEN kunde vi gå hem.

Guldkanter som konfetti, nästan.