Här har ni den, mina damer och herrar – livets glass!

Gud alltså. Jag som har haft mintchoklad som nummer ett på listan får nu anse den vara besegrad av inget mindre än Sias saltlakrits. Det är inte k l o k t vad gott det är; tar alltid två rejäla kulor i en bägare och njuter sen tills det är slut. Låter ju lite vidrigt med salt glass men nähädå; i riktiga livet är det något av det godaste som finns och minst en om dagen vill jag ha. Testa nästa gång! Ja om ni nu inte hatar saltlakrits alltså, då är det nog ingen höjdare, men om ni gillar det i allmänhet så kommer ni älska det här i synnerhet.

Sommaren kom tillbaka igår!

Efter en vecka eller lite mer med höst så fick vi äntligen värmen igen och vi passade på att ta tillvara på den på det bästa sätt vi vet; vid sjön. Jag och pojkarna är ju i Drömmen och väntar in mannen som kommer upp för helgen imorgon, så det var bara vi och mormor och Göran. Mormor och Göran har köpt en ny kajak till pojkarnas stora lycka, och med sitt oslagbara tålamod tog Göran i vanlig ordning sig an pojkarna och lät dom åka och paddla vilt tjutande av skratt över den mjuka sjön. Har sån tur att ha de där två så nära; att pojkarna får en chans att ha en relation med några så viktiga och att jag får träffa min mamma och så lyxen i den där avlastningen det automatiskt blir med flera vuxna; extra bra igår då jag var tvungen att jaga ett soffbord till en kund som DSV struntat i att köra ut t v å gånger nu trots att tiden varit bokad och bekräftad. Suck alltså. Att det ens är möjligt?

Men iallafall; sommaren kom igen och vi fångade den.

Bästa.

Det är ju inte KLOKT vad mycket trädgårdsbilder det blir just nu?!

Ursäkta.

Men just nu är jag väldigt inne i trädgård och då blir det så. Det ordnar upp sig sen igen. Men där ser ni iallafall de två saker jag är som allra mest glad över just nu; de blommande klättrande starka rosorna mot Drömmens faluröda vägg, och så att samtliga gurkplantor stormtrivs och skjuter ut gurkor åt höger och vänster från sina plåthinkar. Fyra stycken plantor har jag ju i år och varje dag kan pojkarna plocka en gurka, dela den noggrant mellan sig och sen högtidligt äta den. Rabarberna däremot har inte alls ett kul år – är det samma för er? De tar liksom inte riktigt fart, känns sega och spröda? Förra året var det ju inte klokt vad de svämmade över men i år är det minst sagt mer återhållsamma. Det går bra såklart, men att det kan vara så olika?

Jaha vad annars?

Jo, ska försöka ta mig in till Malmö snart och träffa lite vänner innan jag blir heleremit här ute i skogen – varje sommar blir jag ju mer eller mindre okontaktbar; bosätter mig här och gömmer mig från omvärlden och vill helst inte prata med n å g o n alls och trivs hur bra som helst med det; som om jag tankar kraft ur det på nåt vis. Men så ibland känner jag att det nog vore hälsosamt med lite social (vuxen) kontakt och då är det bara att passa på att rida på den känslan, ta sig tillbaka, sluta upp med såna man älskar, skratta ihjäl sig en dag och sen återvända för att fortsätta med sitt inåtvända, eftertänksamma.

Ja.

Det är väl tur att man inte behöver välja.

Det här är sommar för mig.

När man måste släpa fram den där fruktansvärt oprydande poolen, blåsa upp den, konstatera att just det den nedre ringen var det hål i ja, rycka på axlarna, fylla upp den med lite vatten och sen luta sig tillbaka medan killarna roar sig själv i en mindre evighet. För då vet man. Att det är sommarlov och juli och s o m m a r, att vattnet från trädgårdsslangen kommer vara iskallt men att det inte gör något för att luften är så varm att det räcker och blir över, att ingen av pojkarna kommer ha skor på sig på flera veckor framöver och att de varje kväll kommer vara så skitiga det bara går.

Sommar på det allra bästa sätt alltså;

en som jag hoppas varar en mindre evighet så att vi hinner med allt det vi vill göra; High Chaparral, Västkusten, Drömmen, Älgsafari, kanske ett ånglok, Öland. Allt det där.

Men framförallt t i d.

Tid att vara tillsammans, om så bara runt en gigantisk, oprydande pool vars nedre ring inte går att blåsa upp.