Samma dag som Tant dog, där i sängen med oss alla omkring sig, packade jag in pojkarna i bilen och åkte till plantskolan.

Det var inte världens bästa dag att gå vidare (som om det någonsin är det) – för mannen skulle på jour och jag hade båda pojkarna själv och var alldeles vimmelkantig av sorg och försökte hålla ihop allt så gott jag kunde under huden, svara på deras frågor, tala lugnt, förklara. Jag behövde göra något och därför blev det plantskolan där jag snubblade runt med pojkarna i släptåg och letade efter något utan att veta vad. En ros borde vi kanske köpa? mumlade jag till pojkarna och när ägaren plötsligt bara stod där och frågade om han kunde hjälpa till med något sa jag

Ja. Jag vill ha en ros. En buske. En maffig en, gärna vit eller mjukt färgad. Stor ska den va, eller bli. Buske.

 

Fråga mig inte vad jag kom hem med; jag minns inte. Jag minns nästan ingenting mer än att vi valde mellan två, ägaren och jag, och eftersom jag var oförmögen att välja sa jag bara ta den som blir maffigast och då blev det tydligen den här. Ett stycke ros och så några säckar rosjord och sen åkte vi hem igen, jag släpade ut den och vattnade den och höll ihop de timmarna mannen hade jour tills han kom hem och jag åkte till Småland, själv, för att bryta ihop.

Jag är lite konstig så som ni vet; jag klarar inte av sorg och jag vill helst aldrig dela den om jag inte måste – jag vill vara själv, ta hand om den på mitt sätt, sörja med allt utrymme i världen och utan att någon är där och frågar saker jag inte vill prata om. Jag behöver vara tyst, själv, sysselsatt, lämnad ifred tills det allra mest blödande är över och jag kan börja släppa fram det i portioner som är mer hanterbara. Som små munsbitar av sorg. Det är det enda jag kan svälja.

Men krusbärsbusken rök all världens väg, grop grävdes, jord fylldes på – och nu står den där. Rosen jag varken minns namnet eller färgen på, den som tydligen ska bli en buske och som är köpt ur sorg samma dag en älskad lämnat oss och som nu kommer vara en påminnelse om allt det där vackra som var hon.

En ros till Tant.

Det känns rätt, på något vis.

 

 

 

 

Jag tog med mig zoomobjektivet för att kunna fota lite vinklar av Drömmen ni inte sett så mycket av förr – oftast har jag ju mitt fasta objektiv på och då finns det liksom begränsningar för vad som kan vara med – kan jag inte backa tillräckligt blir det ingen bild. Men nu så!

Överst ser ni till exempel den vänstra väggen av badrummet när man tittar in. Rakt fram finns ju den lilla toalettdelen och kommoden som ni kanske minns, och åt höger fönstret och badkaret? Detta är vänstra väggen, alltså mitt emot badkarssidan.

Till vänster ser ni vad som sparades från den gamla inbyggda spisen som stod här först, dörren i mitten leder in till ett litet utrymme där vi kan ha tvättmaskin framöver om vi skulle vilja och själva dörren är gjord av en gammal kinesisk dörr jag hade haft stående hemma i år efter att ha köpt på auktion och sen inte vetat vad jag skulle göra med den. Till höger är ännu ett utrymme, där finns vattentanken och allt det där och ser ni den lilla trädelen i den dörren? Den är gjord av en del som blev över när kommoden kapades ner till rätt storlek. Fint, tycker jag.

 

 

Lilla badrumsdelen är en mardröm att fota även med zoomobjektiv på grund av så litet men där ser ni det mesta iallafall. Satte in ett stort gammalt stallfönster åt vänster så den väggen ut är liksom fönster från golv till tak nästan (ingen insyn haha så man behöver inte vara blyg). Ett element för att skydda kakel och rör på vintrarna och så åt vänster ett litet skåp som håller allt det man kan behöva.

 

 

 

Tvättstället som börjat få patina (vill inte ta bort, tycker oxideringen är så vacker) och så en pall med en korg som har hela familjens badkläder – bara att gå och hämta när det är dags för sjön.

 

 

Mycket ljus här inne <3

 

 

Och står man med ryggen mot det lilla fönstret och tittar in ser det alltså ut såhär!

Där ser ni det stora badrummet och delar av duschstången och så längst bort kontoret med sitt skåp och sitt skrivbord. Så fint att man kan se rakt igenom, och man kan också stänga både till den här lilla delen och till den stora om man vill det.

Och det var alltså lite nya vinklar!

Hoppas ni tyckte om.

 

 

Ah, rosor…

Är ju tydligen skogstokig i rosor och har lyckats plantera hur många sorter som helst här i Drömmen; både i jord och i kruka. Många av dom har jag inte en aning om vad de heter men jag tänkte att vi kunde ha en liten genomgång på de rosor som finns, om någon är intresserad?

Som klätterrosen på bilden där, den som vi har två av och som är inne på sin tredje sommar nu och som har börjat komma upp r e j ä l t i höjd äntligen. De sattes ner som barrotade en maj och nu är de nog runt 2,5 meter eller över skulle jag tro? Detta är en underbar, vit sort som heter Uetersener Klosterrose och som har riktigt rosiga blommor; lite bulliga ni vet. Maaaassor av knoppar är det i år så jag hoppas på dunderblomning.

Jag har fem stycken av den här sorten eftersom jag från början hade tänkt sätta 5 i jorden på framsidan; en mellan varje fönster. Men så visade det sig att det var för stenigt för att få till gropar överallt så några hamnade i kruka.

 

 

 

Bredvid trappan står dock en annan ros, fast i kruka. Den är av förklarliga skäl inte lika hög men det gör inget – den är vacker ändå.

 

 

 

 

I flaggstångsrabatten finns de här skönheterna!

Vet TYVÄRR inte vad de heter men ä l s k a r. Måste ta med bild till plantskolan där de köptes och fråga vad tusan det är så jag kan köpa fler. Mycket oklart vart de skulle hamna om jag tog fler men med rosor är det verkligen finns det hjärterum finns det stjärterum.

 

 

 

Längs gaveln bredvid odlingslådorna samsas den här vita rosen med en klematis.

 

 

 

 

Namn? Om jag det visste. Måste börja skriva upp.

Oftast tittar jag bara på a) bilden på plantskolan och b) höjden på rosen. Jag måste veta hur hög den ska bli så jag vet hur den ska stå och om det funkar med kruka. Har de flesta i kruka och det har gått bra, kanske inte blir lika kraftiga som de i jord såklart men allt behöver ju inte vara supermaffigt,

 

 

 

Där ser ni gaveln och ja, där är en Uetersener Klosterrose i marken också – nummer fyra. Denna har varit lite tanig fram tills nu men i år verkar den verkligen ta sig och har skjutit kraftiga grenar som är på väg.

Den sista av de här står på gaveln på vänster sida av huset och trivs inte alls; är bara ett litet spröt som sticker upp ur jorden fortfarande. Kan inte skylla på att mannen körde över den med gräsklipparen utan tror bara att den får alldeles för lite sol där, det är nästan alltid skugga på den sidan. Måste flytta den så den får en chans.

 

 

 

Och där i träkrukan en Chippendalesort som är magisk och som doftar så man blir lite tokig. Fick denna i present och jag kan nog säga att rosor att plantera nog är bästa presenten till nån alla kategorier? Pudrigt creme-aprikos och rosa. Mmmm.

 

 

 

Och här står visst en annan sort i kruka ja!

Tror denna är från i år? Ser att jag har lappen kvar i så den här kan jag iallafall ta reda på namnet på. Är lite gräddgul om jag inte minns fel? Vi får vänta på blomning och se.

 

 

Ja och en till. En orange sort som är inne på andra året och knoppar finfint.

 

 

Och där på andra gaveln, där det är sol, står två stycken odlingslådor. I den vänstra har vi Climbing Iceberg; vita rosor som klättrar och som verkligen tagit fart med tanke på att de planterades förra året (inte barrotade dock). Nu har den exploderat i rosor, tog den här bilden för några dagar sen och några dagar var tydligen allt som behövdes för att den skulle översållas med vita rosor.

I den högra är det ett litet work i in progress för tillfället men där står iallafall en Austin-ros av något slag.

 

 

Och sist men inte minst – Fuhringsgoldbuskarna i den nyanlagda rabatten längs husets kortsida. Nog den osexigaste rosen i trädgården just nu – de är ju liksom bara pinnar med taggar på i början. Men det kommer ta sig! Och sen hoppas jag att den blir frodig och som en liten rosfontän där bredvid Wisterian.

Ja, det var en liten rundvandring bland rosorna det. Sjukt o-informativ rundvandring, jag vet, men jag är verkligen inte bra på att minnas namn. Och det var faktiskt inte a l l a rosor för jag har en till, men den förtjänar ett eget inlägg för den är lite speciell. Så det följer, men tills dess – tack för titten!

Jag är tydligen rostokig, jag.