Att ha firat Banditen, del ett!

Livet

 

I fredags var det ju dags att fira Banditen som ni vet, och såhär såg jag ut!

Jag var fast bestämd att det var vår, det var ju trots allt 1 mars och då tenderar ju vi svenskar att envisas med att det är vår, så jag klädde mig så vårigt jag bara kunde utan att samtidigt riskera att frysa ihjäl. Om ni undrar vad det är för klädkombination kan jag berätta att det är vita skinnbyxor, svart stickad tröja, en alldeles för tunn men väldigt vårig kappa, solglasögon, vårigt läppstift och sen en varm mössa (för man är ju trots allt gammal och förnuftig nu, hade jag varit sexton hade jag gått i vita jeans; midjekort tröja, tunn skinnjacka och inget mer typ).

Så var det med det.

 

 

Jag hade gett tydliga instruktioner om vilket tåg och vilken vagn hon skulle hoppa på, och där väntade jag. Denna vackra skapelse var alltså vår dejt för dagen och skulle firas ordentligt, för när man fyller år så ska det ju knappast inte passera obemärkt – särskilt inte om man går in på en ny siffra.

I vanlig ordning hade hon tänkt mer på mig än på sig själv och kom med en Espresso House-kasse full med kanelbullar och chai på sojamjölk (precis som jag vill ha den). Men det är ju du som fyller år! skällde jag, hon skrattade bara.

 

 

Väl framme i Malmö väntade Nelly och Jenny, och det visste Banditen inte om så det blev ett väldigt glatt återseende med kramar och hejarop där på stationen.

 

 

Sen promenerade vi i vårvädret mot vår första destination!

Gud vad jag älskar de här kvinnorna. Det bara är så. Har aldrig så roligt eller skrattar så mycket som när vi är tillsammans, och det är inget som skaver eller behöver tryckas ner. Alla är vidöppna, varma och lyftande.

 

 

Vi skulle nämligen starta här!

Ja, på Johan P. Vi är aningen förutsägbara, jag vet, men det är liksom ”vårt” ställe och vill man känna att det är lite extra festligt så är det ju hit man ska gå. Dessutom är skaldjur det bästa Banditen vet så då var det inte så svårt att bestämma ställe.

 

 

Var vill ni sitta? frågade servitrisen.
Vi är ju en ganska livlig grupp, sa Nelly. Sätt oss där vi stör minst. 

Och så blev det. Vi hamnade här. Perfekt.

 

 

Var tvungen att ta den här bilden pga kände mig som om jag var med i en parallell verklighet i nån flådig storstadsblogg.

 

 

Vi firade!

Med att beställa mat, prata om mycket intressanta saker som ni kan se, samt med en champagne som enligt Johan P var ”väldigt trevlig” och det var en beskrivning som visade sig stämma mycket väl.

Finn var med också! Och tuggade på giraffer och gick från famn till famn.

 

 

<3

 

 

Jag och Nelly satsade på fisksoppan eftersom den är så fantastiskt god, medan Jenny och födelsedagsbarnet tog:

 

 

Räkor!

Räkor med en sideorder bestående av chiliaioli och pommes. Man ska inte skämmas. Gott är gott.

 

 

Säkert alldeles för länge satt vi där, tillsammans, och åt och skrattade och förfärade varann med saker.

Den här bilden tog Banditen med sin mobil och jag tycker man kan se kärleken i den på något vis?

 

 

Och så startade Banditens dag; med tågfärd, överraskningsbesök, bubbel och räkor.

Hon var mycket nöjd sa hon, och bättre skulle det bli! Men det får vi ta nästa gång för annars blir det så mycket bilder att ni somnar.

Ha en fin söndag vänner!

Vila, njut, lev.

 

Att ha fägring i vinterlandskap.

Drömmen

 

 

Jag hade ju med mig ett fång blommor till Drömmen i veckan, skulle göra en fotografering åt Yves Rocher med lite vårkänsla, och säga vad man vill om blommor men om man ska förvandla ett vinterlandskap till vår så fungerar ingenting så bra som just blommor. Var inom Blomsterpigan i Malmö och hämnade upp, och vad jag tycker så mycket om med dom är att de vet p r e c i s vad jag menar när jag säger ”buskigt, stökigt, smutsiga färger och inget stelt eller trendigt” så jag behöver inte ens gå och plocka själv utan kan meddela dagen innan och sen bara komma och plocka upp det de samlar ihop och så är det prick vad jag själv skulle ha valt om jag hade pekat ut det själv inne i butiken.

 

 

 

 

Tänk bort snön utanför fönstret så är det vår, visst?

Fördelen med snö är såklart att det ger mer ljus, om än ett kallare sådant, och har man då dessutom lite tur och får en låg sol så kan det vara juni om man så vill.

 

 

 

 

De vackraste blommor och grönt jag vet i en och samma bild!

Och nejlikor då, hade jag haft en nejlika med på den här bilden skulle det varit komplett, men detta är annars mina favoriter. Skulle jag få göra en brudbukett nu skulle den nog inte avvika så himla mycket från den jag hade för 9 år sedan faktiskt om det var samma säsong som då, men om det var vår så skulle det vara en stökig, nästan hemmabunden, variant med anemoner, eucalyptus, fjädrar, vallmo, pioner och grenar och eventuellt några smutspastelliga trädgårdsrosor.

 

 

 

Och här står några till och dricker vatten i väntan på att flyttas!

Och JA vilken fantastisk dag vi hade igår! Jag ska sätta mig senare under dagen och gå igenom alla bilder så ska ni få se. Det där jäkla diskbråcket i nacken stökar med min nattsömn så jag vaknar nästan alltid 3 gånger per natt vilket gör att jag är aningen groggy, men det är ju inte för evigt och jag får iallafall sova den här gången så på så sätt kom jag undan lindrigare nu. Jag är ju generellt VÄRDELÖS på för lite sömn; med båda pojkarna fick mannen rycka in väldigt mycket nattetid för att jag inte skulle tappa det helt för om jag inte får sova sammanhängande under en längre period blir jag i ärlighetens namn koko och irrationell och inte alls särskilt trevlig. Och det vill vi ju helst undvika.

Så idag ska jag försöka vila lite; locka pojkarna med filmkväll och sitta uppkrupen mellan dom i sängen och se Kalle & Chokladfabriken eller nåt – blir inga energifylld upptåg denna lördag.

Men gårdagen alltså. Så mycket kärlek! Ni ska få se alldeles snart.

 

Att fira Banditen idag!

Livet

 

F R E D A G!

Och inte vilken fredag som helst; utan fredagen då vi ska fira att Banditen fyllt 30!

Jag var där redan igår och lämnade över en bukett blommor och satt i soffan och pratade, och försökte att inte avslöja det minsta vad vi ska göra.

 

 

En nyckelring fick hon av oss också, som en liten uppvärmning kan man säga.

Rolig kan du va själv 

står det på den vilket jag tyckte var hysteriskt kul, och det tyckte tydligen Banditen också för den åkte in i nyckelknippan direkt.

Och idag ska hon alltså firas; vår Bandit! Bästa kvinnan vi vet.

Önska oss lycka till vetja 😉

Att ha blivit lite överraskad.

Drömmen

 

Såhär såg det ut när jag anlände till Drömmen.

HAHAHAHAHA!

Jag hade ju nånstans fått för mig att det skulle vara ungefär samma väder som hemma? Det är ju, trots allt, bara två timmar bort och SMHI indikerade inte alls att det skulle se ut i närheten av det här. Hemma hade vi plusgrader (över 10!) och fågelsång och varm sol, och jag tänkte väl att kanske runt 5 grader och barmark skulle vänta. Men nånstans kring Olofström såg jag snön utanför bilfönstret och sen fortsatte det liksom bara, och väl framme insåg jag att jag befann mig i världens vinterlandskap och att jag skulle få elda en hel del för att inte frysa fast i golvet.

Där ser ni björken som fallit också, förresten! Ändå; tack för vänligheten att falla utåt. Kunde gått åt helvete annars.

 

 

Hundarna njöt, trots snö. Jag med, såklart, var bara aningen överrumplad.

 

 

Något så ovanligt som alla 4 på en och samma bild!

 

 

När jag vände hemåt igen fanns det nästan ingen snö kvar så jag kom väl med våren kanske? Vi kan säga så. Det var sista snön i Drömmen för i år.

Imorgon ska vi fira Nicole, yay! Ska försöka skämma bort henne lite med tid och överraskningar och hon har i n g e n aning om vad som väntar. Det är det bästa, tycker jag. Hon vet om att hon ska firas (kräver ju lite planering med hennes arm och man vill ju mentalt förbereda sig lite, det brukar iallafall jag vilja om nån ska röva bort mig) men hon vet inte alls vad vi ska hitta på. Det ska bli fantastiskt roligt!

Så nu ska jag planera det sista, göra dagens jobb och planera in en lunchdejt med någon jag tycker om.

Och snön? Den säger vi är borta nu.

Att titta in i Drömmen kanske?

Drömmen

 

Ska vi kanske titta på hur Drömmen såg ut en februarivardag alldeles nyss?

Det hade ju stått tomt i månader och väntat på bättre väder, precis som jag gör litegrann när jag inte kan vara där. Därför var nog både jag och huset lite extra glada över att det äntligen var dags att ses igen, även om temperaturen i ärlighetens namn nog var aningen för låg egentligen.

Men vill man så kan man! Så med värmedynor och tjocka strumpor och merinounderställ var jag beredd att ta mig an även nätter med minusgrader.

 

 

Vardagsrealism får man väl kalla detta?

Ett stökigt skåp med saker vi bara tryckt in innan vi lämnade sist så att mössen inte skulle gå bananas bland böcker och pojkarnas pysselmaterial; och så bäddat på golvet i vardagsrummet eftersom ovanvåningen är på tok för kall innan det blir typ slutet av maj. 4 madrasser som hålls på plats mellan två stolar så de inte ska glida isär, haha. Inte så bloggvänligt men skit i det. Såhär ser det ju ut nu.

 

 

På kontoret hängde jag kläderna jag skulle ha till fotograferingen, och det blev ett stycke sommar där på en galge.

 

 

 

Hej badrummet!

Detta rum fylldes lite senare med underbara snittblommor, men här hade jag bara hunnit få upp en vas med blommande kvistar och bara det gjorde att vädret utanför försvann en aning.

 

 

 

 

Överallt fanns spår av sommaren kvar;

som pojkarnas våtdräkter ännu hängande på badkarskanten. Det är nog det märkligaste med ett sommarhus? På så många sätt är det som om tiden stannat när man kommer tillbaka; som om det alltid är sommar där. Överallt dessa sommarminnen, nästan som att se på gamla fotografier där man fryst ett ögonblick. Förstår ni vad jag menar? Hela huset är fullt av frysta ögonblick. Handdukar med sand kvar, en flytväst hängande i hallen, pojkarnas håv mot väggen, badskor i skåpet, en plastbåt ännu guppande i utebadkaret.

Melankoliskt och hoppingivande på samma gång.

 

 

 

 

Badrummets lilla del; alldeles mjukrosa och fint.

 

 

 

 

Vår i en glasvas; bara sådär.

 

 

 

 

I köket lastade jag av maten jag hämtat i Växjö innan jag kom, tillsammans med ännu mer blommor. Hade ju varit på Blomsterpigan och hämtat upp för fotograferingen; annars är det inte fullt så mycket grönt på plats.

 

 

 

 

Ännu mer vardagsrealism!

En hundstökig soffa (inga kuddar är på plats när man har hundar i en soffa; testa och se) komplett med en värmedyna inkopplad under en filt så att inga fyrbenta skulle frysa även om de inte låg i sängen. Det där med värmedyna var ju livets lösning för övrigt?! Spelade ingen roll hur kallt det var utanför täcket; när man hade krupit ner under ett duntäcke där två värmedynor värmt upp madrasserna en timme frös man inte det minsta även om det blev svinkallt på natten. Och med en dyna i soffan kunde man sitta där och jobba under tiden man väntade på att kaminen skulle göra sitt igen efter att ha varit slocknad hela natten, och ändå hålla sig varm. Känner mig lite slö i huvudet som inte tänkt på det innan, men strunt samma – nu vet jag! Februari är nemas problemas om man kan tänka sig lite kalla händer och tre värmedynor.

Så ja; lite så såg det ut alltså.

Tack för att ni tittade in!