Häromdagen var vi inne i Ystad för att rasta mig lite – jag blir ju så himla rastlös av att göra ingenting efter ett tag.

Så vi promenerade i butiker, frös en aning, tittade på folk och hade en eftermiddag i största allmänhet där inne i Ystad där gatorna var fullare än på länge och man verkligen kunde känna att folk var på ledighet. Det brukar liksom räcka så; bara jag får komma ut och rastas en runda så är jag nöjd sen.

Himlen var grå och tung, men julpyntet lyste upp.

Ändå fint när man pyntar gatorna tycker jag.

Jag och Leo gick in på Sushinu (bästa sushin nånsin faktiskt, och den har vi här) för en lunch!

Så himla roligt att han äter sushi, även om det såg ut som om ögonen skulle trilla ut på honom när jag poletten för första gången trillade ner att sushi är rå fisk. Han har liksom aldrig reflekterat över det innan.

Jag tog en bricka med 10 bitar och han en med 7 och sen satt vi där och sörplade cola och åt sushi och pratade om allt han skulle uppfinna när han blir stor; som en dator som kan allt och en bil som inte släpper ut avgaser. Känns stabilt ändå, att han har planer.

Och så tog vi tomtekort, jag köpte ett par snygga skor och ett nagellack, och sen åkte vi hem igen.

Ja, mer behövs ju liksom inte. Mamma rastad, barnen matade, skor inköpta.

Bra så.

Här hemma går ingenting särskilt fort just nu kan jag säga.

Vi äter julgodis, bakar kakor, ser på filmer, tar lugna promenader, spelar spel och läser böcker. Hur skönt som helst, men nu börjar det krypa lite i mig att hitta på något så kanske tar jag en tripp till Helsingborg idag med barnen (eller så räcker det med Ystad, inte vaknat till nog för att bestämma mig ännu). Att varva ner är fantastiskt, men det är också väldigt skönt att komma ut bland folk ibland för att sen kunna vända hem igen till det mer stilla.

Noah utdelar pussar till höger och vänster här hemma, har man tur står man på mottagarlistan och kan få sig en stor blöt en rakt i ansiktet. De bästa pussarna som finns; de från barn.

Det håller till och med hundarna med om, även om Prosten ser djupt lidande ut just här.

Mamma och Göran har åkt tillbaka vilket alltid lämnar huset otroligt tomt – det finns en tomhet efter vissa gäster som inte går att sätta ord på riktigt, men kylen är fortfarande full med mat och skafferiet fullt av mjöl och sirap så i teorin skulle vi nog kunna stanna här hemma utan att gå ut i två veckor till om vi bara var lite kreativa. Dock har jag hört att rean på Sephora startat och jag skulle behöva ett par nya vinterkängor så jag hade behövt komma ut i vilket fall. Det blir bra. Vi vill ju inte att jag ska utveckla fullständig lappsjuka.

Jag hoppas att ni också har lite ledigt och lite lugn så ni hinner komma ner i varv för att sen kunna vända uppåt igen för det nya året.

Vi har 4 dagar kvar på 2018, hörni, om ni nu tycker att 2018 har varit märkligt i humöret. Det kan nog jag tycka? Ett konstigt år, med konstiga världshändelser. Men 4 dagar, sen struntar vi i det här året och går vidare.