Godmorgon från skogen!

Jag sov sååå gott inatt; ni vet när man drömmer sådär härligt och varje gång man vaknar till lite vill man fortsätta drömma bara för att det är så bra – och så LYCKAS MAN (!) fortsätta drömmen. Bästa, bästa när det händer! På tal om drömmar förresten; jag har en grej med just det som jag funderar på … Har ni nåt ställe ni drömmer om som ni aldrig någonsin sett i verkligheten? Jag har ett sånt ställe, ett köpcenter, som jag mig veterligen aldrig varit i. Och det är väl inte så märkligt i sig, men det som är märkligt är att, när jag återvänder till köpcentret i min dröm med säkert ett års mellanrum, så hittar jag och känner igen mig. Mitt drömjag har först skapat den här stora platsen med affärer och rulltrappor och gud vet allt, och sen hittar jag bannemig nästa gång jag återvänder även om det är år emellan och tänker just det, här ska jag höger och sådär. Precis som i verkliga livet.

Men, det var ju inte drömmar jag skulle yra om idag! Titta bara på högen av pockets som jag lyckades plöja igenom i sommar?! Detta var obesegrat den bästa läs-sommaren sen jag fick barn; jag har lyckats plöja igenom en hel famn full av böcker och det har varit en n j u t n i n g. Annars blir det mest ljudbok, men i somras fick jag äkta varan och det med besked.

Nyvaken Tant bakom bokhögen.

Jo, jag läste nästa alla Jo Nesboe (älskar dessa) som jag inte hade läst eller lyssnat på sen innan, jag läste En bror att dö för (som är en fortsättning på Björnbröder ni som läst den), en bok av Jonathan Tropper som jag också älskar som författare och så en Roslund/Hellström på toppen.

Måste ändå anses som maxad läsning tycker jag.

Och!!!! Inte att förglömma!

Hur många av er minns inte den här?! La upp den på stories och fick mängder av DM med små historier om den boken. Böckerna om Morfar Prosten var några av de absolut roligaste böcker jag visste som barn, och när jag hittade den här samlingen på akademibokhandeln slet jag åt mig den direkt för att läsa för Leo. Och den var faktiskt precis lika rolig som vuxen, jag försöker kväva fnisset när jag läser. Språket är kanske lite mer högtravande än jag mindes det men den är ju så dråplig och prosten en så vansinnigt rolig karaktär att man inget annat kan än att älska den.

Så jo; en lyckad boksommar har det varit. Den bästa på länge, länge.

Och så blev det FREDAG!

Och vi ska ä n t l i g e n till Småland igen – som jag längtat! Jag och mamma har redan sms-peppat över att leta svamp, fiska och elda i kaminen. Typ bästa stället för höstmys, och det ÄR ju faktiskt som höst nu med blött i luften och kallare vindar. Stackars Leo vaknade tokförkyld idag så han fick stanna hemma från skolan och ligger just nu i soffan och läser Smarta Små (boktips! finns i olika serier) och snörvlar och tar det lugnt. Ingen feber, men har man ont i halsen och är förkyld kan man gott få ta det lite lugnt tycker jag.

Så jag har lite sällskap på jobbet idag kan man säga, men vi tänkte försöka stämpla ut lite tidigare för att packa bilen och sätta kurs mot Drömmen. Har ni sett någon svamp ni som varit ute? Efter den rekordtorra sommaren har jag inte mycket förhoppning, men att springa på lite kantareller skulle verkligen inte göra ont. Annars fantiserar jag mest om att göra mustiga grytor, baka något bröd, försöka dra upp en gädda och lyssna på hur kaminen sprakar i vardagsrummet. Det är livet för mig.

Så nu gör vi klart det som måste göras och tar sen helg i skogen minsann.

Längtat ihjäl mig tror jag.

Det här är jag och Nelly nån gång 2009 – alltså runt nio år sen. Jag har mängder av kort som de här, äldre och nyare, och det är helt otroligt egentligen när man sätter sig och tittar på bilder och inser hur mycket som har hänt sen bilden togs. Här var det nog sommaren jag träffade den som skulle bli min man, jag och Nelly bodde 200 meter ifrån varann på Limhamn och varje kväll var vår. Hon var mitt i ett break up som pågått längre mentalt än på riktigt, sommaren var generös med sol det året och vi skulle snart börja jobba tillsammans igen på ett kontor där vi hängde guldfiskar från taket (inte riktiga alltså) och skrev lappar till varandra varje morgon.

Och tänk – nu är det såhär.

Hon ska bli mamma. Mamma! Där inne ligger någon som kommer ut om bara någon vecka, och kvinnan som en gång ringde mig gråtande efter att ha halkat och slagit rumpan i sitt glasbord och dit jag sprang med andan i halsen för att trösta är nu någons mamma. Hon som jag har så mycket historier med att de nog skulle kunna fylla en hel bok är nu hon som bär någon jag stickar en mjuk mössa åt på kvällarna i sängen. Vi är ju alltid samma inuti hon och jag, kommer alltid ha kvar de delarna av oss som fanns 2009 och innan, men jag har två barn och snart kommer hennes bebis och hade man sagt det till oss för 10 år sen hade vi skrattat (och 2009-versionerna av oss skrattar nog litegrann inombords nu också). Livet pågår verkligen varje dag och ibland märker man det inte ens – att det sker? Och så dessa milstolpar som slås ner, sätter en ny kurs.

Det är så vackert. Min piratprinsessa ska bli mamma.