Att ha en glad pensionär.

 

 

Jag hoppas att ni är sugna på höstiga bilder från skogen, för idag blir det inte mindre än två inlägg av den varan!

Men vi börjar såhär; med att jag tog med mig Tant ut på en liten skogstur. Vi skulle gå en längre runda på förmiddagen på runt en halvmil med mamma och Göran och det kändes aningen för saftigt för Tant, så hon fick sig en kortare tur alldeles själv med mig på morgonen i ett tempo hon själv fick bestämma. Just att kliva i skogsmark är perfekt träning för henne har arbetsterapeuten talat om, så vi passar på så ofta det bara går. Och Tant är för gammal för att rusa efter vilt, så hon går lös och strosar och njuter av pensionärslivet bland granarna.

 

 

 

Jag hittade inga kantareller, bara falska sådana, men överallt syntes spår av vildsvin så de kanske hade länsat skogen i förväg? Eller så är det för tidigt än så länge. Vem vet.

 

 

Älskade lilla Tant – jag njuter så mycket av att se henne ha all frihet i världen. Hon tassade runt i godan ro och luktade på precis allt hon ville och brydde sig inte nämnvärt om mitt letande av svamp. Ingen svamphund där inte.

Och ärligt; hur härlig är inte just den här årstiden?! Det är lite svalare men inte kallt, skogen är blöt och mossig, det doftar jord överallt och allt är ännu grönt och välkomnande. När man går ner till sjön på kvällen för att fiska är den spegelblank och när man ska somna smattrar regnet mot plåttaket och gör en alldeles sömnig; nästan hypnotiskt.

Det är ett fönster av höst nu innan det blir för kallt för att sova här, och det fönstret ska få stå vidöppet så länge det bara går.

Älskar, älskar detta ställe.

 

7 kommentarer till “Att ha en glad pensionär.

  1. Kan det vara så att min Badiiah är syster med din Tant? Hon är född 19/3-07. Det känns som dom är lika i sätter med att bara få vara, strosa runt, sova och sen få stinget att busa runt 😍. Iiah har ett underbart temperament med många ”rävar” bakom öronen😂!

  2. Älskar skog och mark den här årstiden men det finns en sak som tar bort allt det härliga och som gör att jag undviker skogen fram till mitten av oktober och det är dessa jäkla, äckliga älgflugor! Just nu svärmar de och de är så hemska, värre än fästingar – min åsikt.
    Jag har en golden retriver som är 7 år, han är ingen svamphund då han äter upp alla i ett nafs om jag hittar några i skogen och han hinner före mig till svamparna. 😀

    1. Alltså några älgflugor har vi inte – men jag h a t a r fästingarna! Det var för torrt i somras för att de skulle trivas men nu jäklar…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg