Jovisst.

Det blev vinter igen, för tredje gången. Och den skånska vintern är lika med full snöstorm såklart, så vi har suttit mer eller mindre inlåste här hemma Noah och jag, suckat över vindarna och den blåtå tunga snön som vräkt ner utan paus där utanför. Herregud vad trött man blir? Jag VET att det bara är mars och att det är vinter då, men verkligen? Vi är några dagar från april och jag har en sånt behov av lite solljus och Småland att jag håller på att tappa greppet.

Nu låter det som jag klagar och det gör jag nog också. Det är bara en såndär dag idag, en så man man helst vill gå till sängs och dra täcket över huvudet för att slippa. Den där medicinen jag ätit sen december och håller på att gå av ges ju även till ångest, och när man fasar ut den (oavsett hur långsamt) är det ganska naturligt att humöret påverkas. Kemin i hjärnan har trixats med och kommit i svaj, och det var jag beredd på – men det är inte roligare för det. Jag är ledsen, trött och rastlös idag och längtar desperat efter att få komma utanför huset lite och få känna mig som en människa. Har jag inte suttit inne för att jag varit för trött eller påverkad så har det varit en ändlös period av vab och hur mycket jag än älskar mina ungar så klättrar man ju på väggarna efter några dagar av non stop underhållande av tvååring. Det är ju inte så naturligt för mig som ni vet, och det blir lite mer påtagligt dag 15 av sjungande-björn-på-youtube-nonstop-action. Phju.

Och så vädret på det, ja.

Flickorna och Prosten stannade i dörröppningen och tog en djup suck innan de gick ut, till och med Haggis börjar tröttna på flingorna trots att hon annars är den mest snöentusiastiska av de alla. Snöstorm bäddar heller inte för några längre barnvagnspromenader med 4 hundar om vi säger så, även om nu mina hundar väldigt gärna undviker längre promenader i skitväder, så de har varit glada över att få komma in ganska omgående.

När Noah sov middag smög jag ut för att måla deras påskägg men efter ett så kände jag att nä alltså, jag pallar inte det här idag och så smög jag tillbaka in igen, satte igång ett avsnitt Closer och stickade istället. Det är en sån dag helt enkelt, och så får det vara. I helgen ska jag ta mig ut bland folk, göra något totalt själviskt som ett varv på Zara eller lite pillande bland hyllorna på Sephora, och skaka av mig den blöta snöfilten både mentalt och bokstavligt.

Såna dagar, alltså.

Man får väl ha dom också.

Och där står det – årets påskris!

Ni var några som undrade vad det var för grenar egentligen och jag kollade med floristen; de kallas trollpil och jag själv tycker att de är så himla vackra med sitt snirkliga, nätta. Hade ju såna även förra året och de fick rötter efter ett tag så de planterade jag ut i en kruka och finns nu alltså i Drömmen som en egen liten växt.

Det blev en blandning av mjukt rosa, grönt och gräddvit den här gången!

Idag ska jag försöka beta av en lista med saker och sen bli vab-avlöst av mannen och ge mig ut på stan för att fixa pojkarnas påskägg – vi lägger godis i våra men även små saker som de blir glada för, som kritor eller lera eller annat pyssligt. Och böcker! Böcker är fasligt bra att stoppa i påskägg enligt mig; då har dom att göra sen. Åt Noah köpte jag en liten bok man dessutom kan måla med fingerfärg i häromdagen så den ska stoppas ner, och så ska äggen målas och få fint band och sen gömmas undan i väntan på att få gömmas på riktigt nånstans i huset (eller ute? det snöar riktigt tung blötsnö just nu så känns inte så troligt att det blir ute i år) . Och så ska jag försöka ta lite bilder till er på det där projektet ni gissade på för någon dag sen; det är klart och blev prick så fint som jag hade hoppats.

Nu sätter vi igång med den här onsdagen, tycker jag. Så produktiv man nu kan vara med vab.