Såhär, mina vänner, kan det se ut när man försöker fota ett samarbete och det är en ljuvlig, vårig outfit man hade tänkt todelooo:a och vädret helt enkelt inte riktigt är på ens sida.

Typ världens snyggaste kappa bland annat, jag lovar. Alldeles krämgrön och oemotståndlig.

 

 

Meeeeen, det var bara att ge upp.

Tänkte ändå att det kunde bli ganska fräckt med snön som liksom yrde längst vägen, men efter att ha mer eller mindre blåst ur bilen och kastats runt på vägen fick jag konstatera att det inte blev så fräckt trots allt. Tänkte att ni kanske skulle tycka det var kul med en inblick i hur det kan se ut sådär i bakgrunden, där det inte alltid går som man hade planerat. Det är ju inte alltid lyckat om man säger så, även om det kanske kan se ut så.

Tjahapp, vårig outfit och toodelooande åt fanders alltså.

Det får bli en annan gång, helt enkelt.

 

 

Hej från Haggis! Och HERREGUD från mig.

I förrgår kom jag på den briljanta idén att p r o m e n e r a till förskolan för att hämta Noah. Inte kör bil; promenera. Det går ju så fort att köra, tänkte jag, det kan väl inte vara så långt?

H E R R E G U D!

Det var SVINlångt! Jag fick sendrag precis överallt på vägen dit, det var storm med ilskna snöflingor och så många minus att mina kinder såg ut som om jag genomlidit en polarexpedition när jag kom hem. Noah tyckte det var gött att åka vagn såklart, men det tog 15 min längre hem på grund av den extra vikten, och det var en parodi att köra vagn längs så öppna åkrar – den höll ju på att blåsa av. Jag h a t a r dessutom att promenera, jag kan inte för mitt liv begripa tjusningen med ”pw:s” och jag har aldrig nånsin varit en vandrande barnvagnsmamma, så jag vet inte vad som flög i mig? Det var ortopeden som tyckte att promenader var bra skit, men jag kanske inte borde startat med en mil eller så.

Så än idag skriker min stackars kropp av chocken, kommer knappt upp på morgonen. Men idag ska jag upp, för vi åker på hotellinvigning med pojkarna och tar ett dygns hotellsemester minsann!

Och DET ska bli skönt må ni tro.

 

Häromdagen råkade jag baka ett riktigt gott bröd till tomatsoppan!

Hyfsat korta jästider också, ca 30 + 30 min, så har du lite tid inför en gryta eller soppa så testa det här:

FRANSKBRÖD MED MOROT OCH OST

1 bröd

DU BEHÖVER:

50 g jäst
2,5 dl vatten (fingervarmt)
25 g fett (smör eller olja, jag brukar ta olivolja)
1 tsk salt
6-8 dl vetemjöl (gärna Special)

Det är själva grunden det om du nu vill köra utan smaksättning Själv kastar jag även i:

2 stycken rårivna morötter
2 dl västerbottenost
Ibland kryddörter som rosmarin, basilika, dill etc
Flingsalt för garnering

UGN 200 grader varmugn

GÖR SÅHÄR:

Smula ner jästen. Tillsätt vatten och lös upp. I med allt det andra, och allra sist mjölet – starta med 7 dl och addera mer om det behövs när maskinen arbetat ihop det lite. Låt bakmaskinen arbeta ihop degen, jag låter min gå i ca 10 min om det är Special-mjöl i (efter ca 2 min brukar jag känna om degen behöver mer mjöl – om den kladdar sig fast i fingrarna och följer med i kletiga stycken så adderar du mer tills du kan känna på den utan att halva degen följer med). Lägg över en bakduk och låt jäsa till dubbel storlek, ca 30-45 min.

Arbeta ner degen igen. Forma den till ett bröd och låt jäsa på bakplåt under handduk i ca 30 min till. Starta under tiden ugnen. När jästiden gått penslar du brödet med kallt vatten, skär några snitt med en riktigt vass kniv och strör över en näve flingsalt (eller mindre). In i nedre delen av igen, runt 200 grader, i cirka 20-25 minuter tills det är gyllene och fått fin färg även på undersidan.

Färdigt!

Varför inte baka bröd denna fredag? Själv ska jag packa inför morgondagens lilla hotelltripp.

 

 

Aaaah, blomsterprakt!

Det här blev skörden när jag och Noah hämtade blommor sist; anemoner, nejlikor, eucalyptus och vaxblommor. Som oftast då med andra ord. En sån bukett står ju sig dessutom i veckor om man bara snittar om då och då, är väl mest anemierna som är lite delikata.

 

 

Och så blev ordningen återställd!

Allt gick bra hos vet igår föresten; den här veckan ska vi kunna märka lite skillnad på Tant (hoppas vi) och det vore ju fantastiskt om det hjälpte. Väl hemma bakade vi kardemummasnurror vilket inte alls var äckligt, och på kvällen gjorde jag tomatsoppa och typ världens godaste bröd som jag snajdade ihop lite på frihand men ska försöka återskapa i ett recept till er, och sen avslutade vi med att leka Bro Bro Breja med pojkarna (minns ni?) och se mupparna-klipp på Youtube innan det var dags att natta små och gå över till stickning och Homeland igen. Hur skön dag som helst. Förutom att jag nog drömde mitt livs första relationsmardröm på natten? Alltså inte en klassisk mardröm där man blir jagad eller mördad eller sådär som brukar vara standard vid mardrömmar för mig, utan en dröm där jag blir så osams med någon jag känner eller sätts i en så jobbig situation att jag vaknar av det obekväma och inte av skräcken. Är ni med? Två såna hade jag inatt; en innehållande min mamma och två shetlandsponnyer, och en innehållande ett brudpar jag fotat och som nu hade separerat men skulle ta om sina bilder. Huuuuh.

I helgen vankas det hotellbesök vilket verkligen inte var igår så det ser vi fram emot, men innan dess finns det en skvätt vardag att ta hand om eftersom det bara är torsdag. Men snart så! Imorgon är det fredag, vänner.

Man kan känna det redan nu.