Att ha en hög <3

Livet

 

Här är dom. Hur fina?!

3 veckor gamla imorgon, och det är inte klokt vad snabbt de växer?! Tre veckor, och på den tiden har de gått från hårlösa små insekter till dessa fluffiga bollar med runda, klara ögon och skuttande steg. Det är roligt bara att se dom röra på sig; de har liksom inte fått in skuttandet hundra utan sprätter till istället – som om kroppen gör rörelsen med de själva inte riktigt fattar vad de gör. Underbara.

Det där med att könsbestämma, ja. Vet ni hur svårt det är att se på en kanin, haha?! Men jag tror vi har enats i att det är 3 honor och två hanar. Tror vi. Det får bli ett veterinärbesök för att vara på den säkra sidan.

Men annars?

Annars har vi vattkoppor hemma, och det var väl på tiden kan man tycka men samtidigt sååån otur eftersom jag tror att vi har gått igenom prick allt där finns de senaste typ 6 veckorna? Covid, vinterkräkis, öroninflammation och nu vattkoppor. Suck. Men det är en lindrig version tack och lov; bara kanske 10-15 koppor och en klåda som är helt okej – och då kan man ju hantera det. Ni som haft barn som blivit täckta av kliande bulor; jag lider med er (och med barnet såklart), det enda man vill är att hjälpa men det finns inte något som hjälper helt.

Nu ska vi iallafall ta lördag, ut i solen en stund på stranden för en promenad och tvätta en alldeles för stor hög med tvätt.

Hörs alldeles snart igen.

Att ha gjort Köpenhamn också.

Livet

 

Ja som ni vet var jag i Köpenhamn i lördags och fotade, och vädret var med oss (dock inte antalet människor – herregud vad folk det var haha) och det var skönt att få komma iväg lite om så bara för jobb och över bron. Bara att åka till Köpenhamn känns ju fortfarande lite knasigt?

Varje gång jag är där slår det mig hur fantastiskt duktiga danskarna är på design? Allt från mode till inredning och blommor; det är en njutning att se skyltfönster och butiker och blomsterstånd och vansinnigt välklädda danskor, och det var ju just från danskorna jag fick infallet att köpa den där overallen jag sen levt i fram till nu. Nu börjar det bli för varmt för den – vilket är ett välkommet tecken. För varmt = vår. Men jag skulle så hemskt gärna ta mig en helg i Helsingborg/Helsingör – åka ner en torsdag till Helsingborg och sen över till Helsingör på lördagen för övernattning. Weekend, fast nästan hemma. Får bli när allt på djurfronten lugnat ner sig lite, heh. Just nu är jag alldeles för mammig för att lämna kaninbebisar (ja det är rubbat, jag vet).

Idag ska pojkarna på sin keramikkurs vilket de längtar otroligt efter (visade sig att Leo var lika pepp på keramik som Noah så nu går de varje onsdag på kurs och på lördag har de en extra privatsession) och jag längtar nästan lika mycket för de har gjort så himla fina saker? En liten vas med vackra former, tallrikar, dekorationer – sånt som man knappt kan vänta på att få hem. Och ja; massören kommer idag! Massör en gång i veckan är en sak jag bestämde att unna mig i höstas eftersom min rygg är så himla trasig och vad det ger för min rörlighet är så värt, så att ha honom komma varje onsdag är den största guldkant man kan tänka sig. Slår hjälp med städning alla dagar i veckan för mig.

Men ja, det är vår onsdag det. Massage, keramik och en vårsol som får en dansk overall att hamna i vintergarderobens mörka gömmor.

Att ha söndag!

Livet, Uncategorized

 

Sööööndag!

Och kaninungarna har öppnat ögonen och börjat ta sig ur bolådan, så det är inte en lugn stund (särskilt inte för stackars Babba) och det är ledigt och sol och vardagsrummet har fått fransiga tulpaner i sin vas. Fint <3

Jag var i Köpenhamn igår och fotade åt Majas Cottage och det blev så tydligt hur mycket vinden gör för temperaturen? Där var det snudd på varmt på gatorna på väg mot location för solen gassade och ingen vid fanns att känna, och för en liten stund kändes det nästan som om man var i Paris. De vingliga gatorna, blomsteraffärerna som ställt ut sina blommor, små caféer eller barer precis överallt; det skulle nästan kunnat vara en promenad runt Pigalle. Även om Pigalle är Pigalle och aldrig egentligen kan jämföras med något annat.

Idag är tyvärr Leo sjuk med öroninflammation stackaren, så det blir att jobba hemma imorgon för någon skola lär det inte vara tal om och jag håller alla tummar jag har för att trumhinnan inte ska spricka igen så han behöver gå på penicillin. Han hade ju så OTROLIGT mycket problem med öronen som liten och inte förrän han fick rör blev det bättre, och det sista röret opererades ju ut nu för typ ett år sen. Nu har vi liksom vant oss vid att han inte har problem med öronen längre, så minsta lilla sånt kastar en tillbaka till alla lördagsturer till den jouröppna vårdcentralen, till specialistläkaren varannan månad och alla dessa penicillinkurer som gjorde att hela han doftade Kåvepenin tillslut.

Men; hoppas på snabb bättring. DEt är ju trots allt söndag, och igår kunde jag nästan tro att jag var i Paris.

Att sätta vår i vas.

Livet

 

 

Där står jag, ännu blöt i håret efter duschen, och pillar med något av det jag gillar bäst; blommor.

Brukar beställa hem till mig själv buntar av sådant som håller länge, och sen göra egna buketter. Man kan ju gå till blomsteraffären också såklart, men det hinner jag inte på vardagarna och jag har fortfarande lite avstånd och vill inte knöka in mig i för mycket trängsel, så hemleverans är ett bra alternativ.

 

 

Vallmo kanske inte går under kategorin ”håller länge”, tyvärr, men det är MIN BÄSTA BLOMMA! Kan inte få nog av vallmo, och har varje sommar oförtröttligt försökt plantera dessa i Drömmen. För det vore just drömmen med en hel rabatt av vallmo men av någon anledning trivs de dock inte där, och bara ett enda år lyckades jag med konststycket att få upp två jättevallmo. De slog ut och var fantastiskt vackra – i ungefär tre timmar. Sen kom regnet och poff så fanns det inga kronblad kvar längre. Ändå värt de tre timmarna känner jag.

Men nu har jag buketter i köket, vardagsrummet och sovrummet som håller i mer än tre veckor (när man fått blocka ut vallmon efter den blommat ut då). Finns ju så mycket nu att välja på; eucalyptus, nejlikor, magnoliakvistar, körsbärskvistar – allt detta står en mindre evighet och är vackra till slutet.

En bra blomstertid startar nu.

 

Att vara en vecka gamla!

Livet

 

I söndags var de en vecka gamla!

Dessa små bollar som varje dag blir mer och mer lika en kanin. När de var nyfödda var de ju mest små sprattlande insekter, men nu är de på mus-stadiet och man kan se att de alldeles snart kommer vara fullständigt oemotståndliga. Redan nu suger det i magen när jag ser dom.

(Jag fick nån kommentar på Instagram om att mamman kommer äta upp ungarna om man hanterar dom – det där stämmer inte riktigt. Mamman kan göra det, och hon kan om man inte hanterar dom. Beror mycket på mamman. I vårt fall blir Babba inte ett dugg stressad av att de plockas ut och vi måste plocka ut dom – eftersom kullen är så varierande i storlek sa veterinären att vi skulle väga dom varje dag för att se så att alla växer, så i det här fallet måste de hanteras och det går fint).

Så där är fortfarande fem stycken; tre mindre och två gigantiska små bollar som är nästan dubbelt så stora. De är alldeles silkesmjuka och varma i handen och jag beter mig som om det är mina bebisar och tycker det är jobbigt varje morgon de ska tittas till för tänk om inte alla klarat sig? Men alla har klarat sig. Och nu snart ska de ju öppna ögonen och det kommer bli ännu ett sug i magen tänker jag, och i slutet av veckan ska de se ut små krympta kaniner och inte längre vara en mushybrid.

Men tänk att något kan vara så mjukt och lent och varmt?!

Dör lite.