Att ha årets julgranspynt i hamn!

Jul i Lanthandeln

 

Ni som följt mig ett tag vet att jag är bananas när det gäller granen.

Inte på nåt särskilt friskt sätt, även om det blivit mycket bättre med åren. Jag är bara uppväxt med en mamma som tog julgranen på största, blodiga allvar och som varje år skapade en Disneygran utan dess like – varje år var det olika färger och hon hade ett förråd av julgranspynt som var avundsvärt minst sagt. Så det satte sig på något vis, och när jag flyttade hemifrån (ganska så ung) och skulle klä min första gran själv grät jag över att den inte blev lika fin och hade en enorm prestationsångest just gällande granen. Den var viktig, för den symboliserade min mamma och just då hade vi inte mycket till kontakt, så just att få granen perfekt blev överväldigande på något vis.

Nu för tiden har ju jag och mamma fin kontakt, och i takt med att den återknöts försvann väl också hysterin och tårarna just kring granen. Men den är fortfarande en av de viktigaste pjäserna på julen för mig, även om det numera mest är förenat med skaparglädje och inte ångest.

 

 

Jag har ju under de senaste 10-12 åren byggt upp en vit gran. Varje år är basen vit, och varje år adderar jag någonting till julgranspyntet. Det går ju inte att köpa pynt till en hel gran på en och samma gång, då skulle man bli ruinerad, men genom att addera lite varje år (i takt med att det försvinner kulor varje år också, alltid nån som går i golvet och sådär) blir det ju tillslut pynt till en rejäl gran och då kan man ta ut svängarna lite mer också om man vill, när basen ändå är lagd.

I år gjorde jag just det, ha ha.

Tänker också att om jag bygger upp fortsatt varje år kommer det finnas en bra bas åt båda pojkarna att ta med sig sen, om de vill. I lite olika konstellationer.

 

 

 

Senaste två åren har jag köpt pynt i Frankrike när vi varit där, eftersom man hittar så mycket fint?!

I år blev det dessa fantastiska is-frost-blå kulorna som jag tänker kommer göra sig alldeles förträffligt i min annars i övrigt väldigt vita gran. Det blir ju fortfarande lite samma ”vinterfrost”-tema som det vita, men med lite mer färg.

 

 

Till detta ett par girlanger av snäckor.

Lite okonventionellt kanske med snäckor och sådär, men jag gillar’t! Några rader av vita snäckor och några av samma frostblå som kulorna, kanske en och en halv meter långa var totalt. Jag använder ju aldrig glitter så jag brukar fylla ut med annat, som girlanger och istappar och gud vet vad. Tror dessa kommer ligga som en smäck på grenarna.

Ändå fina, eller hur?

 

 

Några flingor gick sönder förra året så jag köpte även två lådor av de här. Vita, såklart. Mycket ”vinterfrost” med snöflingor i granen.

(Nu kom jag precis på om jag inte har slut på fjädrar? Har ju alltid vita dun i granen också och har en svag aning om att jag förra året konstaterade att det nog bara höll för den julen. Får kolla upp).

 

 

Men ja; lite så ser det ut.

Så i år blir granen Vinterfrostvit i vanlig ordning med istappar och snöflingor och vita kulor, och så med en touch av frostblått och snäckor för att liva upp lite.

Åh.

Låt det bli lucia och granpyntning snart!

 

I annonssamarbete med WESTCOAST COMPANY

Att ha en korall här hemma.

Livet

 

Hej från ett sömnigt vardagsrum!

Det slumrar lite känner jag, väntar nog på granen. Jag och Banditen har kommit överens om att granen är helt okej att ta in runt lucia – då hinner den förhoppningsvis inte dö till jul, men man hinner njuta av den i någon vecka iallafall innan det är slut. Några paket kommer jag inte kunna lägga under den förrän kvällen innan antar jag, om jag nu inte vill ha paketöppningshjälp av en viss Prosten som förvisso lugnat ner sig en aning men långt ifrån så mycket att han är betrodd med ensam övervakning av julklappar. Om vi säger så.

Men iallafall!

 

 

Jag vet inte om ni såg det, men där på hyllan står en korall nu för tiden!

Ja alltså, ingen riktig. En hittepå. Men likväl en korall, som är maffig och vacker och piggar upp.

 

 

Den gröna kaktusen har jag tyvärr ingen aning om vad den heter, men det är någon form av kaktus = väldigt seglivad, så den är ett tips om ni är på jakt efter nån form av grönt som klarar sig även om man glömmer bort att vattna mest hela tiden. Korallen fick jag av Westcoast Company, den är runt 30 cm hög skulle jag tro och finns HÄR.

Men vet ni vad? Nu ska jag prova något nytt från julens bak-kartotek och så återkommer jag om det blev lyckat. Imorgon tänkte jag vi kunde kika på vad som hamnar i granen i år? Det blir kul.

Ses då!

Att finnas lite här och där just nu.

Fotograferingar & Uppdrag

Jag gör ju lite annat än att blogga på dagarna också, som ni vet.

En hel del foto blir det och nu ”finns jag” lite överallt för tillfället – ni är många som hör av sig till mig och säger att ni sett min bild från Marrakech Design i nån inredningstidning till exempel, eller de jag tog för Sector Alarm. Det är nog de två som ni skriver mest om? Mycket för att jag tror att ni känner igen motivet och därför vet att det är mina bilder. Så himla roligt! Men vad har jag gjort mer?

 

 

 

En vintrig styling för Brafabs utekök till exempel!

Ingen snö hade fallit dock, men sånt kan man ju fixa i efterhand om man nu vill det. Den här och någon annan kommer ni kanske se digitalt framöver i vinter skulle jag tro.

 

 

Ni vet att jag var i Göteborg hur mycket som helst förra året och var så himla hemlig?

NU kan jag berätta!

Jag var där och plåtade Kungsbacka Kommuns nya rekryteringskampanj för Individ&Familjeomsorg! Kan vara det roligaste på länge? Inte bara för själva plåtningen utan också för att jag fick vara med och forma hela kampanjen (eller fick och fick; om man ska vara ärlig har jag en tendens att ”ta över” om man tar in mig tidigt i processen, så det var kanske inte riktigt tänkt så från början). Oavsett; deras motto var lite ”med plats för människor” så kampanjen blev ganska annorlunda mot vad man kanske är van vid att kommunala rekryteringskampanjer ser ut; jag fotade helt enkelt anställda idag så som de är när de INTE är på jobbet – eftersom det är den personen som även är och arbetar sen, och som Individ&Familjeomsorg vill måna om. Mängder av underbara människor fick jag träffa och prata med och så fotades de, bland annat på Pigalle, med deras privata intresse i fokus och inte så mycket ”här står vi i en korridor och dricker kaffe”.

Många av bilderna kan man se på deras sida HÄR. Söker du jobb i området kan det ju också vara en bra idé att klicka in där.

 

 

Ja, och så spelade jag ju in film med Clas Ohlson. Den har ni ju sett. Det var väl på sätt och vis blogg eftersom den var ett samarbete, men det var första gången jag gjorde rörlig bild i ett såhär större format (och inte bara filmade mig själv när jag sminkade mig och pratade med er) och filmen är egentligen till för DERAS kanaler, så därför får den vara med här.

Har ni inte sett den kommer den här igen.

 

 

Och så Marrakech Design!

Den här bilden har ju varken min älskade Tooka eller Noah med, så den kanske ni inte skulle känna igen mig på – men den har jag alltså tagit, och några till i samma serie. Snart är det dags att fota Marrakech igen; jag älskar verkligen att jobba åt dom eftersom jag får så fria tyglar att tyglarna inte ens finns. Jag är lite svår att detaljstyra, för att uttrycka det milt. Det är väl nackdelen med att vara egen; man var möjligtvis svår att ha som anställt tidigare men nu är jag väl praktiskt taget omöjlig? Ja ja. Vad jag vill säga; älskar när man hittar uppdragsgivare att jobba med där allt liksom bara flyter och man förstår varann.

 

 

Och, när tiden finns, så inreder jag faktiskt lite också.

I år har jag gjort två privatpersoner och tre företag – det senaste, som jag håller på med nu, är en webbyrå i Stockholm som kommer bli fantastiskt fint. Ovan ser ni en moodboard, det är lite så man får jobba på distans; lyssna in, se utrymmet och sen komma med både visuella och handfasta förslag. Också ett väldigt, väldigt roligt projekt även om det skriker lite i mig att inte kunna vara PÅ PLATS och handgripligen hjälpa till, vilket man så hemskt gärna vill göra. När det är klart kanske det kommer lite bilder, vem vet? Det här projektet har också varit sådär nipprande kul, som att få leka med ett stort dockhus som vuxen nästan, åt väldigt bra personer.

Ja, det var en liten titt på sånt jag gör om dagarna, när jag inte bloggar såklart.

Så vet ni lite mer om hur mitt jobb ser ut, tänker jag?

Nu ska jag ge mig på att slutföra lite här, så ses vi ikväll igen. Och jag har sagt det förr; men tusen tack för all fin respons ni ger. Ni gör det liksom roligt att vara jag.

 

 

 

Att baka en pang-god saffransbutterkaka till jul!

Jul i Lanthandeln, JULGOTT, Recept

 

Okej, jag har nu officiellt börjat baka mig igenom ett stort kartotek av julgott för att hitta favoriter till själva julafton och jag tänkte försöka dela med mig av de bästa – så kanske ni också hittar nåt sådär extra gott att baka? Har gjort en ny kategori också som heter julgott så hittar ni snabbt sen. Och den här, en snabb butterkaka som görs med bakpulver istället för att jäsas, är så god att man storknar! Jisses, alltså. Första gången försvann den så fort att jag var tvungen att baka två nya dagen efter. Denna blir en given hit på dessertbordet i jul, I shit you not.

Receptet, ursprungligen från Buffé, kommer här:

DU BEHÖVER:
för ca 10 bitar


2 påsar saffran (à 1/2 g) det går dock lika bra med en, jag har testat
2 1/2 dl mjölk
8 dl vetemjöl
1 1/2 dl strösocker (jag tog vit sirap)
3 tsk bakpulver
2 krm salt
150 g rumsvarmt smör

FÖR FYLLNING

100 g rumsvarmt smör
1,5 dl socker
1 tsk vaniljpulver alt vaniljsocker
2 nävar russin

OCH SIST MEN INTE MINST

Pärlsocker och ägg för garnering

 

 

GÖR SÅHÄR:

Sätt ugnen på 225 grader.

Häll saffranet i mjölken. Blanda ihop mjölet med sockret, bakpulvret och saltet. Skär smöret i tärningar och ner med det också, finfördela det med fingrarna till en grynig massa. I med saffransmjölken och knåda ihop till en smidig deg.

FYLLNING:

Rör ihop smöret med vaniljpulvret och sockret.

GÖR SEN:

Dela degen i två delar och kavla ut till ett platt ark, som vid kanelbullar (typ 30 x 40 cm). Bred på fyllningen och strö över russinen. Rulla ihop till två rullar och skär bitar, ca 3-4 cm breda. Lägg bitarna i en smörad form med snittytan uppåt. Pensla med uppvispat ägg och garnera med pärlsocker. In i ugnen i ca 25 minuter eller tills kakan fått fin färg. Låt svalna.

 

 

Gott?

Så, så, SÅ gott! Jisses. Som att äta vaniljhjärta med lussebulle, typ. Så har du cirka 45 minuter över – testa att baka den här! Kommer vara en hit där hemma.

Lovar att slänga upp fler recept allt eftersom de testas igenom och kvalar in på ”världsgott-skalan”! Men nu ska jag jobba och jobba lite till för sen väntar bio-dejt med Banditen ikväll. Man måste ju göra sånt också i vintermörkret.

Ta hand om er så länge. Och baka! Baka är alltid en bra idé.

 

Att ha varit på traditionsenlig julskyltning i Ystad.

Livet

 

Igår var det dags för julskyltningen i Ystad; den något nyare traditionen än Huseby!

Det är tredje året nu som jag och Banditen gör julskyltningen med pojkarna, enda skillnaden i år var att Buse är stor nog att säga nej tack efter att ha konstaterat att regnet hängde i luften, så han stannade hemma med mannen. Man vill väl inte alltid hänga med mamma på regniga julskyltningar inte. Noah däremot är fortfarande min bebis och hänger mer än gärna med mamma (faktiskt ENBART mamma just nu om man ska vara petig) så honom klädde jag på så varmt det bara gick (nej, det där med att hata kyla har ännu inte gått över – han är tvååringen som sitter högst upp i bastun på badhuset och vägrar gå ut) och sen begav sig han och jag in till Ystad.

Stopp nummer ett var hos Banditen för att lämna av lite julklappar så att hon skulle slippa släpa med sig det tillbaka sen. En julklapp man fick öppna NU och två man snällt får hålla på tills det blivit julafton.

 

 

Banditen hade julfint hemma med världens högaste eucalyptus bland annat.

Blev så avundsjuk! Måste hitta en jag också.

 

 

Noah är i den fasen nu där alla, både kända och okända, bemöts med stor skepsis i början så han satt på hennes säng och glodde ut henne eller försökte klättra upp längs mitt ben när hon pratade.

Det tar ungefär en kvart sen har han glömt bort det och pladdrar på som vanligt.

 

 

 

Sen gick vi ner mot stan och själva julskyltningen,  och snön föll!

 

 

 

Skoja.

Gjorde den inte alls det.

 

 

Det var blött och snuskigt väder, såklart. Det är Ystad i November.

Men Noah var varm i åkpåse, halsduk, Ebbe Kids-overall och ullig hatt för fina damer.

 

 

Det var PONNYRIDNING!

Livet.

Vi hade hoppats att det var ponnyridning i år också, och mycket riktigt stod tre stycken små hästar och väntade på torget. Vilken vill du rida? frågade vi och Noah svepte med blicken över alla och sa den DEN! till den absolut största ponnyn såklart. Och sen åkte han ett varv med nollställt fejs, vilket innebär att det var livets fest vilket ni vet vi det här laget.

 

 

Sen var vi inom bokhandeln och köpte lite böcker, till Parelle där jag köpte min egen julklapp till mig själv eftersom jag varit så snäll i år tack så mycket och så fikade vi för det måste man göra.

Noah åt en pepparkaksmuffin och drack chai.

 

 

Och sen gick vi hem med den här vackra vännen igen, och jag tog bilen med Noah och åkte tillbaka.

Och så snipp snapp snut –

så var årets julskyltning slut!