Att visa vad jag fick när jag fyllde år!

Livet

 

Jo men jag fick ju presenter när jag fyllde år också!

Som den här fantastiska t-shirten som jag älskar eftersom den är så spot on på något vis. Roligaste var att det var Leo som kom med det paketet, skrattade en kvart ungefär.

 

 

Så fick jag standardpresenten;

GlamGlows FlashMud!

Åh herre vad bra den är! Min bästa mot pigmentförändringar och ojämn hudton; man ska ta den tre dagar i rad och sen underhålla en gång i veckan typ men jag brukar lägga den tre dagar innan något speciellt eller dagen innan en spraytan. Den här bleker så det märks DIREKT. Man blir helt chockad första gången man testar.

Denna får jag varje år och i år fick jag till och med två för mannen hörde desperationen i min röst när jag stod i badrummet och grävde ut det sista ur burken några veckor innan min födelsedag.

Och så fick jag presentkort på ansiktsbehandlingar etc så jag kan doppa ansiktet i syra i höst också.

 

 

En bok jag ville ha fick jag också!

Om det helt osannolika fenomenet dickpics bland annat, av Caroline Hainer. Rekommenderas!

 

 

Till mig själv handlade jag lite på Zara!

Bland annat de här väldigt roliga och extremt opraktiska skorna, men det är faktiskt förbjudet att vara praktisk när man fyller år. Då får jag lov att handla precis så som är min största svaghet (och värsta shoppingmiss); för ett tillfälle eller en bild jag har i mitt huvud. Det vill säga inte alls för vanliga situationer utan för situationer som bara finns inne i mitt huvud än så länge; vilket kan vara en viss typ av bild eller en viss typ av tillfälle som jag tycker att jag borde få vara med om. Svårt att förklara, men jag kan se en klänning till exempel och tänka åh den på en picknickfest! fast jag inte alls är bjuden på en picknickfest, eller åh den skulle man fotat barfota på den där bryggan! så att jag handlar för en bild som jag fått för mig skulle bli vacker. Inte alls särskilt praktiskt. Detta innebär dock, på plussidan, att jag har en ganska rolig garderob och att jag ofta skapar tillfällena jag fått för mig plagget förtjänar istället för att vänta på att nåt sånt ska ske. Ändå en bra grej.

Och det var mina presenter det!

Skönhet, litteratur, kläder, behandlingar och roliga skor.

Så himla bortskämd när man blivit 37 alltså.

 

Att ha ett gulligt litet boktips!

Livet

 

Ibland springer jag ju på små härliga böcker till killarna, såna som sticker ut lite extra och inte är klassiker som Jan Lööf etc, och det var precis vad jag gjorde även i lördags! I skyltfönstret på den lokala bokaffären såg jag den här och framsidan var så vackert tecknad att jag var tvungen att kila in och kika med Leo.

Och jodå! Även han tyckte att den verkade lovande.

 

 

ARMSTRONG – den första musen på månen av Torben Kuhlmann!

(Om jag inte minns fel har samma författare/tecknare även gjort en om Lindbergh, med en flygande mus).

 

 

Heeeeelt fantastiskt tecknad – man blir nästan stum när man bläddrar. Storyn tyckte jag själv kanske inte var i litterär världsklass men Leo tyckte om den och framförallt är det en väldigt VACKER bok att bläddra i och njuta av, med teckningar så verkliga att Leo ibland hade svårt att se om det var ritat eller på riktigt. 

 

 

Så det får bli ett litet lästips det!

Kanske en julklapp till någon uppfinnare som tycker om små historier och som vill se en liten mus ta sig till månen för att överbevisa de andra mössen om att den inte alls är gjord av ost?

Oavsett; väldigt gullig och en fröjd för ögat.

 

Att vara dressad för rörlig bild.

REKLAM COUNTRYDREAMS

REKLAM COUNTRYDREAMS

 

Förra veckan skulle jag ju filmas för Clas Ohlson i Drömmen och hade en klar tanke om hur jag ville vara väldigt ”Ernst” och liksom kanalisera den där Drömmedkänslan inifrån och ut; inte riktigt läge för högklackat och spets kanske utan mer robust och praktiskt och framförallt varmt eftersom vi skulle spendera mesta tiden utomhus. Och det måste ju inte vara tråkigt bara för att det är praktiskt heller?

Inne hos Country-Dreams hittade jag såklart den perfekta ”spela in film i skogen”-outfiten!

 

 

Sådär var jag både varm och praktisk, men kände mig samtidigt extremt mysig och ”hemma” på något vis – verkligen en höst-till-vinter-uniform man vill ha när man går på prasslande löv, dricker glögg på julmarknader, bär in ved, klappar hästar eller tänder marschaller. Ja, ni fattar. Hittade också ett så vansinnigt snyggt och smygjuligt lack på Parelle; OPI i färgen I´m not really a waitress som jag tänkte kunde passa fint när det skulle vara mycket händer i fokus.

På mig hade jag iallafall:

Dunväst (vilket måste vara världens bästa plagg?) från Parajumpers HÄR
Ljuvligt varm tröja med polo man inte stryps av HÄR
Jeans i avslappnad, rak modell HÄR (har tydligen nån avancerad stretch också som gör att de inte förlorar formen). Rymliga i modellen, jag har min vanliga storlek här och skulle kunna ha en mindre om jag skulle vilja ha dom tightare men tycker om ”relaxed fit” på de här.
Vantar att mysa runt i (julklappstips!) HÄR
Mössan är Canada Snow (köpt på Scorett här i Ystad) och skorna BilliBi.

Och filmen? Jag har ingen aning, inte fått se någonting ännu, men den ska bli klar nu nån gång i november och jag hojtar såklart till så snart den är ute.

Ska bli så spännande att det inte är klokt!

I reklamsamarbete med COUNTRYDREAMS, foto: Mikael Roos

 

Att ha haft en alldeles ordinär lördag.

INNEHÅLLER REKLAMLÄNK - PRODUKT KÖPT MED RABATT

kappa (reklamlänk, köpt med rabatt) HÄR, tröja gammal Malene Birger, jeans HÄR

 

Så vad gjorde jag för något igår förmiddag då? Något spännande?

Inte alls.

Jag hade ett högst ordinärt lördagsliv i vanlig ordning; packade in barnen i bilen och körde in till Ystad för att handla lite handskar och annat man behöver till de små – bara för att konstatera att ungefär 80% av Ystad var stängt på grund av helgdag. Där ser man.

Men jag fick EspressoHouse iallafall, fick lufta min nya kappa och det fanns antydan av sol i luften.

 

 

Och ä n d e r n a (inte ankorna!) var ute och hade det gött i dammen.

Vi hade inte med oss något att mata med den här gången, men det gick bra att bara stå och prata lite med fjäderfäna också.

 

 

Åhléns hade öppet iallafall!

Så där köpte vi fingervantar till pojkarna och jag hittade en jättesöt liten klämma i form av en rosett som genast fick åka upp i håret.

 

 

Så promenerade vi tillbaka till bilen.

Himla gulligt är det ju trots allt med dessa små gathus i pastellfärger och alla dessa snirkliga gator vart man än tittar.

 

 

Väl hemma fortsatte jag min Instagramutbytelse med er som följer mig där;

den som brukar kolla stories vet att jag de senaste dagarna försöker förstå HUR MÄNNISKOR HACKAR LÖK UTAN ATT DÖ?! Herregud! Det svider så jag fräser och jag gråter floder över diskbänken. Jag fick mängder av roliga tips i version ett (simglasögon! cyklop! olja kniven! tändsticka i munnen! på med vattnet! andas genom munnen! andas INTE genom munnen! motorcykelhjälm!) så när det var dags att hacka lök igår igen så testade jag först Leos simglasögon men de tryckte så hårt att jag tror att jag skulle fått ödem om de fått sitta kvar så jag rotade fram ett par gigantiska solglasögon istället. Och så oljade jag kniven och satte igång vattnet (nån tändsticka hittade jag inte och en tändare i munnen tror jag inte skulle ge samma effekt så den skippade jag) och så satte jag igång.

Gick åt skogen.

Hur gör kockar?! Vänjer man sig? Kan inte tänka mig att varenda kock har linser eller står iklädd cyklop och hackar schalottenlök i restaurangköket. Måste vara en vanesak. Nästa gång ska jag testa tändsticka, lökskal på huvudet och vatten i munnen.

Det var min lördag det, typ. Tack för att ni hängde med.

 

Att ha trött-i-mössan-lördag!

Livet

 

Gud, idag är både jag och Leo tröttmössor;

vi tog sovmorgon båda två och jag känner mig ändå lite vimsig och trött och skulle nog kunnat avverka en timme till. Egentligen skulle vi till Småland idag, men att sätta Tant i bilen så lång tid med sin tass känns inte riktigt schysst och mitt vänsterben funkar inte riktigt som det ska som ni vet (rumpan som bråkar) och nu vet jag varför; tydligen har jag ett nytt diskbråck på nedersta kotan som buktar ut och klämmer nerven och voila så känns det som om problemet sitter i rumpan och inte alls i ryggen.

Så vi får se hur det blir med Småland helt enkelt.

 

 

Den här helgen förra året var det Huseby (senare i år) och årets första snö kom när vi satt där i Drömmen, och det är ju livet när det kan bli så. Ingen snö den här helgen men hoppas att den kommer till Huseby helt enkelt, så det blir julkänsla upphöjt till två. Nån vecka till sen kommer julstjärnorna upp och jag har redan börjat göra ett kartotek med recept på goda julsaker man kan baka veckorna fram till jul för att liksom dra ut på det. I år firar vi här i Ystad så ännu en anledning att ta i lite extra.

Men nu ska jag ha lördag här, försöka vakna till och låna Leos rygg till ett fotoprojekt. Och bilderna ovan tog Micke när jag lånade ut mina ben som strumpmodell åt Jenny (Modesto) för ett litet tag sen, men skulle lika gärna vara nu eftersom stickade overknees är ett måsteplagg här hemma. Ser ni hur liten hon är, Spöket? Som ett litet rangel.

Men iallafall; lördag!

Ändå bra grej, eller hur?