I julas köpte jag ett set Happy Fluffy Cloud och det var så många på Instagram som frågat om det är värt och sådär, så nu tänkte jag sammanfatta vad jag tycker!
Först; jag har liksom varit besatt av tanken på ett bolster sen jag var tonåring och var på Island för första gången med pappa. På hotellet hade de just bolster och det var första gången jag upplevde det och blev helt amazed; volymen och mjukheten och den där känslan av att nästan ha en halv meter värme över sig. Glömde inte den känslan under alla dessa år, så när jag snubblade över dessa kändes det givet att det var något för mig.
Så hur är det då?
Jag skulle säga klart godkänt! Får man fluffet och höjden och trygghetskramande känslan? JA! Det får man. Det är helt klart plusset. Det är nästan svårt att bädda snyggt, för täckena är för tjocka. Men samtidigt är ju just det för tjocka vad man vill ha, så det är värt. Obs också på att om du tittar på TV i sängen får du vara beredd att trycka ner täcke med benen och justera om lite, för annars ser du inget.Är dessutom så tungt att du nog rör dig mindre på natten (tänk tyngdtäcke) och jag var i början orolig att Spöket typ skulle dö under det här täcket pga inte skulle kunna ta sig ut haha, men det har gått fint.
Ligger dunet kvar? Ja men det tycker jag att det gör. Jag vaknar aldrig med allt i fotändan eller så, så det ligger kvar förvånansvärt bra.
Är det inte för varmt? Nu är jag ju en sån som sover med varmt duntäcke året om så mig ska man inte fråga kanske. Jag tror det beror lite på hur du fördelar dunet under bäddning; jag föredrar att ha ner nertill och då är temperaturen inte varmare än mitt vanliga varmaste duntäcke. Och jag har hellre fönstret på glänt och ett svalt sovrum i vilket fall.
Nackdelar? Det är, som sagt, tungt. Inte över själva kroppen, men att bädda en säng och skaka ut dessa täcken är riktigt svårt om man nu är normalstark. Täckena bör fluffas en gång om dagen och det är en prövning. Det ska man inte sticka under stol med. Båda händerna, mjukt böjda knän, ta i från fötterna och ändå fladdrar det bara lite. Phju. Jag blir frustrerad nästan. Andra nackdelen som jag redan nämnt; det är faktiskt svårt att bädda snyggt, för det där viket högst upp går inte riktigt att få till och täckena är lika höga som själva kuddstapeln (och ni vet att jag har många kuddar, så då fattar ni hur högt). Nån har frågat om de luktar? Inte mina iallafall, de luktar ingenting. Så; tyngden, bäddfaktorn, det otympliga i att faktiskt knappt kunna bädda om man inte är minst två som hjälper till och aningen begränsad sikt hamnar väl på minus.
Så sammanfattningsvis; känner du att det är värt en säng som kanske inte är lika vacker bäddad som innan och om du gärna tränar biceps lite extra eller om ni pallar att alltid vara två som bäddar så har jag inga andra invändningar.
Det är ju en fantastisk känsla att vara mjukt och varmt omsluten, så att man inte kan se en skärm utan vissa anpassningar eller att man blir lite orolig att familjens minsta djur ska typ bli medvetslösa vänjer man sig vid.
Hoppas det hjälper er som står och väger mellan det själsliga i att vara nerbäddad i ett moln, och det rent praktiska.
(Vad som sen vinner hos just er, praktiskt eller känslan, vet ni ju bäst själva 😉 )
