Att ha säsongspremiärat Skånes Djurpark!

Livet

 

I lördags öppnade Skånes Djurpark för säsongen, vilket var perfekt!

Jag hade ju pojkarna och det finns ingenting så tacksamt som att befinna sig bland djur när de är lediga, så det bokades in direkt. Banditen följde med, och så var Jenny i Osby så hon och Ella + Alexander gjorde oss sällskap till Buses stora lycka. Han älskar ju Ella sen de var i Stockholm och han fick pussar och de satt i hotellsängen och pysslade tillsammans efter Netflixeventet.

 

 

Noah är just nu komplett besatt av TAKTOOOOOR!!!! så han fick sitt livs höjdpunkt när vi gick till Fåret Shaun-land (öppnade förra året) och visade att man faktiskt kunde å k a traktor där runt en liten bana. Ni förstår ju festen.

TAKTOOOOOR!!!! skrek han och sprang målmedvetet mot kön. TAKTOOOOOR!!!!

(Buse hade ju exakt samma fascination för traktorer i samma ålder, men han har alltid varit något mer introvert i temperamentet än sin lillebror om man säger så).

 

 

Han väntade tålmodigt för att vara snart två.

 

 

Och sen var det en mycket stilla och storögd kille som åkte traktor hela banan runt.

 

 

När han fattade att vi skulle gå av var det däremot en aningen mindre stilla pojke.

TAKTOOOOOR!!!! vrålade han förbannat och pekade med hela armen, mycket uppfordrande och bestämt. Han kommer bli en smått tyrannisk företagsledare i framtiden, den där.

Så vi hämtade Buse och så åkte vi ett varv till.

 

 

När temperamentet efter nästa avslutad traktorfärd lagt sig en aning (hej tvåårstrotsen, dig hade jag nästan glömt bort) gick vi till den lilla ladan för att pyssla. Där fanns påskägg man kunde måla och limma och klippa och pynta på egen hand, och barnen var inte sena att hänga på.

Man kan ju ta hela rundan på Skånes Djurpark men den här gången nöjde vi oss faktiskt med att hålla oss i första delen med Fåret Shaun-landet, djuren man kan klappa, lekplatserna och maten. Det är lite roligare för mindre barn än att knata runt och försöka hitta en berguv på en pinne 600 meter bort.

 

 

Fortfarande något missnöjd över bristen på traktor.

 

 

Men att få klappa är ju aldrig fel, så där stannade vi lite och njöt av de små killingarna som hoppade runt och av snälla, tunga djur under våra handflator.

Det var vår lördagsaktivitet det! Det var två trötta barn som slocknade som små ljus i bilen på vägen hem, och väl hemma hann vi inte med så mycket mer än middag, bada badkar, leka lite på rummet och läsa bok innan den lördagen var över och stillheten la sig.

Nästa säsongspremiär att längta efter? Tivoli.

Måste få in en tur till Tivoli snart.

 

Att styla en tyllkjol.

Annons, Mode - Skönhet, Samarbeten

 

Jag älskar tyllkjolar! Finns få plagg som är så roliga att klä upp eller ner som just såna.

Ni har ju sett mig i en längre modell (här finns de bilderna och den tyllkjolen finns igen på lager här) men nu ville jag testa att klä ner den kortare versionen litegrann. Det är ju jättevackert med en knäkort, fluffig tyllkjol till ett vitt linne och höga klackar eller en vit skjorta knuten vid midjan, men om man inte vill vara så sockersöt kan man ju alltid bära den med en collegetröja.

 

 

Här valde jag att visa en riktigt rolig variant från Maison Scotch i leopardmönster och med MAISON skrivet över bröstet (finns HÄR). En vansinnigt humörhöjande collegetröja om ni frågar mig, och den går ju precis lika bra att kombinera med jeans eller kostymbrallor istället för bara tyllkjol. Ganska rymlig i storlek skulle jag säga.

(Rummet är tyvärr inte mitt utan tillhör Ystad Saltsjöbad).

Och i samarbete med CountryDreams har ni 20% på a l l t till ordinarie pris med koden FRU20 till och med nu på onsdag den tolfte, om ni vill hitta er en tyllkjol till sommarens fester eller har spanat in något annat på deras sida. Hela utbudet hittar ni HÄR.

Nu; ost och kex och söndag.

I samarbete med COUNTRYDREAMS, foto Mikael Roos

 

Att ta en titt i arkivet.

Livet

Det känns lite konstigt att skriva ännu;

fredagens händelser ligger fortfarande så tätt inpå och radion här hemma är på med sitt låga sorl hela tiden, vi lyssnar och tar in och följer. Men livet ska gå vidare, måste, och då också skrivandet. Så vi gör det.

Jag tog mig en titt i arkivet för att se vad jag gjorde i april förra året. Ska vi ta en recap av april 2016?

 

  

 

Så såg det ut!

Jag var på Pigalle i Göteborg, vädret var skiftande från sol till ösregn, den stora hallen målades mäklarchic, jag var på Strandbaden i klänning, Banditen hade lugg och jag och Buse åt sushi. Jag var ute i regn, tvättade allt i soffan, gick på Melissa Horn med Nelly och drack en drink med äggvita, var på spa med Jenny och Bandit och hade den mönstrade mattan i vardagsrummet. Pojkarna fick nya badbyxor, badrummet i Drömmen påbörjades och vi hade AW på Savoy och jag hade blivit blond (missade bild på det dock). Det var en riktigt, riktigt rolig månad minns jag – massor av skratt och påhitt med kvinnorna i mitt liv och en fin start på en vår där vi skapade tillfällen att mötas och skratta så många gånger att jag fick frågan hur lever du egentligen? på bloggen. Roligt ville jag svara, men det kan man ju inte.

Idag ska pojkarna till farmor&farfar en liten stund och jag ska riva av lite jobb så att veckan blir mer harmonisk, och så ska jag försöka stilla göra-om-klådan som infunnit sig och som tycker att jag borde göra om sovrummet NU PÅ MOMANGEN. Men jag hinner inte alls nu på momangen, så idag blir det inga färginköp och inget målerikaos skapat – det får vänta någon vecka om det går. Och vi går en kort vecka till mötes som ni vet, och den avslutas på världens bästa sätt med att vi ä n t l i g e n intar Drömmen och städar ut vintern och njuter av den bästa plats jag vet.

April är så välkommen.

 

Att ta en helgjourslördag med grabbarna, dagen efter det ofattbara.

Livet

 

Ha ha – Noah ser ut som om han tappat livsgnistan totalt på de här bilderna! Men det har han inte, han bara chillar framför TV:n med lite sällskap i form av ett Spöke på glid. Det är konstigt det där, hur Spöket blivit båda pojkarnas go-to-hund. Är det kanske storleken som gör det? Hon är i ett behändigt format och delar gärna med sig av pussar och sitter gärna i famnen som sällskap när man är i soffan.

Själv försöker jag ta in nyheterna om gårdagens attack, men det går inte. Jag är så illa berörd, precis som alla andra, och slits mellan sorg för det som hänt och ödmjukhet och kärlek för hur människor på plats hanterade det genom att hjälpa till, öppna sina hem, agera. Det är en vacker sida av mänskligheten i så stark kontrast mot den fula, men även om den är vacker så önskar jag att den aldrig hade behövt komma fram – att orsaken till den aldrig hade skett.

Oavsett var i världen det händer är det lika ofattbart och mina tankar går ut till alla er som på något sätt blir berörda på riktigt nära håll av det som hänt. Till er finns det inga ord som hjälper, jag vet, men vi står bredvid er allihop – även vi som inte syns.

Men nu är det lördag och jag och pojkarna med Bandit ska ut på äventyr, i en värld som är ännu lite mer annorlunda än den var för ett dygn sen.

Ja. Ur led är allt.

 

Att säga yes to the dress!

Livet

 

Igår eftermiddag/kväll mötte jag upp Nelly och hennes mamma för att titta på några brudklänningar för andra gången. Det började närma sig beslutstid, det kändes i luften, det skulle bara provas om och testa några nya eventuella kandidater och sen kanske vi var i hamn. Eller inte.

Det är ju ett stort beslut det där med klänning. Inget man fattar lättvindigt om man är en Nelly.

 

 

Två olika brudbutiker hann vi med!

Och så pratade vi om hur det praktiskt ska gå till på deras bröllop. För jag ska både vara tärna och fotograf hade vi tänkt, och då finns det ju vissa moment som blir knepiga. Men nu gör vi som så att jag fotar förberedelser och porträtt, och så fotar någon annan vigsel och fest – och på så sätt kan jag både få föreviga och vara med på händelsen just när det sker och inte bara bakom kameran.

 

 

En sisådär tio klänningar hann vi nog med igår, men i den sista butiken klickade det till 100% tillslut (ingen av klänningarna som fanns i åtanke är med på bilderna). Nelly hittade en hon gillade till 80% och sen med lite justeringar i modell, några bitar lakan, lite hit och lite dit, lite fantasi och en smula envishet så hittade vi på Klänningen med stort K – och det blev så RÄTT! Det blev h e n n e s klänning, den som hon bär och som inte bär henne. Man måste ju inte ha alla klänningar precis som de hänger på galgen, mycket finns ju faktiskt att göra om man gillar den fast har ”men den skulle vara perfekt om…” med i meningen. En viss irritation i butiken möjligtvis uppstod hos säljaren efter jag eventuellt haft en ganska rak kommunikation gällande en grej (min totala oförståelse för att typ 2% av utbudet finns något annat än en fransk 36:a och hur i helskotta någon med större storlek än det ska kunna få en hum om hur den eller den modellen skulle fungera, och varför man envisas med att de större storlekarna ska se ut på ett visst sätt – som om alla över storlek 36 bara kan tänka sig att bära en viss typ av draperad klänning och inget annat, och butikernas ovilja att ens f ö r s ö k a med någon annan modell trots att man uttrycker att det är just en sån man letar efter) men sånt får man ta. Det blev ju bra tillslut, och det är ju det viktigaste. Och butiken fick sålt en klänning.

 

 

Sen åt vi sushi! Det bör man göra när man väntar på tåg.

Och så kramades vi hejdå och jag satte mig på tåget hem och planerade möhippa inne i huvudet, och DEN ser jag fram emot så det bara skvätter om det. Tänk; att hon ska gifta dig. Min Nelly.

Och idag är det alltså fredag och vet ni? Den lugnaste dagen jag har haft på en evighet. Och det är SÅ skönt, ska ta tag i det som kommit lite efter fast göra det i ett behagligt tempo, sen ska jag provköra en bil (nog hittat en modell jag gillar tillslut) och så ska helgen förberedas. Mannen har helgjour så det blir bara jag och pojkarna, och jag har en rolig aktivitet inplanerad som jag vet att de kommer älska.

Så fin fredag på er vänner!

F R E D A G!

Är det inte underbart, så säg?!