Hon hade en brun säng i sovrummet; en med stolpar som smalnade av vid toppen och frasiga täcken. Och en byrå där parfymerna stod på rad och där pärlhalsbanden hängde över spegeln och var lockande för flickfingrar. Jag fick alltid sova där, i hennes säng, när jag sov över. Själv sov hon på en tältsäng i köket – även när jag blev vuxen och insisterade på att det kunde ju likaväl jag göra, så kunde hon få ligga skönt. Men nej, hon skulle sova i köket och när jag vaknade så kunde jag höra radion där utifrån och då hade hon varit vaken i timmar och kokat kaffe, satt vid köksbordet i morgonrock och med håret i flortunna lockar över huvudet när hon sa godmorgon.

Jag ritade av henne en gång minns jag, på barns vis – ärligt och spretigt med varje linje i ansiktet nertecknat. Linjerna runt läpparna, linjerna från näsvingarna till mungipan, linjerna mellan ögonbrynen. Hon såg lite arg ut på min teckning, inte alls så som hon såg ut när hon talade eller såg på mig, men det var hennes ansikte avslappnat – så som det såg ut när hon glömde bort att man tittade, som när hon läste tidningen eller stekte kyckling där vid spisen strax bredvid fönstret. Även om jag idag inte minns hennes ansikte knivskarpt så minns jag hennes ansikte i teckningen som om det var igår, och hur hon hade svårt att hålla sig från att le när hon fick den. Jag minns att mamma skrattade också, alla som såg den skrattade och blinkade åt varann eftersom de såg det där man själv inte ser när man är runt tio och bara ritar det man älskar. Den där teckningen, på en arg mormor, hängde på hennes kylskåp sen i evigheters evighet. Kanske ända tills hon flyttades ut för att leva, och dö, någon annanstans.

Hon hade en garderob man kunde gå in i. Den doftade mormor; som små påsar med doftkulor blandat med Nivea och gamla minnen. Där fanns hyllor från golv till tak med boxar fulla av skatter och längst fram hängde rader av klänningar tungt från träpinnarna och åt höger hängde skoförvaringen i tyg med fickor för varje par sko och jag fick prova vad än jag ville. Så jag klädde mig i skimrande femtiotalsklänningar, röda kreationer och för stora skor och stod sen vajande framför spegeln och beundrade mig själv tills jag var färdig och hängde tillbaka allt i o-ordning. Men det gjorde ingenting, ingenting gjorde något. Hon älskade mig. Varje dag och oavsett.

I hennes sovrum fanns en säng i brunt trä, och med stolpar som smalnade av på toppen. Där fick jag sova alla nätter jag ville, och när jag vaknade hördes radion från köket där hon satt och läste tidningen i sin morgonrock.

 

Åh, i helgen såg jag om en av mina absoluta favoritfilmer ever – Glasblåsarns Barn!

En så himla, himla vacker familjefilm som kom nån gång i slutet av nittiotalet och som trollband mig redan då. Miljöerna är hänförande, fotot magiskt och skådespelarna är bara fantastiska! Finns så mycket olika bottnar i den här, och jag älskar Härskaren som så gärna vill få ett tack från Härskarinnan, Glasblåsarn vars barn blir bortförda och som efter det bara kan blåsa tårar och Nana som är det onda mot Flaxa Mildväders goda. Lite läskig men går bra att se i vuxet sällskap (är från 7 år som de flesta andra).

Finns på CMore, det var det enda stället jag hittade den på, men går säkert att hyra också.

Se den! Så drömmig att man blir lite tokig.

 

 

Bokrea!

Som nu för tiden inte alls är lika hetsigt för mig som det var nån gång pre barnen, men vi har ju faktiskt en fin liten bokaffär här i Ystad så jag passade på att smita in med Noah häromdagen och botanisera lite bland barnböckerna. Vi läser ju en hel del för pojkarna som ni vet, så en uppdatering av boksamlingen var på sin plats.

Ska vi se vad jag köpte? Tyvärr var inte alla på rea, det var ganska lite som var på rea i barnbokshörnan, men en del av dom blev billigare iallafall.

 

 

Det blev 4 böcker till Noah och 4 böcker till Leo!

 

 

Till Leo köpte jag den här karamellen, just för att den hade en så gullig titel och så knasiga bilder.

 

 

Älskar när hela boken liksom är en upplevelse.

 

 

Och så blev det tre stycken andra till Leo, som vi aldrig läst något från sen tidigare. Nelly Rapp köpte jag två stycken av för de tror jag att han kan tycka mycket om bara genom att ha skummat baksidan, och så blev det en som heter ”Kapten Kalsong Och Den Stora Toalett-attacken” och det hör man ju bara på namnet att den kommer gå hem.

Tyvärr har jag inte läst alla för honom ännu så jag kan inte ge en recension, men vi har startat med Kapten Kalsong och den är tydligen mycket festlig.

 

 

Noah gillar nästan bara en typ av böcker – såna med ljud. Såna ÄLSKAR han och tröttnar liksom aldrig.

 

 

Det ska vara både såna man klappar på (klappar man på pälsen säger katten mjau, mycket kul) och såna man ska hitta den lilla ploppen att trycka på för att få ljud.

 

 

APPA! gastar han och trycker. Och så låter apan. Det där kan vi göra hela dagen om det är så.

 

 

Och gärna böcker med musik i. Det här är en med musik från olika delar av världen.

Det här är Peru, läser man. Såhär låter det i mammas huvud. 

Så trycker han på knappen och så blir det en ganska hetsig ringedingedinglingling-slinga som knappt tar en paus. Och så vänder man blad och kommer till Polynesien:

Och såhär låter det i pappas huvud 

och så spelas en mycket manjana, sömnig melodi med havsbrus och lite plingplong och en val eller så.

Ja, lite sånt roar vi oss med här hemma förstår ni. Men nya böcker! Det är alltid tacksamt.