Jamen vi måste väl titta lite på hur det var i Höganäs i lördags, eller hur?

Jag har kommit efter nån dag här känner jag, men så blir det ibland. Hoppas ni kan hänga med i svängarna ändå trots att det släpar lite. Vi bestämde oss alltså i lördags för att ta Höganäs istället för Helsingör; jag ville så gärna se Magasin 36 igen och Butiken och allt det där andra ni vet som ger så mycket inspiration att man bara dånar. Så vi åkte dit och jag fick strosa runt i lokalerna och bara humma av njutning.

Gud vilken tur egentligen att inget sånt här finns i Ystad. Jag skulle ju alltid vara där. Som en lite läskig stalker som smyger bland hyllorna och klappar på saker och blinkar åt de som arbetar.

 

 

Där fanns som sagt massor av inspiration. Och så hade det blivit mycket större sen sist, med fler butiker i lokalen som inte fanns där förr! Jättekul. Mannen blev med skor i en butik bland annat, och jag blev med hatt. Hatt är tydligen min grej nu. Hatt och kjol.

 

 

Och Cirkusfabriken finns ju där!

Så himla, himla fina saker att man blir lite tokig.

 

 

Noah fick en Maileg-ren att krama. Hyfsat nöjd kille.

 

 

Och min drömlampa alla kategorier hänger ju där i Butiken, en våning upp.

Tänker er denna alltså. Åh-hå.

 

 

Sen gick vi till Garagebar och käkade hamburgare för det har jag lärt mig på bloggar att man ska göra. Det var mycket korrekt att lära sig detta för herreguuuuuuud vad goda hamburgare! Och sötpotatispommes. Sötpotatispommes med chipotlemayo kan jag nästan slå ner någon för tror jag, om jag är tillräckligt hungrig.

 

 

Omnomnom.

 

 

Och så hundra bilder på Noah för att han är det gölligaste som finns.

 

 

Sen åkte vi hit!

Ja, igen.

Men det var liksom på vägen hem och jag hade tänkt på en sak där inifrån hela natten mer eller mindre, så jag var tvungen att komma tillbaka för att se om den var lika fin dagen efter (det var den).

 

 

Som ett litet mecka av vackra saker…

 

 

Och en påse senare satt vi återigen i bilen på väg hem, nöjda och glada och väldigt mätta på sötpotatispommes.

Det var sammantaget ett vansinnigt fint dygn;

ett sånt man måste unna sig kanske en gång per år för att inte bli lite koko av jobb och vardag och rutiner och gråbruna åkrar utan snö.

Det här lever jag på länge.