Det är fasiken inte lätt att hitta BH som sitter skönt och passar – men det går!

Bara man vet sin kupa och sitt omfång och vilken modell som funkar. Jag vet vid det här laget att jag har 70D och att det absolut inte går med några djupt skurna push up-mojänger; jag må ha en D men det finns liksom ingenting där, så allt som trycker från sidan skapar bara rynkor. Jag behöver stöd underifrån, inte så mycket vaddering och så breda axelband gärna för att fördela tyngden.

Den här gången hittade jag tre set underkläder från Cellbes som funkade super (fanns i min storlek! – sjukt sällan, jag hittar inte 70D i de vanliga kedjorna) och satt bekvämt och gjorde precis vad de skulle.

Denna kul leopardhistoria gillade jag!

Finns HÄR och jag valde höga svart trosor till (i fyrpack, bästa) som man kan hitta HÄR.

En lite festligare, aningen mer vadderad BH som går till samma trosa – hittas HÄR.

Och så en vackert blå i spets med matchande trosa; bh:n hittas HÄR och trosan HÄR.

Och snart är det oktober som ni vet så strunta för guds skull inte i er mammografi! Jag började kallas förra året och tänker gå slaviskt; allt man kan göra för att undersöka sina bröst gör jag; försöker känna själv i duschen, och nu med mammografin är det ännu ett steg. Ni som minns; jag hade ju en knöl i bröstet efter Leo föddes och blev inkallad för biopsi och allt det där, och hade några dagar i fullkomlig skräck över att vara sjuk. Visade sig att det var en ofarlig knöl, men innan jag visste? Mardröm. När de kallade mig för återbesök efter biopsin kommit in så var det ett sterilt brev med tid till överläkaren i onkologi ca tre veckor efter – och det säger ju sig själv att när man får det så är man ÖVERTYGAD om att något är fel? Men om det trodde att jag skulle vänta i tre veckor på nåt besked så trodde de helt fel; jag staplade upp på sjukhuset på måndagen (brevet kom på fredagen) och talade lugnt om att jag tänkte sitta här i väntrummet tills någon var ledig och kunde ge mig mitt besked, för inte fan tänkte jag gå tre veckor i total ångest. De försökte förvirrat förklara att ”det är inte så det går till” men det sket jag fullkomligt i och parkerade mig i väntrummet med en bok tills en läkare förbarmade sig över mig, ledde mig in i ett rum och meddelade att det var inget farligt alls – jag blev bara återkallad för att de KUNDE ta bort knölen om den störde mig.

Jisses alltså. Snacka om att skrämma livet ur folk i onödan.

Men iallafall; snälla gå på era kontroller, undersök era bröst. Och ta er tiden att hitta underkläder som passar och som ni trivs i – det gör en så enorm skillnad för hur kläder sitter och för hur man känner sig <3

I reklamsamarbete med CELLBES