Ett säkert kort att det börjar bli säsongsskifte?

NESTINGHYSTERIN!

Jag får den varje år; så snart man börjar bara ana en uns av höst i luften går jag in i inredningsläget och vill börja hamstra mjuka, varma, tröstande, kramande saker. Det är liksom mitt sätt att överleva en höst och en vinter; att se till att hemmet är så omhändertagande som möjligt så att när man kommer hem från kylan och regnet och slasket och mörkret ska det vara som att få en kram. Det ska vara varmt och dofta gott och vara mjukt och inget som stör på nåt vis.

Så jag har redan startat. Hittade snäckformade sammaetskuddar till Noah som jag vet han kommer älska och som ser ljuvligt sköna ut att sitta mot, gjorde en imponerande beställning av doftpinnar (så det doftar alltid utan att man behöver tända ljus) och har ett sug efter lampor med mjukt ljus, fluffiga plädar, konstiga karaffer (som aldrig kommer användas men som är vackra och därför fyller ett annat syfte) och så såklart: sköna sängkläder! Sängen är ju där man samlas liksom, den måste vara fluffig och len och inbjudande. Tror fortfarande mitt livs bästa köp var Carpe Diem-sängen, och så allt dun från Duxiana. Så många år senare är de fortfarande i toppskick och håller mig varm och mjuk. Så en stor investering då – men jag menar sängen har nu hängt med sen 2005 typ och kuddarna och täckena måste ju vara 5 år iallafall? Så ändå värt. SÅ värt.

Så – låt nestingen börja! När hösten kliver in ska jag vara redo.

Bring it on bara.

 

 

Okej, så först: ledsen att jag inte hann titta in mer i veckan – jag var i Köpenhamn onsdag till fredag och igår var det fullt ös med pojkarna – MEN nu är jag här.

Och för det andra; fråga mig inte hur det gick till men ja – vi har blivit med kanin. Så kan det tydligen gå. Och jag måste säga att jag är sjukt förvånad över hur fel jag hade om kaniner? Jag var liksom i tron att en kanin var lite som ett marsvin – ni vet; sitter i en bur och tillför inte så mycket liksom. Har haft noll sug efter det. Men pojkarna har ju velat ha kanin i en evighet (och katt – men där går gränsen) och hux flux hade vi en fransk vädur vid namn Babba.

Visade sig att franska vädurar inte bara var stora nog för hundarna att tappa jaktinstinkten (och framförallt rör sig Babba sjukt långsamt, tror det är det som gör att de skiter i henne) utan även helt fantastiska?! Det var ju som att få en hund till? Babba lajvade lös hemma, sov i sängen, satt på mina ben när jag spelade Playstation, blev pussad av Spöket och tog hela familjen med storm.

Så att ….

 

 

Det blev en till!

Hahahahaha vi är inte kloka, men ja det blev en till. Främst för att kaniner helst ska ha sällskap men också för att jag personligen blev så hooked i Babba och hur jävla cool hon är att jag kunde tänka mig en sisådär fyra fem till om det var så. Så nu har vi även Batman (och jag kan fortfarande tänka mig minst två till).

Men ja; två kaniner. Lösa. Bland hundar. Nemas problemas visade det sig och framförallt så sjukt häftigt att se hur en k a n i n kan vara som en hund? Fransk vädur blir ju stora, dessa är födda i april så bara små ännu, men om ett år lär det vara två klunsar a 7 kilo som lufsar runt och äter oss ur huset.

Babba är fortfarande mest tam men Batman är på god väg (han blir väldigt gärna klappad men helst inte lyft) och pojkarna är ÖVERLYCKLIGA. Mannen? Alltså, han är ju så van nu och jag frågade väl inte direkt om lov men även han får tillstå att jo de är ju ganska kul de där två kringlufsande typerna.Så det blir fint det här.

Kaniner!

Två än så länge. Vem vet hur många vi har om en vecka, haha.