Men just! Det har jag ju helt glömt att berätta!

För någon vecka sen ville jag bjuda tillbaka till Nelly som tagit mig på Melissa Horn och drinkar och allt det där, och så tipsade Camilla mig om att Amanda Bergman skulle spela på Mejeriet i Lund. Ni vet Amanda! Tjejen jag tjatat om sen hon var Hajen och jag ville bjuda henne på muffins, så i typ 100 år.

Så jag bokade biljetter och bjöd ut Nelly på dejt. Hon sa ja, tack och lov.

 
 

 
 

Jag har noll koll på restaurangutbudet i Lund men visste att jag ville ha antingen libanesiskt eller typ tapas, så jag googlade lite och hittade Pintxos. Och tur var väl det! Himla trevligt ställe. Vår kille hette Anders och såg ut som en Steffo som cyklat en himla massa på en såndär snabb cykel män i femtioårsåldern skaffar sig när de krisar.

 
 

 
 

Det var fin inredning.

 
 

 
 

Nelly studerade och analyserade drinklistan med ett styvt pekfinger i luften.

 
 

 
 

Och så fick man beställa via små kryssa-i-lappar, ungefär som när man var liten och fick färglägga teckningar på mat man ville ha. Mycket trevligt initiativ! Jag älskar att få in många små rätter och så kan man liksom dela.

 
 

 
 

Ja, det blev såklart en hel del av det gamla vanliga; pommes (fast tryffelpommes, förstå vad gott) med tryffelmayo och aioli och nån annan sås. Och så lite polenta och räkor och gud vet vad. Vansinnigt gott!

 
 

Och sen fick vi skynda, skynda och ta en taxi för Amanda skulle börja spela och i kön till Mejeriet fick jag a) visa leg (yay!) och b) visa min väska (what?). Där fick jag reda på att nån systemkamera minsann inte var tillåtet om man inte frågat nån Jakob om pressleg veckor innan vilket jag såklart inte gjort, så något snopen fick jag hänga in min kamera i garderoben.

 
 

 
 

Men mobil gick bra? Så jag tog en bild ändå, mest för att.

Så nu har jag hört Amanda Bergman live för första gången och hon är lika magisk på riktigt som hon är på youtube eller iTunes eller var man nu än väljer att lyssna på henne. Så får ni en chans; se henne! Men glöm för guds skull inte att fråga Jakob om lov att fota först.

Bäst så.

 

 

 
 

Igår tog jag och mannen barnen och packade in dom i bilen för att åka till Helvetes-hålet.

Helvetes-hålet = Leos Lekland. Vansinnigt roligt för barn men en av de där sakerna man BARA gör av en enorm kärlek för sina barn om ni frågar mig (som när man möts av tre stora spyor i entrén och kaskadkräkaren i fråga bara torkas av lite snabbt med en servett och sen skickas in att leka igen, huuuu alltså – jag punktmarkerade den lille personen resten av vistelsen för nån magsjuka vill jag inte ha hem). Ni vet, det är högljutt och färgglatt och trångt och när man studsar studsmatta med sin avkomma är man ganska säker på att en del av livmodern lossnar där inne och rasslar runt.

(Det värsta är dock lekparker – att stå i termobrallor i duggregn och glo på när ens barn klättrar i nån klätterställning, ursäkta men det kan nog vara världens tråkigaste sysselsättning någonsin).

Men! Barnen älskar det. Och då kan jag också älska Leos Lekland litegrann. Inte lika mycket som Tivoli eller andra, på riktigt roliga saker, men ändå.

 
 

 
 

Så vi gjorde allt det där som dom älskar;

åkte rutschkana och hängde i bollhav och byggde med stora klossar och studsade med studsmatta. Det var Noahs första rutschkana och den gröna var hysteriskt rolig tyckte han – problemet var bara att den var inte så särskilt anpassad för 36-åringar med föredetta brutna svanskotor eftersom det inte blev nåt schysst glid ner som på de andra, utan man lämnades till fritt fall på 2 decimeter ner i såndär hård skumgummimatta ni vet, så den åkte jag bara en gång sen fick mannen ta över. Han har lite mer cushion in the bosom så att säga.

 
 

 
 

Yes, det var vår gårdag det!

Och idag ska jag till Malmö igen och jobba, och för en gångs skull ser det faktiskt ut som om vädret är på gott humör med klarblå himmel och strålande sol, så jag hoppas det håller i sig. Och på onsdag åker jag iväg på VÄRLDENS roligaste foto-uppdrag, men det får vi ta lite mer om sen (klassisk blogg-cliffhanger wau wau wau) för jag måste hitta något att klä på mig och sen ta bilen till stationen för att hinna till Centralen i lagom tid för dagens första möte.

Ha en fin måndag, vänner!

Och var rädda om varann.