Nä, stackars Haggis har fortfarande ont så nu blir det Malmö idag istället med en förhoppning om inte alltför lång väntetid på akuten. Ja, ja. Huvudsaken är att hon blir bra.

Här hemma väntar vi på S och delarna till min nya lampa till köket (ovanför fönstret ska den vara, de över bordet ska vara kvar), jag beundrar ännu köksgolvet och försöker planera tiden så att vi kommer iväg till Malmö och tillbaka till att företagsposten kommer så jag inte missar den leveransen vilket vore inte så himla lajbans då jag väntar på saker som ska fotograferas och det brukar komma i otympliga paket som är svåra att hämta ut själv.

Men då blir det en sån tisdag idag alltså,

med hundortopedsbesök, företagspostväntan och en handyman-byggd kökslampa.

Funkar ju, det också.

Åh, det är synd om stackars Haggis!

Stackars, stackars Haggis har lyckats göra något med sin högra bog ute i trädgården idag och kom in alldeles förskräckligt ynklig och lät hela familjen veta att det var K A T A S T R O F och fullkomligt O U T H Ä R D L I G T det hon hade drabbats av. Det syns inte ett spår, men när man är fyra månader och inte riktigt har koll på kroppen kan man ju göra kullerbyttor, råka krascha in i träd eller bara svänga för fort så man går omkull utan någon särskild orsak alls egentligen, mer än att man har otur.

Men även om inget syntes så var hon som sagt tydlig med att det gjorde O N T med stora bokstäver, och det får man ju ta på allvar, även om Haggis nog är den mest dramatiska varelse jag någonsin stött på (ärligt talat värre än Tooka) och det därför är lite svårt att avgöra exakt hur illa det egentligen är – ibland kan hon nämligen komma störtande ut i köket och skrika så högt och intensivt att man är säker på att hon ska dö, och det enda som har hänt är att Tant visat tänderna för henne och morrat lite. Så hennes känsla för dramatik är, som sagt, ganska väl utarbetad.

Men vi åkte till veterinären iallafall, såklart, och fick henne genomklämd och fick smärtstillande att hämta ut och det är med största säkerhet konstaterat att ingenting är brutet, så mycket vet vi. Med största sannolikhet är det något med mjukdelarna; det kan vara leder eller muskler, och förmodligen kommer hon att vila bort det ganska snart. Men om hon inte blir bättre blir det Malmö och ortopeden, för det är lite extra känsligt det där med raser som ska bli så stora om det nu är så att hon lyckats skada nåt ledband eller haft så mycket otur att nåt annat är trasigt.

Men ja; nu ligger hon på golvet där vi bäddat med fårfäll, en kofta som luktar mig och en mycket fluffig kudde att vila huvudet på, och så hoppas vi att hon känner sig mycket bättre redan imorgon.

Man vill ju inte att dom ska ha ont, dom små liven. Inte en sekund mer än nödvändigt.