Igår var alltså jag och Jenny på Stockholm Furniture & Light Fair och njöt av belysning, vackra möbler och finurliga lösningar. Vi gick igenom en hel del montrar, som den ovan som tillhör EGLO, och där det fanns verkligen något för alla och där jag fick chans att öva på min Paradise Hotel-norska med en norsk tjej, och där urgulliga Veronica (en kvinna som man väl får säga att jag mött tack vare bloggen) visade oss runt och berättade om de olika stilarna och vad som var på gång. Samtidigt åt vi så mycket Dumle att vi knappt kunde prata.

Det är gott med Dumle.

 
 

 
 

Där är vi, Jenny och jag!

Jag kände mig fasligt tjusig dagen till ära i mina vida svarta brallor och min stickade, korta Malene Birger-tröja, men jag blev likt förbannat stannad i säkerhetskontrollen både upp och ner. Det senaste året eller så måste det vara något kring mig som signalerar ”Varning! Knark-mula coming through” för dom kan kalla det hur slumpmässigt dom vill; stannas jag 10 resor av tio är det inte längre någon slump.

 
 

 
 

Vi gick omkring i de olika hallarna och i vissa haller slogs jag av hur OTROLIGT otrendig jag är. Jag fattar ingenting av hälften av konstellationerna, och som ni vet så är jag ju inte en ”klassisk designtjej” som gillar Poul Henningsen och sådär, så det fanns hallar med saker jag absolut ville ta med hem nu på en gång (som i Riviera Maison-montern på bilden ovan, åh om man hade ett hus vid havet alltså) och så fanns det hallar med montrar som jag inte alls förstod någonting av mer än att jag är otrendig och att det är okej. Så kul att design verkligen tilltalar alla så olika, och att det även på en liten yta, alltid går att hitta något som man själv älskar.

 
 

 
 

En soffa till!

Dööööör av den här soffan. Dör. En svängd sak i perfekt blå sammet, som man bara ville smeka. Från Betong-Akademin (han gjorde även betongbord).

 
 

 
 

Vi köpte in vackra mattor (så vackra mattor) och så mysiga badrumsmattor med dundermjukt morgonfluff och till ett pris som gör att man faktiskt vågar stå på dom också.

 
 

 
 

Alltså, kan vi prata lite om dom här byxorna?

Ä l s k a r dom här byxorna, därav ännu en bild. Det är så svårt att fota ett helsvart plagg så man förstår storheten i det, men dessa fick jag av Jenny för hon tyckte att dom var som hon sa det ”typiska Emma-byxor” och de är de perfekta svarta, vida byxorna. Jag är ju som bekant bara 163, så jag drog helt enkelt upp dom till naveln ungefär och vips så hade jag ett par schyssta, höga, dressade brallor som jag kunde ha till låg klack UTAN att dom släpade i marken efter mig.

(Byxorna finns här, och jag har en stolek mindre än min vanliga).

 
 

 
 

Vi tittade på hängande lampor, stående lampor, väggmonterade lampor, ute-lampor och badrumslampor. Allt fanns. Varvat med möbler då såklart och tyger och fårfällar och annat som man nu kan tänkas går inom ”Furniture & Light”. Så var vi förbi en monter och träffade Erika som jag gick i hög- och mellanstadiet med och då alltså inte sett på sisådär 21 år. Helt galet när man ser någon för första gången på 21 år och ändå ser dom på nåt sätt likadana ut, och rör sig på samma sätt och har samma uttryck i ögonen.

 
 

 
 

Och sen åkte Jenny mot tåget och jag mot flyget, för sen var det dags att ta sig hem igen!

Det var en himla massa förseningar tack vare snön, men ner kom jag i Malmö iallafall och det var en mycket trött och nöjd jag som stupade i säng runt elva igår efter ännu några timmar på mässa.

Ännu mer inspiration rikare, och det tackar man alltid för.