Nu har vi alltså fått nycklarna och hantverkarna har satt igång, de började i fredags.
Vi träffades där ute i huset direkt efter mäklarmötet för att gå igenom vad som behövde göras och ge dom en uppsättning nycklar så att dom kan arbeta ostört. Det är ju ganska kort tid kvar tills vi flyttar in, och ganska många rum som jag behöver hjälp med att måla. Hur långt dom har hunnit har jag inte sett ännu men hoppas kunna köra dit ikväll för att kika.
Och oj vad det skär i kroppen att inte kunna göra det själv! Jag har en sån enorm lust att ta penseln och bara sätta igång, men jag vet också att det inte går. Mina fogar skulle protestera så mycket att det helt enkelt inte är värt det. Jag får helt enkelt acceptera att jag är för gravid och att det är okej att ta emot hjälp och att det kommer finnas många rum kvar för mig att måla sen i vilket fall. Trots att det tar emot.
Vi hade packat med oss lite saker redan i torsdags; sånt som är otympligt att ha i kartonger eller helt enkelt för ömtåligt att skicka med flyttlass. Som lampskärmar och skötbäddar och amningskuddar och gud vet allt.
Och jag hade kameran med mig såklart, men tyvärr med helt fel objektiv egentligen för att fotografera interiör – jag har mitt fasta 50 mm 1,2 på sen länge eftersom det är det jag använder absolut mest, men när det ska fotas rum behövs det ett zoomobjektiv och det har jag packat ner nånstans och kan inte hitta. Det är därför det inte blir några översiktsbilder här.
Ja, ja. Det får gå bra så länge. Det andra objektivet hittar jag nog i sinom tid.
Här ser ni mer från badrummet på nedre plan!
Ett romantiskt handfat…
… och tassbadkar, såklart.
Och där är jag också! Med albatrosstuttar och allt. Hej hej. Och så hade jag tagit med mig världens bästa doftstickor och ställde ut, så att det redan skulle dofta hemma nästa gång vi kom.
(I badrummet brukar jag ha det här, det doftar verkligen ros. I sovrummet brukar det här passa).
Och efter att ha gått igenom rum för rum med hantverkarna och funderat på vad som egentligen skulle hinnas med i första rundan, så var det dags att åka ifrån igen. Så himla typiskt. Jag vill ju inte alls åka ifrån; jag vill ju vara där ute mest hela tiden och bjuda killarna på kaffe och se på hur färg rollas ut på golven och kämpa med impulsen att rycka åt mig en borste och börja själv. Jag vill liksom bo där nu, vänta på saker och ta emot leveranser och fundera på hur allting ska stå.
Boa in mig, känna mig hemma.
Men; en sak i taget – jag vet. Nu har det iallafall startat.
