Att ha en fotomodell hemma.

Livet

 
 

AT2B9339

 
 
 

Det där Spöket, alltså.

Precis som Tant & Tooka är hon så himla uttrycksfull, och är så tacksam att fotografera. Förutom att hon är i rörelse mest hela tiden och att det är snudd på omöjligt att hänga med, då. Men det är smällar man gärna tar för att försöka föreviga den där blicken.

 
 
 

AT2B9357

 
 
 

En så otroligt feminin hund, inte sant?

 
 
 

AT2B9356

 
 

AT2B9351

 
 
 

Och när hon gör det där; slätar ut hela ansiktet och ploppar ut ögonen lite extra i snälla ta hand om mig jag är så liten-rollen är det omöjligt att inte smälta. Hon spelar den så bra, offerrollen, och man kommer på sig själv med att säga naaaw! och låta henne komma undan med i princip vad som helst.

Detta lilla Spöke. Omöjlig att inte älska.

 
 

cherry

Att ha fått tjuvkika.

Livet

 
 

 
 
 

Jag älskar Berg & Meltzer, och blev därför själaglad när jag fick ett mail av Kanal 5 som frågade om jag ville se episod ett lite före att det kommer ut. Klart jag ville! Den här gången är det Berg & Meltzer i Europa och jag kan lova att ni som är fan av de där två damerna inte kommer att bli besvikna. Det är samma dialog, samma kemi dom emellan och samma härliga känsla som får en själv att önska att man kunde ta en bil och dra runt i Europa med sina tjejkompisar och bara följa med i allt som händer och korsar ens väg.

Den här säsongen är det Frankrike, Tyskland, England, Spanien, Grekland och Italien som får besök. I första episoden åker dom till Frankrike och träffar bland annat uppfinnaren Rollerman. Hysteriskt bra.

Så – ni som är Berg & Meltzer-fans! På torsdag klockan 21:00 på Kanal 5 smäller det.

Var beredda.

 

Inlägg i samarbete med kanal5.

 
 

cherry

Att få säga hej till någon så efterlängtad.

Livet, Preggo igen

 
 
AT2B9305
 
 

 

Igår fick vi något så lyxigt som en eftermiddagsdejt, mannen och jag.

Medan Buse åkte och såg på Vellingeblommans påskutställning med farmor och farfar så åkte vi in till stan för någon timmes strosande och väntan på ultraljud. Och mat, såklart. Det blev Vapiano eftersom jag var i stor nöd efter just kolhydrater, gärna kolhydrater tillsammans med någon form av grädde.

Nom nom nom.

 
 
 

AT2B9307

 
 
 

Så där satt vi, han och jag.

Min allra finaste. Och försökte ta in att vi faktiskt är på väg att få ännu en i familjen. Det är lite konstigt det där, med hur overkligt det känns trots att jag är gigantisk och känner hur en bebis bökar runt där inne. Med Buse kunde vi ju inte fatta vad som var på väg eftersom vi aldrig hade upplevt det innan; men den här gången så vet vi ju liksom hur det är men kan ändå inte känna att det är på riktigt på något vis. Rent logiskt så absolut, men på andra plan?

Nej. Fattar det inte.

 
 
 

AT2B9309

 
 

AT2B9308

 
 
 

Jag fick morotskaka också. Ni förstår ju lyckan.

Och efter att ha ätit morotskaka var det dags att ta sig till ultraljudet. Jag var så himla spänd för det känns som en evighet sen vi kikade in sist, vilket det på sätt och vis var. Vecka 18 ungefär va? Om jag inte minns fel. Och nu är jag i vecka 33 med sex veckor kvar till att dom ska skrubba mig och plocka ut honom, och den där overklighetskänslan vet jag försvann en aning i kanterna när jag väntade Buse och vi fick se honom sådär på slutet av graviditeten.

 
 
 

Bebis_13

 
 
 

Och där!

En alldeles perfekt, sömnig liten kille med mängder av hår där inne som sin storebror och med min överläpp.

Det är ju så att hjärtat stannar.

Vi var inte alls inställda på att få se honom i 3D eftersom det oftast är snudd på omöjligt i den här veckan, men han gick att se då och då när han behagade flytta händerna från ansiktet och jag är helt upp-och-ner i själen av bilderna. Han ser ju alldeles fantastisk ut där inne, med mycket drag från Buse (särskilt när man lägger deras 3D-bilder bredvid varann) men ändå en helt egen liten individ med rundad näsa, små fingrar och guppande små fötter under mina revben. Han tar upp i princip all plats nu; har huvudet neråt så han har lagt sig rätt och med fötterna under mina revben och rumpan ut på min vänstra sida, precis där jag allt som oftast kan känna honom trycka ut något rundat när han känner för det. Och där Buse var en stor bebis i början (vägde över 2 kilo i vecka 31 och kallades 12% över medel) så är den här aningen mindre men helt inom normalkurvan; cirka 1,9 kilo och förväntas landa på ungefär 3,4 kilo när det är dags.

Så vilken jäkla söndag vi fick!

Hej hej du vackra lilla bebis. Om du bara visste vad du är efterlängtad.

 
 

cherry

 

Att ha en lagom helgaktivitet.

Livet, Preggo igen

 
 
AT2B9237
 
 
 

Gud, jag vet inte om det bara är jag – men den här delen av graviditeten finns det egentligen bara en enda sak i hela världen som jag vill göra; och det är att ligga på sidan i sängen med en kudde mellan benen. Och äta. Om det var möjligt skulle jag spendera dygnets alla timmar precis så, för jag är så vansinnigt jäkla trött i kroppen och så konstant sömnig på något vis att det är det enda jag längtar efter.

Men man måste ju ut i luften lite också. Att bara ligga i sängen och moffa praliner är inte så glamoröst i långa loppet.

 
 
 

AT2B9250

 
 
 

Så igår begav vi oss ut på stan för en biodejt med Buse!

Då får man iallafall sitta ner och äta, vilket är snäppet under att ligga ner och äta men fortfarande inom någotsånär samma kategori.

 
 
 

AT2B9256

 
 
 

Buse var pepp i vanlig ordning.

Vi såg Pricken & Fläcken. Inte särskilt rafflande för dom vuxna, men mycket uppskattat av de små i salongen. Jag tyckte att det var lite 70tals-lsd-svt-kultur-vibbar på en del av episoderna (som när ett hus kommer gående på hönsben och värper ägg som det kläcks paljettskor ur – då vet man att någon inte mår riktigt bra) och jag sneglade bekymrat på Buse för att se om detta verkligen inte traumatiserade honom så som Ika i Rutan traumatiserade mig när jag var barn.

Men nej. Han verkar stabil fortfarande.

 
 
 

AT2B9260

 
 
 

Och innan vi åkte hem så stannade vi till i blomsteraffären där jag bunkrade upp med pastelliga tulpaner, lite magnoliakvistar som resten av bloggvärlden samt en jätteblomma i puderrosa nyans som jag inte har en aning om vad den heter men som såg så himla fin ut att den numera bor i vår hall och passar alldeles utmärkt där.

Japp, det var väl det. Gårdagen.

En massa popcorn (eller ploppkorn som Buse säger), lite kulturbio med hönsbenshus och så en famn med växter med sig hem.

En alldeles lagom helgaktivitet, tycker jag.

 

stickad kofta – här, mjuk oversized tshirt – här, preggojeans från Busetiden, sjal – malene birger och skor gamla primeboots.

 
 
cherry

 

Att vakna till morgonsol.

Lutande Huset, Preggo igen

 
 

AT2B9299

 
 
 

Åh vilket söndagsväder det verkar bli!

Jag vaknade till det här morgonljuset lite efter sju – varmt och fläckigt av solen som var på väg upp och jag kunde inte förstå att klockan inte var mer. Vi har verkligen kommit dit nu, till när ljuset är tillbaka tidigt på mornarna och inte överger oss redan vid fyra.

Så. Himla. Underbart.

 
 
 

AT2B9290

 
 

AT2B9303

 
 
 

Våra sovrumsfönster, och fåtöljen som håller ett virrvarr av överkast när dom inte används.

 
 
 

AT2B9286

 
 
 

Någon var redan uppe och redo att leka.

Det finns ingen gladare hund, så är det bara. Särskilt för att vara vinthund. Det är en enorm skillnad på just Italienare och tex saluki – ibland förstår jag inte att dom tillhör samma grupp.

 
 
 

AT2B9285

 
 
 

Och ser ni?

Mosekorgen från när Buse var bebis fick komma fram från förrådet igår och tvättas (Sinpleworld), och nu står den i vardagsrummet och torkar det sista. Den kommer att komma till lika stor användning den här gången och jag minns hur glad jag var när jag kånkade hem den från Hansa Baby då för 4 år sen eftersom den var den vackraste lilla säng jag sett. Och det är den fortfarande.

Så idag vaknar jag till morgonsol och det vankas ultraljud och mannen har utlovat att följa med på en is-chai med soya på Espresso House.

Det är vad jag kallar en riktigt bra start.

 
 

cherry