Vi börjar bli vänner; den nya datorn och jag.

Jag har så himla svårt för den där perioden i början av vad det än må vara; blir alltid frustrerad över att det tar sån tid och att inget är på plats. Oavsett om jag skaffar en ny mobil, en ny almanacka eller något annat; det tar någon dag innan jag är inkörd och börjar bli nöjd.

Men nu är jag alltså på väg. Den nya datorn (en MacBook Pro 15″ med en massa bra saker i) är snabb som tusan, batteritiden är märkbart bättre och skärmen är större och bättre för bildbehandling. Fortfarande är den smidig att ta med sig, tunnare än den förra och fungerar perfekt till det jag faktiskt behöver den till. Den gamla Mac:en ska mannen skruva lite i igen så att den iallafall går att starta, det är alltid bra med en back up – men den hade inte varit hållbar som arbetsverktyg länge till. Och nu börjar det alltså kännas som en bra idé.

Men det där med teknik, alltså, det kan driva mig till vansinne. Särskilt när jag är beroende av att det ska funka, och det lägger av. Herregud; det var ju på min tid vi hade blandband och personsökare och inte gick att få tag i när vi lämnade huset! Och inte känner jag mig så gammal. Eller? Och så har utvecklingen bara rusat, från den första gången jag loggade in på internet (jag minns det så väl; det var i skolans bibliotek) till det vi har idag.

Svindlande, på sätt och vis.

Idag var det en så himla fin dag!

Solen sken och termometern visade plus fyra grader, och efter att ha varit ute ett tag bestämde vi oss för att ta en lyxlunch på Emporia. Är det söndag så är det, liksom.

(Jag hade på mig en gravidklänning från ASOS, gamla Primeboots, halsduk från Stylesnob och en kappa jag beställde för någon månad sen och som jag nu växt i – extremt prisvärd och finns här).

Buse var stenhård.

Vi gick till Vapiano!

Alltså det är ju så gott. Och finns så mycket att välja på. Jag tog carbonara, mannen aglio e olio och Buse nån variant med scampi och spenat i gräddsås som han sa smaskens! om och tuggade i sig med god aptit.

Där satt vi länge och bara njöt av maten, det är svårt att göra annat.

Och sen gick vi en liten runda på Emporia. Jag fixade naglarna för första gången på typ två år, Buse lekte i lekavdelningen så länge, mannen sörplade Americano och så handlade jag ännu en bunt fantastiskt vackra rosor att ta med hem. Ni har ju sett en tjuvtitt på de jag fick igår, och de här var nästan lika fina. Tänkte att lite rosor till sovrummet kunde vara fint.

Och där står dom nu i kvällssolen och är alldeles fantastiska.

Så var alltså vår söndag. Jag har några bilder kvar från Köpenhamn att visa, men ikväll tänkte jag bara koncentrera mig på att bada med Buse, se någon form av film och äta sisådär ett eller två kilo clementiner under tiden.

Det är – hrm – hårt jobb att bygga lillebror.