Och så blev det eftermiddag!
Och vi satt allihop och tittade på Kalle Anka och pratade om när det egentligen var dags för Tomten att komma förbi. Vi missade ju honom allihop när han var här på natten.
Sen var mannen tvungen att gå och hämta lite grötris hos grannen…
Jag och Buse satt kvar tillsammans med Mommo och SockervaddsGöran och spanade efter Tomten genom fönsterna och undrade om vi ens skulle kunna se honom komma nu när det var så mörkt.
Och plötsligt knackade det!
Och där var han minsann – Tomten!
Attans att mannen missade honom i år också. Han har en sån himla otur med det där.
Buse var hysteriskt rolig.
Finns här några snälla barn? frågade Tomten.
Det kanske det gjör, svarade Buse med armarna i kors.
Det är så de ska tas, tomtarna.
Det delades ut paket!
Det ena bättre än det andra kändes det som, och Buse var i himlen av all uppmärksamhet. Till och med paket från lillebror fanns det med i säcken! Det var fler Smurf-saker, ett Jake-och-piraterna-skepp, walkie talkies, fiskspelet och en kassa-apparat. Mannen fick skäggolja, innetossor, pannlampor, fotvårdsgrejer och annat som är väldigt bra att ha. SockervaddsGöran fick en bok till, av en annan favoritförfattare (Jonathan Troppers Fördelarna med en kollaps).
Alla var mycket nöjda.
Mommo fick en kokbok – Det goda enkla. Passar de där två bra, både hon och SockervaddsGöran är väldigt inne på ”ren” mat och har en himla massa konspirationsteorier om sköljmedel och sånt.
Och en renfäll! Den var nog höjdpunkten.
Själv fick jag precis vad jag hade önskat – Keplers Stalker (läst alla Kepler nu utom den) och ett par vrålsnygga raggsockor från Canada Snow. Mannen trodde jag inte att jag skulle få någonting av eftersom halva Spöket var en tidig julklapp, men joho!
Där under granen låg minsann ett paket vars omslagspapper skvallrade om att det här var något jag skulle tycka om.
Oooooooo.
Ännu mer oooooooo.
Hjärtat! I rosé. Mediumversionen. Typ det vackraste halsband som finns. Och en så himla fin symbolik – ett hjärta för det hjärta jag bär och som den här gången slår starkt där inne.
Ja.
Och sen spelade vi fiskspelet, åt choklad och slötittade på alla julprogram tills vi var så trötta att det fick vara nog med julafton och dags för sängen istället. Buse var vimmelkantig av intryck såklart, och jag vimmelkantig av den vanliga efter-21-tröttheten, så han slocknade först och jag inte så långt efter.
Och så var vår jul i Drömmen – den allra första här, men sannerligen inte den sista.
Tänk vilken tur vi hade som fann detta ställe.
