Och så är vi hemma igen, efter ett fantastiskt dygn på The Lodge med bröllop, vänner och mängder av kärlek. Och så är ju platsen i sig så himla, himla fin att man gärna vill stanna lite längre – men det är ju trots allt söndag och vi var tvungna att dra oss tillbaka hem förr eller senare. Och nu är vi alltså på plats igen.
Men gårdagen? Så vansinnigt vacker.
Ska vi kika lite?
Vi klädde upp oss allihop.
Jag hade en gammal Walla som jag höll på plats med en silkesskjorta från Filippa K, och till det ett par skor från förra våren från Nly och världens ljuvligaste guldsjal från Pipols Bazaar. Lockarna fick jag fram med hjälp av värmespolar (bästa grejen). Rapunzelhåret fick vila just i helgen, det ligger där hemma och väntar på att sättas in igen (jag valde ju tejp, så det är lättare att fixa själv).
Mannen var också dötjusig.
Och Buse, såklart. Han var så fin att jag ville äta upp honom i skjorta, kavaj och hatt från Zara och världens snyggaste barnjeans från I Dig Denim. Helt tokig i de där jeansen. Helt tokig i hela honom också.
Själva festligheterna hölls inne i ”huvuddelen” och det var alldeles lagom för det antal personer vi var. Själv var jag så himla lycklig över att några av de finaste jag vet var på plats, de också. Att dela en stor dag med såna man älskar gör ju det hela ännu större på något vis.
Carl-Otto var där med Niklas. Åh.
Och de vackraste man kan tänka sig; Svåra Lena och Mathilda. Sen behövs det ju liksom inte så mycket mer för att det ska bli en fullträff till kväll, det vet man bara.
Vigseln var varsamt vacker, middagen superb som alltid på The Lodge och alla gäster hade pyntat sig och liksom glänste i lokalen. Dock kommer jag inte dela några bilder på själva paret eller vigseln, det får dom avgöra själv vad de vill visa. Men det var, som sagt, magiskt.
Och Buse hade the time of his life och sprang med trumpinneben genom lokalen tillsammans med några andra barn och skrek av skratt när Mathilda och Svåra Lena lekte monster bakom bardisken. Där stod dom, uppklädda till tänderna, och studsade som gummibollar upp och ner över bardisk-kanten samtidigt som dom vrålade moooooah!
Oslagbart.
Och efter en härlig middag och efter att ha sovit som stockar på hotellrummen var det dags för brunch med samtliga gäster. Också ett så himla fint initiativ; att det liksom inte tar slut sådär efter festen utan att man samlas igen morgonen efter och äter och pratar om vad som hände igår.
Så där satt vi nog i tre timmar och mumsade och pratade med varann medan brudparet hade presentöppning och barnen lekte rövare och skratten låg som en ridå över rummet.
Ja. Det var ett bröllopsdygn vi har fått uppleva, det bästa. Och nu kan jag leva på kärlek en vecka eller mer.
