Jamen, precis så. Sista hela veckan här.

Sen har vi varit här i fyra veckor och måste tillbaka till lite mer vardag och efter-semestern-fokus igen. Jag är inte alls färdig känns det som, är inte klar med tystnaden och kvällarna vid sjön och det där tekokar-ljudet som bäddar in oss om kvällarna när regnet faller och hela ovanvåningen smattrar hemtrevligt.

Men vi har ju helgerna. Då kommer vi tillbaka.

 
 
 

 
 
 

För det är ju liksom inte bara ett sommarhus för oss.

Vi ska ju vara här, året om, är det tänkt. På de helger vi kan, på de veckor mannen har ledigt. Och på en del nattjoursveckor när han har lika långt att köra härifrån, som från Lutande Huset. Jag kan inte tänka mig att bara komma hit när det är varmt – vi vill uppleva hösten här. Med svampplockning och regnskurar och fallande löv. Och vintern! Som jag tror är magiskt vacker, när snön ligger vykortstung på de där grenarna som bildar tak över vägen.

Så. Det stressar mig inte så mycket, att vi bara har en hel vecka kvar. Inte mer än det brukar stressa hjärtat att den där obegränsade tillsammanstiden kommer gå över, som den alltid gör när semestern är slut.

Och en vecka är ganska mycket. Vi börjar så.

 

 

 
 
 

Jag har dille på lampor.

Just nu känns det som om det finns få saker som ger ett sånt lyft till ett rum som just lampor, iallafall här i Drömmen. I många fall har lamporna varit en av grundstenarna till hur rummet ska bli. Som ett litet körsbär på toppen, liksom.

Taklampan överst har ni ju sett. Den skaffade vi först till Lutande Huset, men sen påbörjades mäklarresan med Drömmen och då visste jag – att det var här den skulle vara. För den gamla skolsalen kräver sin lampa på något vis. Och den här, den är verkligen en skönhet. Alla som kommer hit kommenterar den, älskar den lika mycket som jag.

(Den är ju slut typ överallt men såg att man nu kan förhandsboka den hos modesto för leverans i höst).

 
 
 

 
 
 

På kontoret hänger den här; DIY Lamp från House Doctor.

Den köpte jag på Holmbytorp, men den verkar vara slut. Dock fattade jag inte att själva glödlampan inte följde med, utan att man behövde köpa till en sån. Så egentligen är den väl mer en Buy More Yourself Lamp än en Do It Yourself Lamp.

Men det gick ju bra ändå.

 
 
 

 
 
 

Och till hallen? Den här skönheten.

Jag tycker så mycket om lampor som har karaktär, och det har den här. Underbar form, vaxad yta och så lite tingeltangel som hänger och dinglar längs kanten. Ännu en Emma-lampa med andra ord.

Och till köket har jag två stycken lampor som ännu ligger i en kartong och väntar otåligt; två stycken som jag tror kommer göra hela rummet när de väl är på plats. Och till Buses rum håller jag på med en lite annorlunda lösning som kräver väntan på att elektrikern ska komma hit och göra om uttagen lite, förhoppningsvis nu på torsdag.

Lampor, ja.

Tänk att det kan vara så förbenat roligt.

 
 

 

 
 
 

Och så kom dom äntligen; Svåra Lena och Mathilda. På besök till oss här ute i skogen, där det snudd på aldrig blåser och där det för tillfället står gipsskivor och kakelplattor och kartonger lite överallt.

Vi skulle planera en rolig grej vi tre ska hitta på i oktober, men främst skulle vi bara umgås och prata igen oss lite sen sist. Och vi var så glada över besöket, framförallt Buse. De kom ju med spel och nån liten gubbe som skrattar okontrollerat när man drar i ett snöre (tack för den tjejer – den går *hrm* varm här hemma) och en massa kritor i fina färger.

 
 
 

 
 
 

Det var en del intensivt reseplanerande mellan glasen med bubbel, men sen fick det vara nog. Så vi övergick till att bara prata istället, och åka till sjön för att bada. Mathilda fick låna en Honolulu-bikini av mig, och Svåra Lena var en badnymf i femtiotalsinspirerad baddräkt där ute i vassen.

Men, det glömde jag såklart ta kort på. Jag är som sagt inte alls bra på det där med kort när jag har gäster. Och Svåra Lena var ytterst hemlig den här gången, tydligen, för henne har jag knappt ingen bild på alls.

 
 
 

 
 
 

Men vi åt. Massor.

Först pulled pork igen till lunch, och sen på kvällen fick mannen och Svåra Lena tillslut fyr på grillen ute i regnet så att vi kunde grilla rostbiff och sen äta den inne bland alla Enjoy-ljusen med mängder av kall chili-bearnaise, ett gott rött vin (Zinfandel, jag älskar Zinfandel).

 
 
 

 
 

 
 
 

Och så åkte sällskapsspelet fram!

Man måste ju ha sällskapsspel i ett fritidshus, så det hade jag inhandlat dagen till ära. Letade som en tok efter Rappakalja som enligt mig är det roligaste som finns, men det gick inte att finna så det blev Cluedo istället.

Jag vann, för övrigt. Mycket stolt över detta.

 
 
 

 
 

 
 
 

Sen sov dom på madrasser i vardagsrummet, tills Buse tyckte att det var morgon och att vi skulle äta frukost. Jag gjorde smoothies på blåbär, hallon och jordgubbar (heja magic bullet) och sen satt vi länge och sörplade och käkade mackor och konstaterade att det var förbaskat tråkigt att de bara kunde stanna en dag.

 
 
 

 
 
 

Sen grävde jag fram något att ha på mig från en påse (nej, garderoben är inte den största här) vilket blev pojkvänsjeans, en oversized ChillNorway-tröja och en dansbandskavaj från rosewe och sen körde vi våra gäster till stationen i Växjö.

Det var nån form av jippo i Växjö till Buses stora lycka, så vi bestämde oss för att stanna ett litet tag och åka karusell och klättra i hoppborgar och sådär.

 
 
 

 
 
 

Han körde lastbil. Mycket nöjd.

 
 
 

 
 
 

Och radiobil.

 
 
 

 
 
 

Och fick en smurfballong. Bara det, liksom.

Och sen åkte vi hem igen, till Drömmen, och saknade våra gäster lite extra och hoppades att det snart skulle bli dags för ett nytt besök igen; men den här gången även med fiske-och-bastu-sugna respektive med i bagaget.

Så det var ett riktigt fint dygn, med vänner och karuseller och prat om sånt som hänt sen sist och sånt som komma skall.