emma2 Comments

Att plocka solrosor.

Livet

 

En bit från oss har de i år startat världens grej;

självplock av solrosor!

Jag har kört förbi sådana där självplocksställen av blommor lite här och där när man åkt genom Skåne, men det har liksom aldrig varit läge att stanna. Därför var det så extra lyxigt att se att det poppat upp ett fält här, och där man faktiskt lätt kunde svänga in, ta sig en sax och ge sig ut i fältet för att plocka solrosor att ta med hem och sätta i vas (måste ju vara finaste buketten att ta med sig när man ska åka hem till någon också tänker jag?).

 

 

Bara att välja, knipsa av, swisha och åka hem igen!

Mycket Instagramvänlig aktivitet dessutom haha, varje gång man åker förbi står där någon med en kamera och fotar någon annan. Tänk att ha såna här fält med pioner? Eller rosor?! Lite taggigt kanske men ååååh – man skulle ju gått loss och blivit ruinerad nästan.

Nu ska jag sätta mig och förbereda lite inför jobbet, väcka kroppen en aning och hoppas på att solen kommer fram idag.

Jag är inte riktigt klar med sommaren ännu, nej.

emma4 Comments

Att ha plommon.

Livet

 

Plommonen är klar här hemma!

Och när plommonen är klara då betyder det att äpplena snart kommer. Och när äpplena kommer (oftast i d r i v o r här, herregud vad äpplen vi får) så är det höst. Så är det bara. Då är det gummistövlar och regnkläder och leriga pojkskor och nybakade äppelpajer och doftljus och tjockare strumpor och stickade tröjor. Det säkraste tecknet på höst för mig är just äpplena för med dom kommer som sagt allt det andra. Det här året BEHÖVDE jag verkligen sommar, det var nog samma för er allihop; efter att ha suttit totalt isolerad hemma mellan mars och juli b e h ö v d e jag sommar. Och människor. Det blev så tydligt hur mycket jag behöver den fysiska närvaron av människor, röra vid människor, sitta bredvid människor, skratta med människor, känna doften av människor – och när jag snubblade in på kontoret för första gången igen efter månader av att faktiskt inte ha träffat en levande själ utöver familjen så nästan klamrade jag mig fast vid dessa öppnar famnar som tog emot och njöt av en så liten sak som kramar.Man ska ju inte kramas, visst är det så, men om jag inte tillåtit mig själv att göra det skulle jag dött av bristen på människor istället och det går bara inte.

Och sen fick vi sommar. Med vänner och strand och Småland och varann och v ä r m e tillslut nån vecka. Jag skulle som sagt ljuga om jag påstod att jag känner mig mätt och klar på sommaren, men nu är plommonen här och då vet man. Så jag är tacksam istället, för sommaren vi hade.

Den lever jag på nu, och när äpplena kommer.

I annonssamarbete med ZCOOLY

emma1 Comment

Att vara preppad!

Annons

 

Och så ÄNTLIGEN var det dags för ett inlägg om Zcooly igen!

Verkar lite knasigt att vara pepp för det kanske, men vi ä l s k a r verkligen det spelet och det är det absolut bästa sättet vi vet att få in lite meningsfull skärmtid bland allt det andra Leo använder skärmen till.

För er som inte hänger med är alltså Zcooly en app med lärande spel, utvecklad av pedagoger och till för barn mellan 5-12 år. Zcooly består av 10 olika spel och är uppbyggd som en ö, där varje plats på ön är ett eget spel där barnet lär sig olika saker inom matematik. Spelen följer läroplanen och är anpassat efter varje årskurs så appen passar alla oavsett ålder eller svårighetsgrad.

 

 

Just nu är han på Affären 2 vilket egentligen är en årskurs upp för honom, men han har lätt för matte (det har han INTE fått av mig som bekant) och det är en av sakerna jag tycker är så bra med Zcooly; den är anpassad efter läroplanen men man kan själv också anpassa efter barnets nivå och göra lägre eller högre spel om det är något som det behövs extra träning på eller om man vill ha lite mer utmaning för de barn som enkelt får ihop matten i huvudet. Avundsjuk på att fatta hur det hänger ihop med siffror är bara förnamnet; jag önskar att jag hade den förmågan själv men jag fick orden istället och det får man väl vara glad för.

Nu under sommaren har Leo spelat Zcooly självmant då och då, och det känns fint att veta att han håller igång och är preppad för skolstart på nåt vis. I Affären står man i kassan och så kommer kunder fram och köper udda saker, och så får barnet räkna ut hur mycket växel de ska ge tillbaka. Kul, lärorikt och framförallt: Leo känner att han spelar, inte att han pluggar. Win-win.

Ni som laddat ner appen redan; glöm för guds skull inte att testa den! Och just nu får ni andra en månad kostnadsfritt av Zcooly så ni också kan testa med era barn – laddar ner gör man HÄR och koden ni ska ange är attvaranagonsfru i ett ord och så vips har ni en full månad utan kostnad.

Sån in och ladda ner och se om ert barn finner det lika kul som Leo gör. Det är en fröjd att se honom räkna, fnissa och ta sig fram i Zcoolys värld.

I reklamsamarbete med ZCOOLY

 

emma2 Comments

Att ha gjort Skånes Djurpark igen!

Livet

PRESSRESA

 

 

Vad är typ det bästa som finns?

Jo; Skånes Djurpark. Vi älskar det, barnen älskar det, och när mannen var iväg på en golfhelg hade jag en ledig fredag med pojkarna och bestämde att vi skulle spendera den just där och tacka ja till deras inbjudan att hälsa på. Vem vill inte ha en fredag full med getklappning, liksom? Att klappa en get gör varje fredag extra mycket fredag, det är givet.

 

 

Coronasäkerheten var RIGORÖS. Inte mycket folk, det stod personal vid varje nytt stopp och såg till att man handspritade sig, skyltar överallt med avstånd och de hett eftertraktade traktorerna spritades efter varje åktur. Till och med jag som är nojig över platser och folk jag inte känner kände mig lugn. Och pojkarna hade livets liv, såklart – och även jag. Jag hittade en get som tuggade mig i håret vilket var en ny, och inte helt oäven, upplevelse.

 

 

KOLLA. DETTA. FEJS!!!!

Jag vill ha getter och får överallt. Tänk att bo så? Bara gå ut och få sig lite fårterapi närhelst man behöver.

 

 

Vi lekte på lekplatserna …

 

 

… filosoferade över hur långt en älg hoppar …

 

 

Och åt! Gott. Genom att beställa mat via en app och sen bara gå fram och hämta när den var klar. Noll köer på så sätt. Och precis bredvid oss var björnhägnet där världens coolaste björn satt i sin lilla simbassäng och svalkade sig, tillbakalutad, medan han åt ett äpple med högertassen.

 

 

Och så åktes traktorn såklart, försök att ta Noah till Skånes Djurpark utan att besöka Fåret Shaun-Land.

 

 

Och så spenderade vi några timmar vid deras fantastiska vattenland, med att svettas i solen och skutta mellan vattenstrålarna och åka vattenrutschbanan. Japp, jag fick ju också åka eftersom Noah inte riktigt är gammal nog att släppa lös där själv, och ni må tro att det var en jäkla bra skjuts i den där banan – herregud. Jag flög fram med en gapskrattande Noah i ett krampaktigt grepp och vrålade men vad fort det gåååår?! innan vi kastades ur och rakt ner i bassängen. Sen gjorde vi det igen. Och igen. Mamma kände att hon levde, om vi säger så.

Och det var en vansinnigt fin fredag, det.

Tack Skånes Djurpark för att ni finns att besöka. Och pretty please ge mig en get.

emma5 Comments

Att snart vara tillbaka bland huller om buller.

Drömmen

 

Snart är vi tillbaka.

Bland matta som veckar sig, kuddar som arrangeras om av Haggis, den lilla stolen som används flitigt av pojkarna och den där gröna kulissen bakom fönsterna som ibland är så skarpt grön att man snudd på kisar när man stiger in. På hösten är den nästan brinnande, på vintern dämpad och kristallvit om man har sån tur att det är snö.

 

 

Vass-stråna står kvar, vad är det – tredje sommaren nu?

Ihop med andra skatter som bara ÄR där; skålar och ljusstakar och konstiga kulor jag köpte på mässan i Paris. I den där skålen lägger Noah egna skatter; där är pärlor från ett rasigt halsband, en liten buss, stenar och några bitar drivved.

Fint så.

 

 

Detta älskade stök,

med sitt höga tak och sina mjuka färger och sina kuddar och sina hundratals sovplatser för trötta fyrfotingar.

Alldeles strax är vi tillbaka igen. Ännu finns det helger kvar att leva här på.