I måndags begav vi oss på en liten utflykt.
Till Billesholm närmare bestämt, till Sven Jönssons Cykelaffär. De är ju annonsörer hos mig men det är ett ställe jag själv aldrig varit på, men som mannen mycket väl kände till. Såklart. Han är ju som bekant ett freak som beställer ramar från Tyskland och bygger ihop en egen, ankäggsblå cykel med små tunna hjul som tydligen ska gå jättefort.
Själv har jag inte cyklat sen en konferensincident på Ven år 2001.
Så kan det gå.
Men nu var det ju varken jag eller mannen som skulle ha en cykel, utan Buse.
Vår lilla kille som är stor nog nu, som har pratat om nykkel i månader och som äntligen faktiskt är där. Då man kan cykla. Han som kör sitt lilla flygplan som en torped genom Lutande Huset där hemma med vild blick och snäva rörelser.
Och så är det ju vår. Och den där säsongen ska strax börja; den där man kan vara ute och cykla på uppfarten och alternera mellan sin plasttraktor som låter som ett helt åkeri och en cykel, en som som pappa har, med små stödhjul och en rolig tuta.
Och vilket ställe vi kom till!
Inte nog med att där var fantastiskt vackert (min behållning) och att de hade katt (Buses behållning); där fanns fler cyklar än jag någonsin sett på samma ställe. Mängder. Till och med jag hittade en vacker retromodell med korsstygn på handtagen som jag förtjust smekte och sa titta! om. Nästan så jag var beredd att ta upp det där jag slutade med 2001, bara för att kunna susa fram på en såndär matt, gammaldags sak med låda framför styret och tjocka däck.
Men nu var det som sagt Buse vi var där för.
Även om hans mest var intresserad av katten.
Så vi testade lite olika modeller.
En kille måste ju provåka, liksom. Jag blev förtjust när han ville prova en barbierosa sak med blom-sadel och hoppades att den skulle falla väl ut, men han testade även en racerliknande sak i nåt märke som mannen deklarerade även fanns till vuxna och därför var fräck.
Runt, runt på gårdsplanen åkte han i sin lilla hjälm.
Denna stjärna.
Men ja.
Mest intresserad var han som sagt av katten.
Fasligt spännande katt det där.
Och där fanns höns!
Höns och ankor och ett litet hus fullt med de båda och med några duvor som slog med vingarna. Ni förstår ju Buse-lyckan. Han var som trollbunden och det där med cyklar kunde vi glömma.
Iallafall för stunden.
Och ett ägg fick han, alldeles nyvärpt, som mannen förvirrat tog emot och funderade på hur man transporterade hem i bilen på absolut bästa sätt. Jackfickan var ju inte att tänka på, inte min handväska heller.
(Det fick bli mugghållaren i bilen. I en vante. Säkrast så).
Men en cykel blev det iallafall.
En mattsvart retromodell som var så himla, himla fin och inte alls skrikig och som hade hjul som lätt gick över gruset och med en sadel och handtag som var bruna, precis som damcykeln jag förälskade mig i där inne. Och Buse var själaglad över utflykten och pratade hela vägen hem och hönsen och tupparna och ägget och katten och den nya cykeln –
och jag tittade längtansfullt ut över fälten och konstaterade att ett sånt där ställe, med hönshus och små plantor och snickarglädje med klättrande växter, inte skulle göra ont alls att skaffa sig och leva i.
Och tänk. En cykel.
Att han har blivit så stor nu.
∞
jacka | här
byxor | gamla allsaints
sjal | här
skor | primeboots (country-dreams)
